LIVBOLAGEN: Utrymme för höjd återbäring

Livbolagen förvaltade vid årsskiftet traditionella pensionsförsäkringar och tjänstepensioner åt svenska folket till ett värde av 1.267 miljarder kronor, enligt siffror från Försäkringsförbundet. Det kan jämföras med svenskarnas totala fondsparande, som vid samma tidpunkt uppgick till 855 miljarder kronor.

I det dolda

Ändå skrivs det spaltkilometer om fonder, men väldigt lite om livbolagen. Därför är det förmodligen rätt få som kan svara ja på frågan: vet du hur det gick för din traditionella pensionsförsäkring i fjol?

Överlag gav livbolagen en mycket god avkastning på totalt kapital tack vare börsuppgången runtom i världen. Allra bäst avkastning fick spararna hos KPA med 23,9 procent (kapitalvägd avkastning för KPA Pension och KPA Liv). Sämst gick det för LF Wasa Liv, som ändå gav goda 17,2 procent. Det största bolaget, Skandia, gav 22,2 procent. Se tabellen här intill för övriga bolag.

Livbolagen gav god avkastning trots att värdeutvecklingen för obligationer, som utgör en mycket stor del av portföljerna, utvecklades svagt i fjol när räntorna steg. Det genomsnittliga livbolaget hade vid årskiftet 48 procent av tillgångarna placerade i räntebärande papper, 46 procent i aktier och 6 procent i fastigheter.

Totalavkastningen tillfaller emellertid inte, till skillnad mot i en fond, pensionsspararen i livbolaget direkt. I stället portioneras pengarna ut i form av återbäringsränta. Portionerna bestäms av förvaltarnas prognoser för den långsiktiga avkastningen. Högst genomsnittlig återbäringsränta i fjol gav AMF Pension, 15,6 procent, och lägst gav nya SEB Trygg Liv, 6,5 procent.

När återbäringsräntan är lägre än totalavkastningen byggs en buffert upp. I försäkringsbranschen uttrycks bufferten som konsolideringsgrad (marknadsvärdet på tillgångarna dividerat med inbetalda premier och tilldelad återbäringsränta). Det genomsnittliga fondbolaget hade vid årsskiftet en konsolideringsgrad på 129,3 procent, vilket betyder att marknadsvärdet på tillgångarna överstiger livbolagets åtaganden med 29,3 procent.

Konsolideringsgraden har ökat kraftigt under året i samtliga livbolag, utom SPP. Livbolagen har alltså stora buffertar som inte fördelats ännu. Dessa buffertar kan även nya kunder få ta del av.

De flesta livbolagen har ett konsolideringsmål i storleksordningen 105 till 115 procent. Den del som överstiger kan förvaltaren välja att fördela. Det kan ske antingen som extra återbäring till kunderna vid ett visst datum eller genom att höja återbäringsräntan kraftigt.

Det senare alternativet betyder att även nya kunder får del av avkastningen på gamla kunders medel, det vill säga det upparbetade, icke fördelade kapitalet. Att locka nya kunder med denna metod ses av konkurrenter som ful marknadsföring.

Engångsbonus

Hittills har LF Wasa – som presterade sämst avkastning i fjol och samtidigt gav en återbäringsränta på höga 10,7 procent – beslutat göra en extra återbäring på 6,25 procent på sparkapitalet vid årsskiftet.

Intressant att notera är att Länsförsäkringars livbolag blev sämst i klassen samtidigt som fondbolaget blev bäst både 1998 och 1999. Ett sådant resultat väcker alltid frågan om förvaltarna valt att lägga goda affärer i de hårt mediebevakade fonderna, i stället för i livbolaget, så här inför höstens val till PPM.

Dessutom har SEB Tryggs gamla livbolag, som hade lägst konsolideringsgrad av livbolagen vid årsskiftet, beslutat ge en extra återbäring på 7 procent till de som var kunder vid årsskiftet.

LF Wasa och SEB Trygg är först att ge extra återbäring trots att det i tabellen härintill ser ut som om de har minst utrymme. Det talar för att det finns gott om utrymme även i de andra livbolagen. Konsolideringsmålen varierar och gör att det inte nödvändigtvis är bolaget med störst buffert som har möjlighet att ge extra återbäring. Skandias mål är exempelvis 105 procent.

Det ligger nära till hands att tro att Handelsbanken och Livia (Nordbanken), som har en mycket god konsolidering men inte höjt återbäringen eller gjort någon engångsjustering, är nästa bolag att ge en bonus till sina sparare. Folksam har, liksom många andra, höjt återbäringsräntan ett par procentenheter i år. Detta är dock inte något extraordinärt.

Den allra största höjningen har gjorts av AMF Pension. I fjol fick de som tecknat avtalspensioner inom SAF-LO i snitt 16 procent. I år är återbäringen 25 procent för såväl gamla som nya kunder. Även AMF:s privata alternativ ger jämförelsevis mycket hög återbäringsränta, 15,64 procent.

Ingen garanti

Skandia har, som flera gånger tidigare, valt att fördela bufferten genom att höja återbäringsräntan kraftigt under en period. Sedan den första februari får kunder som sparade vid årsskiftet 18 procent. Nysparande därefter ger 10 procent.

Det är viktigt att betona att återbäring inte är garanterad. Den kan tas tillbaka om förluster måste täckas.

Om förvaltaren väljer att bygga upp bufferten istället för att ge extra återbäring kan det tänkas säga något om vad livbolagen tror om den framtida utvecklingen på börsen. Livbolagen måste enligt lag sedan juli i fjol ge minst tre procent i återbäring per år. Tidigare var det fyra procent. Om förvaltarna tror på en svag börsutveckling framöver kan det vara tryggt att bygga upp vissa reserver för att kunna hålla en jämn återbäringsränta.

Den som är missnöjd med sitt livbolag kan dessvärre inte byta sparinstitut, vilket går bra inom en annan form av privat pensionssparande, IPS (Individuellt Pensionssparande). Förhoppningsvis kan det bli ändring snart. Finansmarknadsutredningen under Bengt

Dennis har presenterat förslag i den riktningen.