Scen: mitt i natten, temperaturen kryper ner mot 5 grader, fukt i luften, vinden piskar mot det oskyddade ansiktet, kön av främlingar ringlar utanför en adress i de centrala delarna av huvudstaden, bestämda miner och oroliga ögonkast slängs mellan individerna…

Man skulle kunna troatt ovanstående scenario beskriver en kö för konsertbiljetter till en efterlängtad världsartist som kommer till Stockholm. Men icke! Detta märkliga men tydliga fenomen är lätt att förklara. I urbana samhällen finns märkliga subkulturer. Alla har de sina specifika uttryck och beteenden. Så även vinsamlarna.

Den 15 oktober släpps primörvinerna från Bordeaux 2005, somliga kvoteras till en flaska per kund (Lafite-Rothschild 10 395 sek, Mouton Rothschild 6 246 sek, Latour 11 897 sek, Margaux 11 378 sek, Léoville-las-Cases 3 418 sek, Roc de Cambes 677 sek, Hosanna 2 660 sek, Petrus 24 544 sek, Vieux Ch Certan 2 053 sek, Cheval Blanc 10 112 sek, Tertre Roteboeuf 1 742 sek, d’Yquem 1 845 sek)… Kanske enbart det faktumet är värt en natts förstörd sömn.

En primeur är enfransk vinhandlarterm som avser betydelsen ungt vin, jmf engelskan futures, dvs ett vin som säljs innan det är buteljerat. Det låter kanske lite knepigt att köpa vinet två år innan man får produkten. En Primeur-försäljningen är en specialitet utvecklad i Bordeaux först och främst för de klassificerade egendomarna. Under våren efter skörden så erbjuds vinhandlare och brokers från hela världen att prova den nya årgången från fat. Varje egendom erbjuder enbart en specifik andel av årets produktion för försäljning. Detta kallas en tranche. Denna handel är beroende av egendomens behov av finansiella medel.

Konsumenten/kunden betalar öppningspriset så fort som erbjudandet finns tillgänligt på marknaden. Vinet levereras cirka 2 år efter att primeurköpet har gjorts, dvs efter buteljering och skeppning. Teorin bygger på att kunden inte enbart har möjligheten att köpa eftersökta viner under perioder av hög efterfrågan och begränsad tillgång. Kunder betalar dessutom mindre än vid det tillfälle då vinet är redo för normal försäljning till marknaden.

Därför ser ni påbyltade personer med tältstolar och kaffetermos köa tidigt på natten mellan den 14 och 15 oktober utanför Systembolaget vid Passagen. En märklig hobby kan tyckas. Vem orkar vänta 2 år, 3 veckor och 4 dagar med att dricka ett klassat vin med ett slott på etiketten, eller möjligen en liten villa, och en allé eller är det möjligen ett litet buskage?

Vad är lockelsen med en bra Bordeaux?

De bästa vinerna från Médoc lyckas briljera med en kraft förenat med elegans och en tydlig känsla av ursprung. De klassiska aromerna av svarta vinbär, cederträ, tobak och läder är svårt att ta miste på. Markerade tanniner och en frisk syra förenat med en balanserad alkoholhalt känns väldigt välkommet vid matbordet.

Traditionellt så var detklassiska vinet från Médoc något man la ner i källaren under 15-20 års tid. De framsteg som framförallt skett i vingården de senare åren har lett till att man skördar mognare frukt samt utför en noggrannare selektion. Detta har lett till att vinerna sällan uppvisar de hårda, ogästvänliga tanninerna som vi kanske förknippar gammaldags och klassisk Bordeaux med. Och även om dagens Bordeaux kommer att utvecklas i källaren så behöver vi inte skämmas om vi går loss på flaskorna under deras relativa ungdom.

Om då en Médoc är stram och majestätisk så är väl snarare vinerna från den östra stranden något mer ”lösaktiga” och ”yppiga”. Dominansen av Merlot ger viner med något mjukare tanniner som i sin struktur är lite rundare med toner av plommon, kaffe, körsbär och höstlöv. Många hävdar att den Amerikanska vingurun Robert Parker har påverkat stilen på Pomerol och Saint-Emilion vinerna och att producenterna idag eftersträvar en djupare färg, påtaglig fatkaraktär och en större extraktion.

Vi ska inte heller glömmade vita vinerna som idag fått en viss renässans, de bästa exemplen från Péssac-Léognan är svåra att efterhärma. Och naturligtvis skall vi inte glömma de söta och gyllene dropparna från Sauternes som för vilka det berömda Château d’Yquem står som förebild. Då förutsättningarna är de rätta och ädelrötan sätter in kommer vi att välsignas med ett lustfyllt, sött och förföriskt gott vin att njuta på klassiskt maner till Roquefort eller foie gras.

PS. Visst är det spännande med ultramoderna viner, men tänk så tråkigt om inte de gamla klassiska vinerna fanns; De är som omfamning av en kär gammal vän, trivsamt och naturligt på en och samma gång.

/Björnstierne Antonson
sommelier?wine writer?wine lover

(Björnstierne Antonson utsågs till årets sommelier i Sverige 2003. Han skriver om vin varje vecka på Affärsvärlden.se)

Topplistan:

nullnullnullnull