Lyftet uteblir

Bara det här med kriget i Irak väl är överstökat så kommer den globala tillväxten att ta fart. Och då ska också den lilla exportberoende nationen Sverige gå mot en ny vår.

Det verkar vara den förhärskande åsikten på marknaden. Men en närmare granskning av tillväxtkraften i svensk ekonomi visar att man inte ska hoppas för mycket.

För det första finns det några saker som talar för att exportsektorn kan få svårigheter under 2003. Främst är det en starkare krona som bidrar till att konkurrenskraften försvagas.

Under fjolåret gick USA om Tyskland som vår största exportmarknad, men redan mot slutet av 2002 kom det tydliga tecken på att exporten till USA började försvagas. Och att Tyskland fortsätter att gå dåligt påverkar givetvis också de svenska exportmöjligheterna. Tillsammans tar dessa två länder emot en dryg femtedel av den svenska exporten.

Föga förvånande var det telekomsektorn som gick sämst av alla exportbranscher i fjol. Det mesta talar för att Ericsson kommer att fortsätta att agera drag-ankare för svensk export. De internationella investeringarna i 3G-nätet har numera krympt till en tumme.

För det andra har de svenska företagen de senaste åren legat lågt när gäller investeringarna. Allteftersom tiden har gått och vändningen i konjunkturen skjutits på framtiden har investeringsplanerna justerats ner.

Nu jublar många placerare över att börsföretagen höjer sina utdelningar, trots allt svagare resultat. Vad de inte verkar tänka på är att utdelningarna tyder på brist på offensiva investeringssatsningar i företagen, och att de verkar räkna med att fortsätta att svälta sig till framgång.

Högre elpriser bidrar också till att den elintensiva basindustrin troligen kommer att se över sitt investeringsbehov. Som exempel kan nämnas att när Stora Enso presenterade sin stora satsning på en ny pappersmaskin i Kvarnsveden, så var det främsta argumentet för att placera investeringen i Sverige det låga elpriset.

Boomen i bostadsbyggande har låtit vänta på sig i flera år. Visserligen har bostadsbyggandet ökat, men långtifrån med de tvåsiffriga procenttal som det talats om i prognoserna. Det är inte mycket som tyder på att det ska bli en boom i år heller.
För det tredje utvecklas konsumtionen sämre än väntat.

Under fjolåret shoppade hushållen visserligen loss i en utsträckning som vi inte sett maken till sedan boomåret 2000.

Men prognosmakarna gnäller ändå över sparsamma hushåll. Det beror på att detaljhandelsinköpen bara är en del den totala privata konsumtionen, som enligt nationalräkenskaperna ökar förvånansvärt svagt för närvarande. Minskat utlandsresande drar, till exempel, ned.

Skattehöjningar och stigande arbetslöshet talar för att prognosmakarna kommer att vara fortsatt missnöjda med hushållen.

Ska man nämna något positivt så är det att det heller inte finns så mycket som talar för att det ska gå riktigt illa för Sverige. Statsfinanserna är i ordning, arbetslösheten fortfarande hyfsat låg och det finns fortfarande utrymme för riksbanken att sänka räntan.