Lugnande inflationssiffror i April

Något som aldrig upphör att förvåna är i vilken utsträckning genomsnittssvensken oroar sig över andras löner och förmåner. Ibland tar detta sig lätt bisarra utryck när kraven i avtalsrörelsen inte formuleras i kronor och ören utan i att man vill ”ha mer än dom andra”. Detta har tidigare prövats av Vårdförbundet och nu är det dags igen när Byggnads kräver att dess medlemmar ska tjäna 25 procent mer än industriarbetarna.

Krav av denna typ sänder naturligtvis frossbrytningar nedför ryggraden på bland annat Riksbankens direktion eftersom de öppnar för ett scenario med kompensationskrav, nya motkrav och nya kompensationskrav eller med andra ord sätter fart på en lönespiral som får inflationssiffrorna att skjuta i höjden. Den senaste tidens uttalanden från Riksbankens direktionsledamöter tyder på att dessa blir allt mer oroade av löneutvecklingen inom tjänstesektorn och Byggnads utspel lär inte direkt minska den oron. Kraven borde också bekymra alla som funderar på att placerar sina pengar i aktier. Riksbankens medicin mot stigande inflation är som bekant höjda räntor och högre räntor går sällan hand i hand med högre börskurser.

En som däremot inte är oroad är statsminister Göran Persson. När Persson i går framträdde på Vårdförbundets kongress hävdade han att den svenska lönebildningen fungerar som den ska och att det inte finns risk för någon lönedriven spiral. Persson tänkte kanske på det faktum att arbetslösheten bland byggjobbarna varierar väldigt beroende på var dom bor. I Stockholm är byggarbetslösheten nästan obefintlig medan den uppgår till närmare 20 procent i Norrbottens och Gävleborgs län. Mot den bakgrunden är det uppenbart att Byggnads borde fundera på andra saker än det relativa löneläget.

En annan pusselbit för räntescenariot är april månads KPI-siffror som släpptes i går. FV avstår denna gång från att försöka reda ut huruvida det var gurkor, tomater eller gul lök som var skurkar eller hjältar i statistiken, utan vi nöjer oss med att konstatera att prisökningarna var lite lägre än väntat och att inflationstakten därmed planenligt är på väg nedåt. Den senaste prognosmakare som spottat ur sig en förutsägelse om inflationen framöver är SEB:s chefekonom Klas Eklund som i måndags presenterade en konjunkturprognos där den underliggande inflationen spåddes stanna på 2,7 procent i år och 2,1 procent nästa år. Gårdagens siffror måste nog sägas ge Eklund vatten på hans kvarn och kan kanske bidra till att Riksbanken efter vårens två räntehöjningar avvaktar med ytterligare åtgärder.

Emissioner torrlägger börsen på pengar

Börsaktuella Alfa Laval gick i går eftermiddag ut med att teckningspriset sänks, från 108-140 kronor till 90-95 kronor. Alltså en ganska rejäl sänkning. Egentligen var beskedet inte särskilt överraskande. Dels med tanke på börsfallet som varit sedan spridningen började, dels med tanke på det kompakta motstånd som större institutioner visat i diverse media. Men till kursen 90-95 kronor är det bara att välkomna Alfa Laval till Stockholmsbörsen. Det kommer att funka. Ett sänkt teckningspris kan dock vara en fingervisning till Ericssons vd Kurt Hellström om hur svårt det är att få in riskvilligt kapital för närvarande. Han står ju som bekant med mössan i hand och ber om 30 miljarder kronor. Till Hellströms lycka tror jag ändå (innerst inne) att Ericsson kommer att lyckas, tack vare att så många investerare inte vill “späda ut” sina förluster i Ericssonaktien. Lyckas Alfa Laval trots allt ta sig till börsen kommer en rad andra företag att snabbt hänga på. Intrum Justitia står på tröskeln till en notering, och enligt källor till FV är också köksföretaget Nobia i antågande. Därutöver finns det två, tre andra företag som vill in på börsen på kort sikt. För börsen som helhet medför detta en risk för likviditetsbrist, inräknat Ericssons jätteemission. För att uttrycka det enkelt, finns det nog pengar över för att driva och omsätta resten av börsen?

Erik Aronsson