Luften är fri – eller?

Ända sedan Napster har även privatpersoner varit hyfsat medvetna om att copyrightstrider och annat immaterialrättsbråk faktiskt konkret kan komma att beröra även dem.

I allt högre utsträckning verkar det dessutom som om företagen, eller rättighetsinnehavarna, också siktar på att skrämma upp just privatanvändare. I dagarna inledde till exempel den svenska intresseorganisationen Antipiratbyrån en kampanj för att stoppa fildelning inom framför allt film och dataspel.

Frågan om vem som äger vad i immaterialrättsvärlden är också vad som engagerar David Bollier, författare, journalist och grundare av sin egen lilla aktivistorganisation Public Knowledge. Hans tes i purfärska boken Brand Name Bullies är att det inte går att hävda äganderätt för exempelvis vissa konstnärliga uttryck i den utsträckning som sker.

Redan i dag kan man hävda rättighet till exempelvis dofter, skriver Bollier. I längden får det, enligt Bollier, sådana konsekvenser för den enskildes rätt att utöva konstnärlig kreativitet att man kan tala om fara för yttrandefriheten.

Bollier vill i stället vända på rättighetssteken. I dag går allting ut på vem som äger en viss rättighet. Att något är allmänt och fritt tillhör undantagen. I stället vill Bollier skapa ett slags kulturell allemansrätt; de breda kulturella uttrycken ska vara fria och bara undantagsvis kan man äga dem.

Bollier är inte jurist och det märks. Han radar mer upp exempel på horrörer inom varumärkesskydd än erbjuder konstruktiva lösningar på problemen. Men det är också hans lekmannaperspektiv som gör boken spänstig. Exemplen han radar upp är ofta väldigt underhållande.

Som till exempel American Society of Composers, Authors and Publishers som för några år sedan krävde amerikanska flickscouter på ersättning, med hot om vite och i värsta fall fängelse, för det fall flickorna offentligt sjöng copyrightbelagda sånger. Eller när JRR Tolkiens dödsbo hotade att stämma en barnunderhållare som ville kalla sig “Gandalf the Wizard Clown”.

Ett annat favoritexempel är avantgardekompositören Michael Batt som hittade på ett stycke kallat “One minute’s silence” som bestod just av det – absolut ingenting. Han blev stämd för att ha inkräktat på ett verk av John Cage, som hittat på ett stycke bestående av fyra minuters tystnad, vilket fick Batts mamma att fråga sonen: “Vilken del av tystnaden hävdar de att du snott?”

När det gäller svensk immaterialrätt finns massor med litteratur, och utgivningstakten har ökat i takt med internets genombrott. Det mesta är skrivet ur företagsperspektiv. Men immaterialrättsfrågor håller på att bli en fråga för vanliga dödliga även i Sverige, inte bara en fråga för företag eller hängivna fildelare. För att nå en bred massa funkar lekmannaperspektivet bra. Vem blir först med en liknande bok på svenska?

_____________________

“Vad är management egentligen?”
Joan Magretta
Svenska Förlaget 2005, 244 sid.

Allt om management.
Tanken är att den är boken ska ge en heltäckande bild av forskning och trender inom management. Förutsättningarna borde vara bra. Författaren är journalist på Harvard Business Review och den fråga som ställs i titeln är relevant. Boken börjar med ledarskapsforskningens pionjär Peter Drucker och går sedan vidare med att sammanställa 50 års managementteori och praktik.

Men några nya svar på frågan om vad management är ges egentligen inte och boken tillför inte mycket utöver det som framkommit i tidigare böcker, som Stellan Björks “Managementtänkarna” (1992) och Bengt Karlöfs och Fredrik Helin Lövingssons “Management – begrepp och modeller” (2004). Dessutom är praktiskt taget alla exempel och fallstudier från amerikanska företag.
PI
________________________

“Det oavsedda entreprenörskapet.”
Daniel Eriksson (red) et al.
Academedia Adacta 2004, 150 sid.

Om entreprenörer.
Svensk läkemedelsforskning behöver entreprenörer, konstaterar Affärsvärlden på sidan 16. Men var är de? Kanske författarna till den här boken vet. Frågan om vad som är entreprenörskap är numera ett helt eget forskningsfält. I denna bok medverkar namnkunniga forskare som till exempel professorn i entreprenörskap Bengt Johannisson.

Boken är tänkt som fördjupningslitteratur på högskolenivå, men dess ämne är så lockande att alla med intresse för entreprenörskap borde få ut något av läsningen. Redaktören Daniel Eriksson skriver till exempel om “entreprenörskapsfetischismen” – att entreprenörskapet har förmågan att trollbinda och ge upphov till dyrkan värd miljarder. Som exempel använder han bl.a. skandalomsusade Boo.com.
KD