Lika som bär

Socialdemokraterna säger sig vilja satsa på fördelningspolitik,de borgerliga på skattesänkningar och tillväxt. Men iverkligheten blir inte skillnaden så stor som partiledarna villge sken av.

Årets valrörelse har börjat ovanligt tamt och intresselöst. Ändåtycks det finnas en klarare skiljelinje än på länge. Ipartiledarnas retorik står svensk ekonomi närmast inför ettvägval. Den klassiska blockpolitiken tycks ha fått nytt liv. Meni själva verket är det troligt med samarbete mellansocialdemokraterna och ett eller flera borgerliga partier eftervalet. Opinionsundersökningarna pekar mot en fortsattsocialdemokratisk minoritetsregering. Men denna måste i så fallkompromissa med de borgerliga. Centern kommer efter valet attbli betydligt mer svårflörtad än under den gångna mandatperioden.Dessutom ser det ut att behövas minst två partier som stöd.

Finansminister Erik Åsbrink har avvisat tanken att ensocialdemokratisk regering skulle stödja sig på vänsterpartieteller miljöpartiet. Han sade för några veckor sedan att detönskvärda var ett stabilt samarbete över blockgränsen.

LIGGER LÅGTI första hand tänker sig väl socialdemokraterna att göra upp medmittenpartierna. Men alla tre, c, fp och kd, har lågaopinionstal och kommer att kräva att få igenom en hel del av sinegen politik för att inte utplånas. Kanske är det för att fånågot att förhandla om som socialdemokraterna ligger lågt ifrågan om skattesänkningar.

I god tid inför valrörelsen svängde socialdemokraterna tillbakatill en traditionell politik med betoning på fördelning ochökade offentliga utgifter. Den viktigaste signalen var beskedetom 20 miljarder i ökat stöd till kommunerna. De borgerliga sägersig däremot i första hand vilja sätta fart på ekonomin ochsysselsättningen med skattesänkningar, lättnader för företag ochändring av reglerna på arbetsmarknaden.

Göran Persson har avvisat tankarna på skattesänkningar, trotsatt de offentliga finanserna väntas visa stora överskott underde kommande åren. Detta innebär en klar omsvängning frånvårpropositionen, då finansdepartementet gjorde ettberäkningstekniskt antagande om att de överskjutande överskottentillförs hushållssektorn. Det var då fråga om 32 miljarderkronor, som sedan dess, enligt nya beräkningar avriksgäldskontoret, vuxit till minst 50 miljarder.

UTESLUTER INTEValet ska handla om rättvisa och solidaritet och att vågaanvända politiken för att fördela om pengar, sade Persson i etttal i Piteå för några dagar sedan. Men det enda konkretaförslaget hittills är att han inte utesluter en höjning avbarnbidragen. Det är dock bara fråga om att återställarealvärdet till samma nivå som 1991, en ökning med knappt tvåmiljarder kronor.

Moderatledaren Carl Bildt betonar i stället att en förbättringav företagsklimatet ska ge oss den fulla sysselsättningen ochden goda tillväxten tillbaka. I ett gemensamt program harmoderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna som mål satt upp300.000 nya jobb under mandatperioden.

Moderaterna har förstås ännu sämre utsikter änsocialdemokraterna att få regera på egen hand. FolkpartiledarenLars Leijonborg vill halvera de av moderaterna föreslagnaskattesänkningarna till 40-50 miljarder fram till år 2001. Ochbåde folkpartiet och kristdemokraterna vill satsa minst likamycket som socialdemokraterna på vård och omsorg. Till dettakommer att till exempel fp vill ha ett skatteavdrag på 3.000kronor per barn och kd vårdnadsbidrag, i praktiken större ökningav stödet till barnfamiljerna än vad socialdemokraterna och LOföreslagit.

FÖRSIKTIG POLITIKDet troliga är därför att en borgerlig regering efter valetskulle driva en ganska försiktig politik med på sin höjdmåttliga utgiftsnedskärningar. Och utan nämnvärd minskning av deoffentliga utgifterna blir det inte heller möjligt med storaskattesänkningar. Skälet till detta är inte så mycket oro förbudgetbalansen, utan att den uppåtgående konjunkturen gör detolämpligt att stimulera efterfrågan när konsumtionen ändå hållerpå att öka.

Att socialdemokraterna å sin sida på ett nästan spektakulärtsätt har svängt över till att betona fördelningsfrågorna måste ihög grad vara ett taktiskt spel inför valet. Partiet har varitpå väg att förlora sin dominerande ställning i svensk politik,och även nära att förlora stödet från LO, vars medlemmar blivitdjupt missnöjda med socialdemokraternas politik. De borgerligahar tacksamt utnyttjat att numera bara hälften av LO:s medlemmaruppger sig rösta på socialdemokraterna genom att kräva attsocialdemokraterna upphör att ta emot ekonomiska bidrag frånorganisationen. Men ännu viktigare för socialdemokraterna är nogatt LO-medlemmar och fackförbundsfunktionärer ställer upp somvalarbetare (och väljare).

TAKTISK KOVÄNDNINGSocialdemokraterna har gjort en kovändning i syfte att klarahöstens val på ett hyggligt sätt och bevara samarbetet med LO.Enligt opinionsmätningarna hotar annars ett resultat i klass med1991 års katastrofval, som var det sämsta sedan 1920-talet. Enväljarandel under 40 procent i höstens val, under ett år meduppåtgående konjunktur, skulle bekräfta att socialdemokraternaförlorat sin hegemoni i svensk politik.

Det stora bekymret blir hur man ska kunna regera iminoritetsställning. Med fortsatt konjunkturförbättring ochökande sysselsättning blir det svårt att hålla tillbakalönekraven i nästa förhandlingsomgång, som inträffar år 2001,mer än ett år före valet.

Utan förändringar av svensk ekonomi på det sätt som ekonomer ochinternationella organisationer förordar finns det risk attinflationen tar fart, att räntorna stiger och att politikenmåste stramas åt.

Räddningen för socialdemokraterna kanske blir att partiledningenkan peka på att man tvingats till kompromisser med de borgerligasom går emot LO:s intressen.