Lägre skatt för de rikaste

En proposition om förmögenhetsskatten skall komma i dagarna.Enligt förhandsuppgifter höjs där förmögenhetsskatten till attmotsvara hela aktievärdet, mot hittills 75 procent. Detta gällerflertalet A-aktier. Den nya skatten kommer att gälla aktier sominnehas den 31 december i år.

Aktier som noterats på O- och OTC-listan blir även ifortsättningen fria från förmögenhetsskatt. Efter ettgrundavdrag på 900.000 kronor utgår annars förmögenhetsskatt med1,5 procent.Även på A-listan finns aktier som i dag är befriadefrån förmögenhetsskatt. Det gäller företag som noterats efter1991. I fortsättningen skall skattefriheten, enligt uppgiftertill Affärsvärlden, gälla endast huvudägare vars familj har ettaktieinnehav på minst 25 procent. För andra aktieägare blir detalltså denna typ av aktier som drabbas hårdast avförmögenhetsskattehöjningen.

Det är naturligtvis mycket konstigt och helt godtyckligt attvissa aktier drabbas av förmögenhetsskatt och andra inte. Detter sig lika omotiverat att höja skatteunderlaget för vissaaktier från 0 eller 75 till 100 procent medan andra fortfarandeär skattebefriade. Tidigare på 1990-talet sänkte man dessutomförmögenhetsskatten kraftigt, särskilt för stora förmögenheter.Frånvaron av konsekvens är påfallande. Men skälen tillbeskattningen är knappast sakliga, utan mer grundade på enönskan att tillgodose vissa opinionskrav.

Orsaken till att vissa aktier skall förbli skattebefriade är attde betraktas som ägarens arbetande kapital. Aktier i A–listenoterade bolag betraktas däremot som placeringskapital.Denna uppdelning är förstås nonsens.

Tanken, eller snarare förespeglingen, bakom den olikabehandlingen har varit att ägaren av ett företag inte skallbehöva sälja delar av företaget för att betalaförmögenhetsskatten medan placeraren gärna kan sälja en del avsina aktier.

Men någon uppdelning av kapital i olika sorter går förstås inteatt göra. Följden blir att Stefan Perssons aktierförmögenhetsbeskattas, men inte Jan Stenbecks, vilket DagensIndustri har lyft fram som exempel på godtycket.

Riktigt så mycket skatt som DI vill lägga på Stefan Persson blirdet dock inte. Skattetrycket bestäms nämligen inte bara avvilket företag man har investerat i, utan också av storleken påförmögenheten. Förmögenhetsskatten är regressiv, alltså lägresom procentandel av stora förmögenheter.

För förmögenhetsskatten finns nämligen en begränsningsregel. Densäger att man inte behöver betala mer än högst 60 procent av sinsammanlagda inkomst i skatt. Dock skall förmögenhetsskattbetalas på minst hälften av förmögenheten.

I Stefan Perssons fall tillämpas sannolikt den senarebegränsningen, eftersom hans inkomst av tjänst är i sammanhangetförhållandevis blygsam. Utan begränsningen skulle skatten påhans nästan 17 miljarder kronor i H&M-aktier bli drygt 250miljoner kronor. Nu slipper han undan med 125 miljoner, vilketmed viss råge täcks av utdelningen på omkring 175 miljoner.

Skälet till konstigheterna kring förmögenhetsbeskattningen avaktier och till att skatten är regressiv är att politikerna harinsett att skatten har skadliga effekter. Egentligen skall mannaturligtvis inte ha några undantag. De inbjuder tillskatteplanering. En person som äger beskattningsbara aktier för100 miljoner kan ju låna 100 miljoner och placera i OTC-aktieröver årsskiftet. Därmed kvittas den beskattningsbaraförmögenheten.

Men till följd av samhällsekonomiskt skadliga effekter har manalltså tvingats konstruera undantag för arbetande kapital, såatt ägarna slipper låna eller att sälja sina företag efter handsom värdet stiger. Man har också lindrat skatten för riktigtstora förmögenheter, för att hindra att entreprenörer flyttarutomlands.

Så för mycket stora förmögenheter betalar man i regel skatt påhalva förmögenheten, på något mindre tillgångar som kombinerasmed hög förvärvsinkomst betalar man 60 procent av den totalainkomsten i skatt och för mindre förmögenheter betalar man fullförmögenhetsskatt. I det senare skiktet är det samtidigt lättareatt skatteplanera. Detta får i sin tur samhällsekonomisktskadliga konsekvenser eftersom affärer genomförs av enbartskatteskäl.

För Stefan Persson är det svårare att kvitta bort sinbeskattningsbara förmögenhet genom att för lånade pengar köpaupp till exempel ett halvt dussin OTC-bolag. Eftersom, som sagt,skatten är regressiv har han dessutom mindre att vinna änpersoner med mer hanterbar förmögenhet.