Livet efter skilsmässan

Den medieskygge mångmiljardären Torbjörn Törnqvist har i tjugo års tid drivit Gunvor Group, ett av världens fyra största olje- och råvaruhandlarbolag. I många år tillsammans med sin ryske partner Gennadij Timtjenko.

Gunvor Group slöt redan från starten stora avtal med ryska företag. I många år sålde Gunvor bland annat större delen av det statliga oljebolaget Rosnefts olja. Alltsedan dess har det spekulerats i att Gunvor har kopplingar till den ryska regimen och president Vladimir Putin. Uppgifterna har ihärdigt förnekats av Gunvor, men fick ökad fart den 20 mars 2014 när Gennadij Timtjenko sattes upp på USA:s svarta lista efter Rysslands ockupation av Krim. Timtjenkos ”verksamhet i energisektorn har länkats direkt till ­Putin” – och ”Putin har investeringar i Gunvor och kan ha access till Gunvors tillgångar”, skrev USA:s finansdepartement som motiv till sitt sanktionsbeslut.

Omvärldens förvåning var stor när det några dagar senare framkom att Torbjörn Törnqvist redan dagen innan Timtjenko hamnade på listan, den 19 mars, hade köpt ut sin ryska partner ur Gunvor. Frågorna hopade sig. Hur hade han råd med det? Hur skulle bolaget klara sig utan ryssen?

Bra, visade det sig.

***

Torbjörn Törnqvist och Gennadij Timtjenko började jobba ihop redan 1997. År 2000 slog de ihop sina verksamheter och bildade Gunvor Group. Efter att ha sålt ut en del aktier till nyckelpersoner i företaget ägde de 43 procent av aktierna vardera, enligt tidigare uppgifter från bolaget.

Gunvor Group började som oljehandlarbolag. Det är en verksamhet med lövtunna marginaler. Omsättningssiffrorna är mycket höga, lönsamheten ligger oftast runt eller under 1 procent av intäkterna.

Bolaget är döpt efter Torbjörn Törnqvists mamma, men det hindrade som sagt inte resten av världen från att misstänka att bolaget stod närmare Vladimir Putin än mamma Törnqvist. Från företagets sida har man ihärdigt hävdat att man gått från en småskalig omsättning till att omsätta hundratals miljarder kronor, genom att i konkurrens med andra aktörer vinna upphandlingar. Samtidigt fanns, enligt bolaget, arbitragemöjligheter på den då fragmenterade ryska oljemarknaden.

En till bolaget närstående källa pekar på faktorer som talar för att Gunvor inte har så starka kopplingar till Kreml. Gunvor har ­kreditlinor hos internationella storbanker och har tidigare emitterat obligationer. Bankerna har insyn i bolagets operativa verksamhet och skulle knappast göra ­affärer med Gunvor om uppgifterna visade sig vara riktiga. Gunvor kan lika gärna ses som medel i ett handelskrig mellan USA och Ryssland, ­menar källan, med god kännedom om företaget. Företrädare för Gunvor uppges också ha försökt få klarhet i varför Timtjenko hamnade på listan, men har fått kalla handen av USA:s finans­departement.

Klart var i alla fall att Gunvor var kraftigt beroende av olja. Och av Ryssland. Enligt Financial Times hävdar Gunvors konkurrenter att bolaget under en period hanterade en tredjedel av hela Rysslands oljeförsäljning.

Länge stod rysk olja för 90 procent av Gunvors omsättning. Med åren minskade dock andelen. Gunvor började handla med kol, naturgas, biogas och utsläppsrätter på flera ställen i världen.

Med åren sinade också arbitragemöjligheterna och marginalerna i branschen sjönk. Flera av branschens aktörer började expandera i värdekedjan och köpte allt från oljefält och gruvor, till raffinaderier, bensinstationer och hamnar. Gunvor gick samma väg.

I februari 2009 investerade bolaget i byggandet av en oljeterminal i Ust-Luga. Bara några månader senare såldes delar av terminalen, Ust-Luga Bunker Complex, till statliga Transneft, något som förvånade internationell branschpress, inte minst för att Gunvor strax innan fått lån för att bygga ut terminalen. Gunvor behöll dock sitt ägande i en annan av de terminaler som höll på att byggas i Ust-Luga. Terminalerna i området är strategiska. Ust-Luga hanterar en ansenlig del av Rysslands export av raffinerade oljeprodukter.

Våren 2010 gjorde Gunvor också sina första affärer i Sverige, i alla fall synliga sådana. Dotterbolaget Meerwind köpte då den pressade storägaren Johan Hansens aktiepost i sågverksbolaget Rörvik Timber.

I november 2012 klev Gunvor Group också in i PA Resources, och under 2013 blev Gunvor huvudägare i bolaget. Ordförande i PA Resources blev den Helsingborgsbaserad advokaten Sven A Olsson. Numera finns även han med på USA:s sanktionslista.

– Det är en smula underligt och man undrar om de är rätt underrättade, sa Sven A Olsson till TT då.

Han hävdades ha hjälpt Gennadij Timtjenko att undgå sanktioner. Sven A Olsson har samröre med flera av Timtjenkos bolag, han sitter i styrelsen i både Gunvor Group och Volga Group.

Resultatet av breddningen var att rysk olja bara svarade för runt hälften av bolagets omsättning år 2010. Och Gunvor fortsatte på det inslagna spåret. År 2012 köpte bolaget ett raffinaderi i belgiska Antwerpen av ­Petroplus, ett holländsk-schweiziskt bolag som brottades med ekonomiska problem. Några månader senare köpte Gunvor även Petroplus raffinaderi i tyska Ingolstadt.

– Att äga raffinaderier och terminaler är ett naturligt komplement till vår trading. Nästan alla raffinaderier ligger nära hamnar, så vi driver dem lite annorlunda än andra, men gör det på ett sätt som optimerar våra bägge verksamheter. De är alla lönsamma, säger Seth Thomas Pietras, talesperson för Gunvor Group, och pekar på att Törnqvist på 1990-talet jobbade på just raffinaderiet i Antwerpen.

I takt med att verksamhetsområdena blev fler har personalstyrkan växt. I en av sina få intervjuer konstaterade Torbjörn Törnqvist för Affärsvärlden år 2009 att han hade 300 anställda, huvudsakligen på handelskontor. Åren därpå växte personalstyrkan till cirka 1600, varav 1 000 av dem arbetade på raffinaderier.

När Torbjörn Törnqvist köpte ut Timtjenko var Gunvor Group således ett förhållandevis diversifierat bolag. År 2014 utgjorde rysk olja endast 20 procent av bolagets ­totala handel.

Exakt hur mycket Torbjörn Törnqvist betalade är okänt. Affärsjuristerna som var involverade uppgav att försäljningen skett till fair value. Det var många som frågade sig hur affären hade kunnat genomföras så snabbt – och hur Törnqvist kunde lösa betalningen. Var det kanske så att bolaget inte betingade något nämnvärt värde när kopplingarna till Kreml var borta?

Svaret på hur det hela gått till kom långt senare.

År 2016 delade Gunvor Group ut 1 miljard dollar. Utdelningen fick många att höja på ögonbrynen. Under årens lopp hade Gunvor varit sparsmakade med att dela ut pengar. Enligt uppgifter i Financial Times uppgick de samlade vinsterna åren 2000–2014 till 3,5 miljarder dollar. Vinsterna hade i första hand återinvesterats i verksamheten. Utdelningarna under samma period var 780 miljoner dollar.

Med den miljard som delades ut 2016 kunde Törnqvist lösa ut sin partner, enligt FT. Det uppger även en källa för Affärs­världen. Det innebär i så fall att det tog två år att genomföra affären, något bolaget tillbakavisar.

– Uppdelningen slutfördes 2015. I dag finns det inga skulder eller återstående band mellan Torbjörn Törnqvist och Gennadij Timtjenko, säger Seth Thomas Pietras på Gunvor Group.

Med Timtjenko ute ur leken frågade sig flera betraktare vad Gunvor skulle ta sig till. Det dröjde inte länge innan de fick svaret.

***

Efter att Törnqvist och Timtjenko gick skilda vägar avyttrade Gunvor alla sina innehav i Ryssland. Affärerna skedde i snabb följd. I april 2015 sålde Gunvor sitt 30-procentiga ägande i den ryska kolproducenten Kolmar. Köpare var den ryske oligarken Andrej Bokarev. Han är ägare till Transmashholding, en av Rysslands största tillverkare av maskiner för att bygga järn­vägar och tunnelbanor. Enligt Forbes är han god för 1,35 miljarder dollar och uppges vara en av dem som var med och finansierade de olympiska spelen i Sotji.

I juni samma år sålde Gunvor sina 50 procent i Nevskaya Pipeline, som transporterar olja till Ust-Luga. Köpare var Gazprombank. Några veckor senare sålde Gunvor 74 procent av oljeterminalen Ust-Luga. Också det innehavet gick till Andrej Bokarev, oligarken som Gunvor gjorde affärer med några månader tidigare.

Försäljningen av Ust-Luga var Gunvors största affär på många år, enligt uppgifter från bolaget, men några förvärvsbelopp ­offentliggjordes inte. I ett prospekt som gavs ut 2012 fick utomstående dock viss insyn i verksamhetens värde. Ust-Luga stod då för en dryg tredjedel av bolagets vinst före skatt på 350 miljoner dollar. Gunvor hade samtidigt lagt ned 56 miljoner dollar på att bygga ut terminalen.

Avyttringarna fortsatte. I december 2015 sålde Gunvor sitt sista ryska innehav, 50 procent av oljeterminalen Novorossijsk. Köparen var Chernomortransneft, ett dotterbolag till den statliga oljejätten Transneft.

Enligt Seth Thomas Pietras på Gunvor Group handlade utträdet ur Ryssland om diversifiering.

– Traders är väldigt opportunistiska. När Timtjenko sålde sina aktier var det ett bra tillfälle för oss att ompositionera oss. Det är något som bättre reflekterar vår globala närvaro, säger Pietras.

En branschbedömare tror att försäljningarna av de ryska innehaven kommer av att Gunvor inte längre åtnjöt samma fördelar i Ryssland efter Timtjenkos exit. Bedömaren menar att ryssarna knappast skulle tillåta att ett ­utländskt bolag höll ett så betydelsefullt innehav som Ust-Luga.

Samma år som Gunvor sålde de ryska innehaven vann dock Gunvor Group ett nytt stort kontrakt om att få exportera olja producerat av statliga Rosneft, alltså det bolag som lade grunden till Gunvors position. ­Affärer med Rosneft hade Gunvor då inte gjort på många år.

Gunvor har efter Timtjenkos avhopp fortsatt att köpa in sig i andra delar av värdekedjan. Dock bara utanför Ryssland.

I början på 2016 köpte man Europoort-raffinaderiet i nederländska Rotterdam från Kuwait Petroleum International. Gunvor har även byggt en oljeterminal, Oiltanking Karimun i Indonesien, en terminal som kostade 260 miljoner dollar att bygga, enligt uppgifter i oljebranschpress. Den blev klar i juni 2016 och Gunvor äger 40 procent. ­Övriga andelar hålls av en lokal spelare och den tyska operatören Marquard & Bahls. Den senare driver ett 70-tal oljeterminaler runtom i världen.

Gunvor köpte även en andel i oljeleverantören Monte Alegre i Paraguay och öppnade två nya handelskontor i USA.

Av siffrorna att döma har flera av affärerna gått Gunvors väg. Men med investeringarna i Sverige har det varit tuffare.

Rörvik Timber har dragits med stora förluster. Mellan 2011 och 2016 uppgick de till över en miljard kronor. Ungefär samtidigt fick Gunvor skjuta till en kvarts miljard ­kronor i bolaget. Därefter har Rörvik sålt flera sågverk och lagt ner andra. Skogsbolaget Holmen köpte i mars i år Linghem, Rörviks sista sågverk.

Även investeringen i PA Resources är ett sorgebarn. Bolaget hamnade i finansiell kris när oljepriserna föll sommaren 2014. PA ­Resources tvingades till rekonstruktion. Gunvor sköt till kapital och lånade ut pengar, men när skulderna inte åter- betalades i april 2015 övertog Gunvor det av PA Resources pantsatta dotterbolaget Osborne Resources. Ett bolag som har ägarintressen i två oljefält och prospekteringsrättigheter i Ekvatorialguinea. De oljefälten beskrev Torbjörn Törnqvist i en artikel i ­Dagens Industri som de mest intressanta, när han gick in i bolaget. På Gunvors hemsida kan man läsa att PA Resources tillgångar i Ekvatorialguinea nu ingår i ett nytt verksamhetsområde som man kallar för Gunvor Resources.

Även om Torbjörn Törnqvists investeringar i svenska bolag stött på motgångar, så har Gunvor Group lyckats transformera sig efter separationen med Timtjenko, i synnerhet genom etableringar av nya verksamheter. I motsats till vad många trodde har Gunvor också gjort comeback inom rysk olja, i och med tradingaffärer med den ryska statens oljebolag.

De totala handelsvolymerna har också ökat, från 137 miljoner ton 2014 till 187 miljoner ton 2016. På grund av det låga olje­priset och hård konkurrens har omsättningssiffrorna fallit. Intäkterna var 88 miljarder dollar år 2014, föll med 30 procent året därpå och landade på 47 miljarder dollar år 2016. Men vinsterna har haft en positiv utveckling: år 2014 uppgick årets vinst till 267 miljoner dollar och 2016 till 315 miljoner dollar. År 2015 var ett rekordår, huvudsakligen till följd av alla försäljningar. Vinsten summerades då till 1,25 miljarder dollar.

Att bolaget klarar sig även utan sin ryske partner är förstås ett styrketecken. Och att det då uppstår rykten om att den 64-årige Torbjörn Törnqvist vill sälja bolaget är inte konstigt. Minst två konkurrenter har tittat på bolaget, enligt The Wall Street Journal, vilket dementerades av Gunvor med att det inte finns några försäljningsplaner ”just nu”. Det räckte inte för att ta kål på spekulationerna.