Lyft luren, Dennelind

Fusionen mellan Telia och Telenor 1999 var en av de mer bisarra händelserna i näringslivshistorien. Näringsminister Björn Rosengrens beskrivning av Norge som den sista Sovjetstaten, liksom rapporterna om att Telenor-vd:n Tormod Hermansen klippte till en journalist som jagade uttalanden, är bara två minnesvärda höjdpunkter, eller lågvattenmärken.

Men samgåendet – som faktiskt först genomfördes, och sedan löstes upp – var knappast feltänkt rent affärsmässigt. I takt med att telekomsektorn avreglerades och globaliserades var de gamla statsmonopolens dagar räknade. För att möta den nya konkurrensen var de tvungna att göra om sina affärsmodeller, rationalisera och bredda sina geografiska avtryck. Projektet stjälptes av nationell prestige, politik och dålig personkemi. Inte av felslut på strategisk nivå.

Johan Dennelind följde hela fusionsspelet från insidan. Han hade börjat som trainee i Telia några år tidigare, men hamnade hos Telenor under samgåendet och blev sen kvar där när affären sprack. I dag är han vd för Telia Sonera.

I intervjun på sidan 22 berättar han hur han ska få fart på bolaget. Det är i rätt hög grad det vanliga vd-snacket om att leverera det som kunderna efterfrågar. Och att rationalisera. Men frågan är om det räcker. Vad kan man göra med ett moget bolag i en mogen bransch, som ständigt möter nya konkurrenter från oväntat håll?

Ja, fusionera med någon som har samma problem och dessutom geografiskt överlappande verksamhet så att det uppstår synergier är en beprövad metod. Kanske det är dags för Johan Dennelind att återuppta sina norska kontakter. Aktieägarna skulle i alla fall knappast bli ledsna. De har inte haft någon vidare resa sedan noteringen år 2000.

Järnvägar vilket elände

Först avbrott i helgtrafiken norr om Stockholm och på västkusten. Sen strejk i Sydsverige. De miljömässiga argumenten för att ta tåget får inte precis understöd av verkligheten.