Lindvall: Lösningen på energikrisen finns på ett industriområde nära dig

Om det alltmer upphettade pratet om den europeiska och svenska el- och energikrisen kunde omvandlas till energi i den renaste form vi känner den, el, så skulle mycket av den rådande krisen vara löst. Bara så där. Tyvärr har vi inte utvecklat sådana ”munvädergeneratorer”, ännu. Men att gapa över ny kärnkraft eller storskaliga satsningar på havsbaserad vindkraft löser inget av vare sig Sveriges potentiella effektbrist till vintern eller att hjälpa våra grannländers brist på icke naturgasgenererad el och därmed också att hålla ner elpriserna i våra två sydligaste elområden.

Men lösningen på den svenska effektbristen finns på ett industriområde nära dig. Det handlar om kraftvärmeverken och dess mindre och för el-generering helt oanvända fjärrvärmeverk. Det alltmer tynande nyttjandet av denna resurs har helt kommit i bakvattnet av den offentliga pajkastningen varför vi avvecklade de fyra kärnkraftsreaktorerna Ringhals 1 och 2 respektive Oskarshamn 1 och 2.

STÖRRE BORTFALL ÄN FRÅN STÄNGA REAKTORERNA

Enligt en ett par år gammal analys från Svenska Kraftnät över den samlade installerade svenska elproduktionskapaciteten, så uppgick kraftvärmen till 5 600 MW, vilket är lika med den tillgängliga kapaciteten för att producera svensk kärnkraft just nu, då Ringhals 4 är avstängt. Men under förra vintern när effektbehovet var som störst och priserna var på dåtidens rekordnivå så nyttjades bara runt 1 800 MW av denna kapacitet. Detta bortfall av produktion är således större än bortfallet från de stängda reaktorerna tillsammans.

ElpriserArtikel

Svenska kraftnäts rekordkassa: 47 miljarder

Den underliggande förklaringen till att kraftvärmeproduktionen har fört en snabbt tynande tillvaro är det samma som motiverade stängningen av de fyra reaktorerna – lång tid av låga elpriser och därmed låg lönsamhet. De låga elpriserna under det senaste decenniet har slagit hårdast mot kraftvärmen. Detta eftersom den har haft den högsta marginalkostnaden, runt 30 öre per kWh med dagens svenska biobränslepriser, av de stora svenska kraftslagen. Eftersom elpriset enligt rådande modell sätts av det avropade kraftslag som har högst marginalkostnad så innebär det också definitionsmässigt att detta kraftslag är olönsamt, då priset inte ger något bidrag till de fasta kostnaderna.

RÄTT INCITAMENT KRÄVS

En icke oväsentlig förklaring till lönsamhetsutvecklingen för såväl kraftvärmen som kärnkraften är den snabba utbyggnaden av svensk vindkraft, idag runt 12 000 MW, som har mycket låg marginalkostnad och därmed pressat elpriserna, när det blåser.

Men till skillnad från de nedstängda reaktorerna så är bortfallet från kraftvärmen något som till stor del går att åtgärda i närtid. Det handlar bara om att ägarna av dessa kraftvärmeverk har rätt incitament att prioritera elproduktionen, vilket de inte har haft.

Hur mycket faktisk installerad och brukbar kraftvärme som vi har idag är osäkert. Det har skett en stor utskrotning av flera större, och främst fossileldade värmekraftverk, som Stockholms Exergis koleldade kraftverk i Värtan. Och inga nya har tillkommit under de senaste åren.

VinsttillväxtKrönika

Antilogik talar för försiktig linje

Det är lite signifikativt att Vattenfalls nyöppnade fjärrvärmeverk i Uppsala ”Carpe futurum” helt saknar elproduktion. Det vill säga mitt i det område där den svenska effektbristen är som störst. Än märkligare blir det om man beaktar att, rätt utnyttjat, så är elproduktionen i ett kraftvärmeverk en ”biprodukt” till värmeproduktionen som inte kräver något extra tillskott av tillförd energi utan bara ökar verkningsgraden på denna. I ett sådant värmekraftverk kan upp till en tredjedel av den tillförda energin omvandlas till el och resten blir värme. (Börsnoterade Phoenix Biopower hävdar att med dess process kan elutbytet ökas upp till 60% av den tillförda energin.)

Regeringens förslag om slopad skatt på avfallsförbränning är ett sätt att stimulera kraftvärmeproduktionen. Men det finns flera sådana trösklar som behöver slipas ner. Men framför allt behöver staten sänka risken och stimulera elproduktionen. Varför inte köpa vinterns produktion till ett bra pris.

MOTSVARAR TVÅ RINGHALS-REAKTORER

Enligt branschorganisationen Swebio så kan den tillgängliga verkliga effekten i våra svenska kraftvärmeanläggningar som fortfarande är i drift beräknas till ungefär 3 900 MW, där 92% finns inom elområde 3 och 4. Det ger en verklig kapacitet som överskrider topproduktionen från i vintras med 2 000 MW, eller två Ringhalsreaktorer.

Den förklaring som Swebio har fått i sin biokraftundersökning till att denna produktionskapacitet inte har använts, är att värmeaffären det senaste decenniet har blivit det helt primära och att den faktiska driften inte har styrts mot att optimera elproduktionen. Vid kallt väder har värmeproduktionen haft företräde, men också att den extra topplastproduktion, från exempelvis RME som krävs vid sträng kyla, har blivit mycket dyr. Vid varmare väder med lågt värmebehov så har många kraftvärmeverk inte haft de nödvändiga möjligheterna eller tillstånden att kyla bort värmen vid produktion av el. (All el som produceras med ångpannor, som kärnkraft, behöver kyla bort värmen, som att använda den för uppvärmning.)

LÄGRE ÄN I DANMARK

Men ingenting av detta är olösligt. Det handlar framför allt om att ge kraftvärmeverken rätt ekonomiska incitament. Ett är att de faktiskt får betalt för att upprätthålla produktionskapaciteten och även prioritera elproduktionen. En betydande systemsäkerhetsmässig fördel med kraftvärmeverken är att elproduktionen är lokal och heller inte är beroende av utbyggnad av elnätet.

Potentialen att ytterligare bygga ut denna elproduktion är också stor i Sverige. Idag producerar endast 40% av de svenska värmeverken el, att jämföra med 80% i Danmark. Totalt handlar det om kapacitet för ytterligare elproduktion på runt 6 000 MW.

Svårt att se att Svenska Kraftnäts svällande kassa från sina kapacitetsavgifter kan användas bättre än att stimulera ett bättre nyttjade av denna resurs.