Löfven: Måste tänka utanför boxen vad gäller EU-toppjobben

Europeiska rådets ordförande Donald Tusk beslöt avbryta mötet när EU-ledarna inte lyckades enas, trots drygt 18 timmars förhandling under natten mot måndagen.

“Vi får titta på olika partier, nya positioner och nya namn”, sade han.

EU:s stats- och regeringschefer försöker nå en fördelning baserat på partifärg, geografisk balans och könsbalans. Posterna det gäller är ordförande för EU-kommissionen, ordförande för Europeiska rådet, EU:s utrikesrepresentant och ECB-chef.

En del ledare tycker inte att kandidaterna är tillräckligt kvalificerade medan andra ogillar systemet med spetskandidater. Dessutom tillkommer komplikationen att toppmötet måste enas om en ordförande för EU-kommissionen som Europaparlamentet också godkänner.

Enligt Italiens premiärminister Giuseppe Conte motsatte sig tio-elva länder den holländske socialdemokraten Frans Timmermans som ny ordförande i kommissionen.

De sju socialdemokratiska ledarna höll ett eget möte efter det ordinarie mötet.

Stefan Löfven sade att de sju är eniga inför tisdagen och har flera alternativ för att försöka luckra upp det låsta läget.

“Vi har både en plan B och en plan C. Det kan behövas en plan D också”, sade Stefan Löfven.

Statsministern ville inte diskutera olika namn och deras chanser, vare sig favoriten till kommissionsordförande Frans Timmermans eller den danska liberalen Margrethe Vestager.

Däremot upprepade han att det är viktigt med en jämställd fördelning av posterna. Om ECB räknas in bland posterna kan det bli lättare, sade han.

Han torde då ha räknat med att IMF-chefen Christine Lagarde skulle kunna ha en chans att bli ECB-chef.

Bland det starkaste motståndarna mot Frans Timmermans var de fyra Visegradsländerna: Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien.

Polens premiärminister Mateusz Morawiecki sade att EU måste hitta kandidater som bygger kompromisser, och Frans Timmermans stämmer inte på den beskrivningen.

Tjeckiens premiärminister Andrej Babiš upprepade samma argumentation och tillade att han ogillade spetskandidatsystemet.

Systemet innebär att Europaparlamentets partigrupper för fram spetskandidater före EU-valet. Den kandidat som har störst stöd i parlamentet efter valet bör bli kommissionens ordförande.