Låga toppar

Räntetopparna har blivit allt lägre under 1990-talet. Efter chocken 1992 med 500 procent räckte det med knappt nio procent 1996 och med knappt fyra och en halv procent 1998. Och den här gången ser den svenska styrräntan alltså ut att toppa på exakt fyra procent.

Det är betydligt lägre än i omvärlden. Den amerikanska räntan ligger efter den senaste månadens aggressiva sänkning på 5,5 procent, den brittiska ligger efter förra veckans sänkning med en kvarts procentenhet på 5,75 procent. ECB, som ännu inte har börjat sänka, håller styrräntan på 4,75 procent.

Låg inflation

Förklaringen till de låga svenska räntorna är framför allt 1990-talets låginflationspolitik. Nivåerna är ett kvitto på att politiken nu vilar på stabil grund. Knappast någon hade för några år sedan trott att det skulle gå att hålla inflationen i schack med så låga räntor som i dag.

Litet hjälp har riksbanken fått: avregleringar har bidragit till att hålla prisökningarna nere och inflationen utomlands har varit låg, vilket har minskat risken för importerad inflation.Till skillnad från i början av 1990-talet kan man inte förklara den låga inflationen med att vi har haft så mycket lediga resurser. Under 1998-2000 har ju den svenska ekonomin vuxit med runt fyra procent per år samtidigt som den öppna arbetslösheten har fallit från åtta till under fyra procent.

Nöjd Bäckström

Riksbankschefen Urban Bäckström kan känna sig nöjd och det han säger i en intervju med Affärsvärlden (se sid 18-21) betyder att det just nu varken finns anledning att höja eller sänka reporäntan. Så sent som i höstas var nog både riksbankens och de flesta andras bedömning att räntorna skulle stiga till betydligt högre nivåer än dagens. Höga oljepriser, en svag krona, en stark internationell konjunktur och den stundande avtalsrörelsen hotade att driva upp inflationen. Men nu har oljepriserna fallit tillbaka, konjunkturen har svalnat av och inte heller avtalsrörelsen är ett hot mot den låga inflationen.

Rekordlåga långa räntor

De korta räntorna är visserligen bara ett uttryck för centralbankernas bedömning av vad som krävs för att hålla inflationen i schack men även de långa räntorna, som är ett mått på marknadens inflationsförväntningar, befinner sig på historiskt låga nivåer. De långa räntorna ligger heller inte lägre än i andra länder. Under det senaste året har skillnaderna krympt ihop och just nu skiljer det inte mer än enstaka tiondels procentenheter mellan USA, Sverige och EMU-länderna. De amerikanska långa räntorna ligger högst. Det är rimligt eftersom inflationen i USA är 3,4 procent, betydligt högre än i Europa.

Om man i stället tittar på realräntorna blir bilden annorlunda. Med realräntan mätt som skillnaden mellan tioårsräntan och aktuell inflation så ligger den svenska realräntan på ungefär 3,5 procent mot drygt två procent i EMU-länderna och knappt två procent i USA. Att den svenska realräntan ligger högre betyder inte att förtroendet sviktar för inflationspolitiken. Tre procent är en ganska normal nivå i en situation med relativt hög tillväxt och låg arbetslöshet.

Kan vända uppåt

Hur blir det framöver? Om vi verkligen får den snabba v-formade konjunkturnedgång i USA som en del bedömare tror på just nu så lär inte räntorna falla särskilt mycket. Det innebär också att konjunkturen skulle vända uppåt från ett läge när kapacitetsutnyttjandet är ganska högt. Om v-scenariot blir verklighet lär räntorna vända uppåt ganska snart, men risken är samtidigt liten att vi går mot en ny långvarig period med höga räntor och hög inflation.