Lehmans konkurs ingen katastrof

September 2008 artar sig att bli den värsta månaden för bankerna i modern tid. Efter att investmentbanken Lehman Brothers sökte skydd enligt konkurslagens ”Chapter 11”, i söndags har kreditkrisen gått in en ny fas. Förhandlingarna med potentiella köpare av kapitalförvaltning, mäkleri och en stor portfölj med kommersiella fastigheter, där brittiska Barclays och Bank of America varit huvudkandidater, har strandat. I grunden är problemet vad som ska hända med Lehmans portfölj av värdepapper relaterade till dåliga bostadslån. Enligt Wall Street Journal är värdet på dessa 80 miljarder dollar, motsvarande 530 miljarder kronor.

I söndags blev det också klart att Bank of America köper Merrill Lynch för 44 miljarder dollar, motsvarande 293 miljarder kronor. Affären var otippad då Bank of America anses ha fullt upp med förvärvet av bolåneinstitutet Countrywide Financial. Merrill Lynch har också varit tungt involverad i strukturerade kreditprodukter och har hittills tvingat skriva ned värdet på sina tillgångar med över 40 miljarder dollar.

Många bedömare ansåg det som uteslutet att någon av de stora investmentbankerna skulle tillåtas gå i konkurs. Med dagens affärsmodeller går att det inte går att förutsäga konsekvenserna av en betalningsinställelse någonstans i systemet. Det var denna så kallade systemrisk som fick amerikanska centralbanken Federal Reserve att gripa in och hjälpa JP Morgan Chase att köpa krisdrabbade Bear Stearns i mitten av mars. Samtidigt öppnade Fed möjligheten för investmentbankerna att låna mot säkerhet i centralbanken.

I helgen beslutades att göra det ännu lättare för bankerna att låna från Fed genom att tillåta ett bredare spektrum av säkerheter. Åtgärden är tänkt att tillföra de extra pengar som behövs när bankerna ska ta sig ur affärer och positioner där Lehman är motpart.

Men till skillnad från vid räddningen av Bear Stearns kommer inte de amerikanska skattebetalarna vara med och betala. Finansminister Henry Paulson som bara en vecka tidigare beslutade att staten ska tillföra upp till 200 miljarder dollar i nytt kapital till bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac, är inte villig att ställa upp. Det är varken politiskt eller moraliskt försvarbart att lösa ut hela sektorn, lyder kommentarerna i pressen.

Att rädda Fannie Mae och Freddie Mac var nödvändigt. De båda instituten garanterar eller äger bolån värda mer än 5 200 miljarder dollar. Att dessa finns kvar och fungerar är nödvändigt för att inte hela fastighetsmarknaden ska kollapsa och därmed helt dra undan mattan för de amerikanska hushållen.

Däremot finns det ingen samhällsnytta med att Lehman Brothers finns kvar. Men för marknaden gäller att hålla tummarna för att systemet klarar trycket av alla positioner som ska avvecklas. Och att inte bankerna helt tappar förtroendet för varandra med stopp i interbankhandelns som följd. Erfarenheterna från förra hösten, i samband med problemen i brittiska Northern Rock och i våras strax före Bear Stearns kollapsen, förskräcker.

Därför är det troligt att prisskillnaden mellan statspapper och andra instrument med högre risk fortsätter öka på kort sikt, det vill säga räntespreadarna blir större. För svenskt vidkommande bör effekten bli att bankernas upplåningskostnader stiger, vilket i sin tur gör vanliga banklån dyrare. Dessutom blir konsekvensen av att flera av de mest riskbenägna aktörerna nu är borta att tillgången till kapital minskar. Det gör det svårare för företagen att finansiera sig och knappast hjälper till att mildra problemen på fastighetsmarknaderna i exempelvis England, Irland och Spanien.

I ett lite längre perspektiv kan beslutet att låta Lehman gå omkull vara bra. Det är bättre att ta förlusterna på en gång och slippa en lång period av osäkerhet. Det haltar något att dra paralleller med den nordiska fastighetskrisen i början på 90-talet. Men en slutsats går att dra. De pantsatta fastigheter som då övergick i bankernas ägo kunde så småningom säljas med god förtjänst. Alla dessa bokstavspapper, som ABS och CDO, som nu finns i bankernas portföljer kommer inte att bli värdelösa även om priset för många just nu är tveksamt.

Senast en amerikansk investmentbank gick omkull var 1990 när Drexel Burnham Lambert, kastade in handuken. En parallell till Lehman Brothers är att firman var en av pionjärerna när det gällde handel med riskfyllda skräpobligationer, så kallade junk bonds. Sedan Bear Stearns, Lehman och Merrill Lynch försvunnit som självständiga investmentbanker finns bara två jättar kvar, Goldman Sachs och Morgan Stanley. Historiskt har branschen varit lyckats ta sig ur flera kriser och visat stor uppfinningsrikedom när det gäller nya vägar att tjäna pengar. Vi får alla hoppas att det bli så även denna gång.