Maffiakodex för centralbankschefer

Just when I thought I was out … they pull me back in.”

Michael Corleone förbannade sitt öde i Gudfadern III när han insåg att han aldrig skulle kunna lämna maffiakulturen bakom sig. Har man en gång gått med kan man aldrig gå ur.

Jag känner tyvärr att det finns en del beklagliga paralleller mellan denna maffiakodex och penningpolitik i stora delar av västvärlden just nu. Har man en gång sänkt räntan till noll är det mycket svårt att ta sig upp från nollräntenivån.

Det finns flera skäl till att det är både olämpligt och osannolikt att de penningpolitiska räntorna höjs särskilt mycket under överskådlig tid, men ett skäl som jag tycker att det talas för lite om är så kallad ”skulddominans”.

Jag vill understryka att det är helt rätt med mycket låg ränta i det ekonomiska läge vi har i de flesta stora länder, eftersom centralbankerna måste göra allt de kan så att inte inflationen övergår i deflation. De flesta stora ekonomier är långt ifrån kapacitetstaket, med många arbetslösa i onödan och stora värden som inte produceras som följd. Det innebär stora kostnader för samhället som man bör göra allt man kan för att minska.

Men så finns det alltså ett annat skäl till att reporäntorna inte lär bli så mycket högre under mycket, mycket lång tid. Skulddominans innebär att tillgångspriser i stor utsträckning anpassas efter en mer eller mindre permanent låg ränta, och att en rejäl ränteuppgång sannolikt skulle innebära kraftiga prisfall för dessa tillgångar.

För att nämna det mest uppenbara exemplet: fastigheter. Hur mycket man är beredd att betala för en fastighet beror i stor utsträckning på finansieringsräntan. Lägre ränta, högre fastighetspris och högre skulder. Högre ränta, lägre fastighetspris … men samma skulder!

Just det, en ränteuppgång kan leda till att fastighetspriserna faller (precis som nuvärdet av framtida diskonterade vinster i bolag, vilket också innebär lägre aktiepriser, allt annat lika), och det är då problemen kan uppstå på allvar. Skulderna finns fortfarande kvar och ska betalas, men bankerna blir nervösa när panternas värde går ned och kräver amortering, vilket leder till att fastighetsköp kräver ännu större utgifter. Dessutom kan banker som har många dåliga panter få det svårare att finansiera sig själva, de kan bli nedgraderade och tvingas minska sin utlåning för att krympa sina balansräkningar. Det kan utvecklas till en ond spiral som gör att tillgångspriserna fortsätter att falla.

Jag får ofta frågan om vi har en bostadsbubbla i Sverige. Och jag svarar lika ofta att ”det beror på”. Jag tror nämligen att det finns en del viktiga variabler att ta hänsyn till när det gäller fastighetsmarknadens prissättning, och den viktigaste kan mycket väl vara finansieringskostnaden.

Det verkar inte vara någon fastighetsprisbubbla på gång när repo­räntan är på väg ned mot 0,25 procent som är min bedömning. Men ifall reporäntan i stället skulle höjas snabbt till en nivå som före krisen betraktades som normal – 4,5 procent eller så – så ligger det i farans riktning att fastighetspriserna kraschar. Och det skulle i sin tur skicka tillbaka ekonomin i recession med allt vad det innebär av hög arbetslöshet och fallande inflation.

Problemet med skulddominans är alltså att skulderna är så stora, och tillgångspriser så känsliga för diskonteringsräntor, att en återgång till räntenivåer som förr betraktades som normala ter sig omöjliga. Skulderna är det dominerande inslaget i ekonomin, och varje försök att höja räntorna riskerar att dra tillbaka ekonomin i recession.

Centralbankerna sitter helt enkelt fast i låg­räntepolitiken. Dominerade av skulder och tillgångspriser som inte får tillåtas falla. Det är en besvärlig situation för dem som hoppas på en återgång till det som en gång betraktades som normalt, men en tröst för dem som oroar sig för räntehöjningar.

Ty just när centralbankerna tror att de kan höja räntorna kommer tillgångspriserna dra tillbaka ekonomin, ned i recession igen.

Dystopier för hängmattan

Jag vill rekommendera dystopisk sommarläsning som är sorgligt aktuell. Mannen utan ansikte av Masha Gessen samt Storebror ser dig av Glenn Greenwald. Huh!

 

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.

OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.