Maktens ansikte

Många makthavare vill tona ner sitt eget inflytande. Journalister har snarare en tendens att överskatta sina intervjuobjekts betydelse. Det är naturligt. En av medias viktigaste uppgifter är att granska makten, och om de som intervjuas saknar sådan fullgörs ju inte uppdraget.

Men med familjen Wallenberg finns nog snarare risken för det motsatta, att reportern underskattar deras makt. Kanske beror det på att de formellt inte äger sitt imperium utan att det kontrolleras via allmännyttiga stiftelser. Kanske på att familjens gamla motto ”att verka utan att synas” fortfarande hålls i heder. Eller på att vi som är uppvuxna i Sverige helt enkelt inte ser skogen därför att träden har skymt sikten längre än någon kan minnas.

Wallenbergarnas position är unik. Inget annat demokratiskt i-land har en sådan maktkoncentration i sitt näringsliv. Sfärens bolag representerar 43 procent av värdet på Stockholmsbörsen, ungefär 2 200 miljarder kronor. Holdingbolaget Investors aktie står i all-time-high och familjens ”marknadsandel” av börsmakten har till och med ökat några procentenheter det senaste året. Som jämförelse kan nämnas att den tjänste­manna­styrda Handelsbank­sfären, börsens näst största maktgruppering, är hälften så stor i termer av inflytande på börsen och Stenbecksfären mindre än en tiondel. Om den ekonomiska makten i Sverige har ett efternamn så är det Wallenberg.

Också inne i detta omfångsrika imperium är makten väl samlad. Alla de olika bolagen och stiftelserna har förstås egna styrelser och ledningar, och säkert finns gott om både ägarpolicies och styrdokument. Men dagligdags och rent praktiskt styrs sfären i mångt och mycket av tre herrar i övre medelåldern. Jacob Wallenberg, brodern Peter, allmänt kallad Poker, samt deras kusin Marcus.

– Vi sitter alla i samma rum och vi har veckomöten när vi sitter några timmar varje gång. Syftet är att träffas under ordnade omständigheter. Vi utbyter erfarenheter och information, men diskuterar också principfrågor och gör ställningstaganden, säger Investors ordförande Jacob Wallenberg.

– Min bror ansvarar för stiftelserna, min kusin för banken och de företag som ligger inom ramen för stiftelserna, och jag för Investor och dess portfölj. Det är en grov uppdelning som gäller förutom när någon av oss tre sitter i styrelsen för något av bolagen.

Under dessa möten är omvärlds­frågor, även politik, ständigt föremål för ­diskussion. Varför?

– Jo, därför att omvärlden och globaliseringen är så viktig för oss. De företag som vi arbetar med är globala, därför är omvärldsbevakning och nätverksbyggande helt centrala för oss.

På frågan om han är intresserad av politik och samhällsfrågor eller följer med för att det är nödvändigt för jobbet är svaret att det är ”oerhört intressant och viktigt”. Och på följdfrågan om han skulle ha blivit inrikes- eller utrikespolitiker – ifall han hade slagit sig på politik i stället – följer en utläggning som mynnar ut i att han ”nog i så fall skulle vilja betrakta mig som en inrikespolitiker med ett betydande intresse för omvärlden därför att vi är så beroende av den”.

Jacob Wallenberg gör ett öppet intryck. Han visar allt som oftast ett engagemang som är större än vad som är vanligt för män i hans position, och för det mesta verkar det uppriktigt. Han är traditionellt klädd i mörkblå kostym, ljus skjorta och blårandig slips men uppträdandet är avspänt och informellt. Han har nära till skratt och verkar på det hela taget inte tyngas av makten och ansvaret som följer med rollen, snarare trivas med dem. Blicken är nyfiken och söker hela tiden ögonkontakt med den han samtalar med. Den viker inte ens när det hettar till i samtalet. Eller snarare: särskilt inte när det hettar till. Då borrar den sig fast och man kan lätt föreställa sig att han är van att ställa långtgående krav i förhandlingar utan att den flackar.

Tanken på Wallenberg som politiker ter sig faktiskt inte alls främmande. Tvärtom. För vid sidan av att han visar patos i diskussionen så har han en förmåga att uttrycka sig som en politiker; förhållandevis väl­taligt – om än ofta väl ordrikt – men också tämligen abstrakt. Han ställer gärna retoriska frågor – som han inte alltid besvarar – och undviker skickligt uttalanden som skulle kunna, så att säga, tappa röster. Det finns gott om ”utmaningar” och det gäller att ”söka lösningar på problemen”, men det kan vara svårare att få besked om exakt hur dessa bör se ut.

Nu är han emellertid inte politiker utan ordförande för Investor. Hans uttalanden och åsikter blir därför av naturliga skäl som mest intressanta när det gäller frågor som ligger sfärbolagen nära, som näringspolitik, fri företagsamhet och vinster i välfärden (som Wallenberg tycker är bra, om någon nu undrar).

Men han drar sig inte heller för att prata världspolitik – i sitt tal på Investors bolagsstämma i våras varnade han för Rysslands expansionistiska politik, inte minst i Ukraina, och han är fortfarande orolig för utvecklingen i öst.

– Det påverkar det globala stämningsläget och skickar en signal att hela vårt försvarssystem, i Sverige inte minst, är underdimensionerat.

Den som är krass kan förstås ana en bockfot under kappan eftersom försvarskoncernen Saab är ett av sfärens kärninnehav. Ökad rysskräck och höjda försvarsanslag är inte nödvändigtvis till nackdel för Investors aktieägare.

– Då är man cynisk. För Investor är naturligtvis Saabs utveckling viktig. Men den är inte så viktig att jag önskar världen olycka för att vi ska få ett ökat marknadsvärde på ett av våra innehav. Så ser vi inte på det, säger Wallenberg.

– Men det är helt riktigt; behövs det försvarsmateriel så är Saab en viktig leverantör. Det är ju precis poängen. Det är enda sättet för Saab att överleva – att man är en relevant leverantör.

Investors ordförande beskriver sin relation till regeringen och till politiker i allmänhet som god. Han uppskattar antalet träffar med statsministern till några gånger per år.

Vad pratar ni om? Har du någon agenda, några punkter som du för fram?

– Vi pratar om det som händer. Initiativ till sådana möten kan komma från båda håll. Har du en fråga i Sverige så får du alltid tag på ett statsråd eller en statssekreterare, det är en för landet god tradition. Men de flesta möten har en förutbestämd agenda. Jag skulle vilja se fler spontana kontakter, tätare informellt utbyte av erfarenheter så att vi bättre kan förstå varandras utgångspunkter.

Wallenberg vill inte sätta betyg på alliansregeringens åtta år vid makten, men verkar ändå rätt nöjd och konstaterar att Sverige är det land i Europa som har klarat sig igenom finanskrisen minst dåligt. Han pekar på att vi har klättrat i OECD:s välståndsliga från en bottennotering för 30 år sedan och att det har skett under både borgerliga och socialdemokratiska regeringar.

– Vi var näst bäst 1965, föll sedan till att bli näst sämst inom OECD. Efter 1970-talet har vi sett en remarkabel förbättring till följd av avregleringar, en öppare ekonomi, valfrihet, ökad konkurrens, forskning och utveckling. Men vi har massor kvar att göra. Jag vill varna för att vi slår oss till ro.

Vad vill du se från den regering som tillträder efter valet i höst?

– Det är centralt att vi får en ökad förutsägbarhet och långsiktighet i spelreglerna för att driva företag. För att öka investeringarna behövs förutsättningar som håller över tid.

Vilka partier kan då leverera det? Wallenberg vill inte nämna namn, men det verkar osannolikt att MP eller V får hans röst i höst.

– Det är bara att titta på partiprogrammen. Det finns partier som ifrågasätter behovet av tillväxt. Det slår direkt mot alla företag som vi vill se växa varje dag. Jag vill slå ett slag för företagande. Företagen har beskrivits som ett särintresse, det är de inte. Vi glömmer bort hur centrala de är för ett lands utveckling. Vinsten skapar förutsättningar för skatteunderlaget som i sin tur är förutsättningen för den välfärd som vi alla vill vidareutveckla.

Du har träffat Stefan Löfven. Omfamnar han de tankarna?

– Jag upplever att Stefan Löfven i sin historiska roll som beslutsfattare i IF Metall har varit stark för utvecklingen av näringslivet. I politikens värld är det lite mer komplicerat. Då är det många särintressen som ska jämkas ihop och det är en stor utmaning för vem som helst, oavsett vilken partikonstellation som till slut ska ha den förhandlingen.

En annan utmaning för nästa statsminister lär bli att jämka ihop i vilken utsträckning som ägarna till skolor och vårdbolag ska tillåtas plocka ut vinster. Investor äger vårdkoncernen Aleris, som i Sverige omsätter runt 4 miljarder kronor, och är även storägare i Kunskapsskolan. Jacob Wallenberg ser med viss oro på kraven att förbjuda vinstuttag ur offentligt finansierade välfärdsföretag.

Han menar att det är konkurrensutsättning som för utvecklingen framåt. Om Ford inte hade haft någon konkurrens hade bilar fortfarande sett ut ungefär som T-Forden. På motsvarande sätt har Aleris bland annat infört en ny metod för knäoperationer i Norge som sparar tid, pengar och minskar lidandet för patienterna. Är det då inte rimligt, frågar sig Wallen­berg, att den som inför den nya metoden också får del av vinsten som den skapar? Det är ju incitamentet att fortsätta att utveckla.

Inte heller på skolans område ser han några problem med att verksamheten bedrivs som vilket företag som helst, trots svenska elevers stadigt sjunkande resultat i Pisa-mätningarna. Vinstdrivande friskolor upp­visar i snitt bättre kunskapsresultat och därför finns ingen anledning att stänga den möjligheten, menar han och tycker att skolans problem har andra orsaker.

– I skolfrågan tycker jag inte att vi diskuterar rätt frågor. Politiken skulle behöva klara ut ett antal saker över partigränserna. Hur ska lägstanivån se ut och höjas? Hur ökar vi lärarnas kvalitet och förbättrar ämneskunskaperna på lärarutbildningen? Hur vässar vi kunskapskraven? Hur får vi in högre löner i systemet?

Men om lärarlönerna är ett problem, borde man då inte höja dem, i stället för att dela ut pengar till Investors ägare?

– Jag har inte uppfattat att lönerna är ett större problem för just Kunskapsskolan, jag tror att den ligger rätt bra till förhållandevis. Men lärarlöner som släpar efter kräver framför allt större strukturella grepp. Sverige måste hitta de lösningar som höjer kvaliteten och utbildningsresultaten.

Det är tydligt att ämnet engagerar. När skolan kommer på tal höjer Jacob Wallenberg rösten, dunkar vid något tillfälle handen i bordet för att understryka en poäng och tillgriper även ett och annat kraftuttryck. En fråga som väcker nästan lika stort engagemang är den om välfärdsföretagens skattebörda. Dagens Nyheter rapporterade nyligen att vårdkoncerner som Aleris betalar låg skatt i relation till sina rörelseresultat.

– Det är första gången jag har sett att man inte tar hänsyn till finansieringskostnaderna när man tittar på vad företag betalar i skatt. Där blev artikeln grovt vilseledande. Aleris har gjort stora investeringar i kvalitet och utrustning och därför är vinsten efter finansnetto låg. Det finns helt enkelt inga vinster att betala skatt på. Men vi ser långsiktigt på det här och hoppas såklart att Aleris ska bli lönsamt med tiden.

När ni då en dag tjänar pengar på det, ska ni då betala 22 procent i bolagsskatt?

– Självklart. Vi betalar skatt i alla verksamheter som vi driver. Jag tycker att det är en del av ditt ansvar i samhället, att betala en skälig skatt. Vi vill inte ägna oss åt någon som helst form av kvalificerad skatteplanering. Vi ägnar oss inte åt det.

När Jacob Wallenberg blir ombedd att ange fem punkter på en åtgärdslista för den regering som tillträder efter valet har han lite svårt att bestämma sig. Han kommer dock fram till att tillväxtfrågan är viktig, inte minst för att få bukt med arbetslösheten, i synnerhet den bland ungdomar.

– Den handlar om insteg i arbetslivet. Där är trösklarna väldigt höga, ingångslönerna är höga och Las-reglerna är väldigt tuffa mot unga människor. Jag tycker också att man ska diskutera lärlingssystem, som uppenbarligen fungerar bra i Tyskland.

Energi och miljö är en annan prioriterad fråga.

– Vi har vurpat i energidebatten. Sverige ska ha en elproduktion som klarar av att leverera även när det är molnigt och vinden inte blåser. Det är baskraften och det förväntar sig medborgarna.

Han pekar på att elen från Barsebäck delvis ersattes med kolkraft från Danmark.

– Vi har inget val – vi måste förnya kärnkraften. Alternativet är mer fossileldat gasbränsle eller att bygga ut ytterligare dammar uppe i norr. Det är inte genomförbart att säga att det ersätter vi med förnybart, när det inte är så enkelt. Jag har inga patentlösningar, men vi kan väl i alla fall tala om verkligheten.

Wallenberg pratar mycket och gärna om behovet av frihandel och att behålla Sveriges konkurrenskraft. Det kan handla om allt från att locka kvalificerad utländsk arbetskraft – och få den att stanna – till att behålla storföretagen.

– För mig är det centralt att behålla huvudkontor i vårt land för att runt huvudkontoren hålla kluster av kompetens. Det må vara universitet, högskolor, advokater, revisorer, olika typer av rådgivare, bankirer, forskning och utveckling.

Det där sista kommer lite oväntat från en person som har kritiserats för att ha varit med om att sälja hela eller stora delar av bolag som Astra, Scania, WM-data, Gambro och OMX till utländska köpare.

– Som huvudägare måste vi alltid göra det som är rätt för det individuella bolaget, säger Wallenberg och pekar på att globaliseringen under de senaste decennierna har skapat helt nya förutsättningar för företagen.

– Det är min bedömning att Asea hade gått i konkurs om de inte hade gått ihop med Brown Boweri. De var inte konkurrenskraftiga, det var inte Brown Boweri heller. Poängen var att man såg en trend som man inte kunde vända. För Astra gäller samma diskussion. Vi gjorde som huvudägare bedömningen att det här gav rätt industriella förutsättningar för dem att utvecklas som företag. Har vi gjort detta för att sälja svenska bolag från Sverige? Naturligtvis inte. Vi gör samtidigt betydande förvärv utomlands.

Sjöofficer och Coca-Cola-kännare

Ålder: 58 år.

Bor: I Stockholms innerstad.

Familj: Gift. Tre barn från ett tidigare äktenskap.

Utbildning: MBA från Wharton School, reservofficer i flottan.

Karriär: Olika positioner inom Wallenbergsfären, bland annat vice vd och CFO i Investor, samt koncernchef och senare ord­förande i SEB.

Styrelseordförande: Investor, vice ordförande i SAS och Ericsson.

Styrelseledamot: ABB, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Handelshögskolan i Stockholm, Svenskt Näringsliv. Tidigare även Coca-Cola.

Tjänar: 2 676 000 kr i ordförandearvode från Investor i år.

Jacob Wallenbergs priolista för nästa regering:

1. Utbildning och FoU. ”Vår konkurrenskraft bygger på kunskap.”

2. Jobben. ”Företagen måste ges förutsättningar att växa och anställa.”

3. Attraktiva storstäder. ”Allt från goda flygförbindelser till bättre bostadsmarknad.”

4. Energi- och miljöfrågan. ”Trygg eltillförsel är avgörande för industrin.”

5. EU, globalisering och frihandel. ”Sveriges välstånd vilar på export.”