Kyligt är bäst

Som svensk placerare bör man akta sig för de amerikanska börserna i år. Det är svårt att tro på något vidare uppsving. Förhoppningarna om att konjunkturen ska vända uppåt och att vinsterna ska öka rejält speglas redan i dagens kurser. Det genomsnittliga p/e-talet (beräknat på vinstprognoser för år 2002)

ligger på ungefär 25. Det är mycket högt i ett historiskt perspektiv. Därtill kommer risken att en eventuell uppgång helt äts upp om dollarn faller.

Kanske sprider sig dessutom, ovanpå besvikelsen över den nya ekonomin, en växande insikt om att den långsiktiga tillväxtpotentialen är ännu litet lägre (enligt resonemanget om de stora obalanserna i artikeln härintill). Det kommer i så fall att slå hårt mot värderingarna.

Och det finns knappast anledning att hoppas på särskilt mycket lägre räntor. Under senare delen av året är det mycket möjligt att räntorna vänder uppåt igen, framför allt de korta. Just i dag (onsdag) presenteras nationalräkenskaperna för sista kvartalet förra året och dessutom har Fed årets första penningpolitiska möte. Facit för tillväxten avgör kanske om det blir en sista sänkning eller inte, men sedan lär det bli fråga om höjningar.

Under det senaste året har visserligen börsen och räntorna följts åt i hög grad. När konjunkturutsikterna har ljusnat har både börsen och räntorna stigit. När det har kommit besvikelser i konjunktursignalerna så har båda fallit. Så det är inte självklart att stigande räntor måste följas av en svagare börsutveckling. Men historiskt sett är det ovanligt att börsen stiger särskilt mycket när centralbanken börjar strama åt.

Att konjunkturen vänder uppåt lär inte räcka för att lyfta börsen, eftersom det är vad det stora flertalet redan räknar med. Konsensusprognosen ligger på knappt en procents tillväxt i år. Det betyder dock att tillväxten under senare delen av året ändå kan komma upp i ganska höga tal.

Utan vinster, inget börslyft

Lars Rodert, chef för Nordamerika-aktier på SEB, framhåller att med stigande räntor och ganska svag tillväxt är det bara vinsterna som kan lyfta börsen. Hittills har de flesta företagsrapporter för fjärde kvartalets resultat blivit ungefär som väntat. Men förväntningarna är högt ställda och det finns gott om så kallade engångsavskrivningar i de rapporter som har kommit. Det är mycket möjligt att det dyker upp nya överraskningar i form av engångsavskrivningar i resultaten för innevarande år. Trots riskerna är Lars Rodert försiktigt optimistisk och tror att börsen kan stiga runt 10 procent i år.

Det finns argument som talar för att uppgången kan bli överraskande stark, samtidigt som inflationen blir ganska låg. Det är förstås något som skulle kunna ge en litet bättre utveckling. Exempelvis Nordeas ekonomer hör till optimisterna och räknar med en tillväxt på 1,1 procent i år och 3,7 procent nästa år.

Det låter kanske inte så fantastiskt, men skulle innebära en tillväxt under tredje kvartalet på över 5 procent (enligt det amerikanska sättet att mäta, från föregående kvartal och uppräknat till årstakt) och under fjärde kvartalet över 4 procent.

Och eftersom den korta sikten ofta skymmer den långa kan det hända att det i så fall dröjer innan insikten om att de stora obalanserna i USA inte kan fortsätta att växa för evigt får fäste. Då kanske vi har ännu en spekulativ uppgång med en efterföljande krasch framför oss.

Det som framför allt talar för att tillväxten kan bli oväntat stark under det närmaste året är den extremt expansiva ekonomiska politiken.

Låga räntor, skattesänkningar och låga energipriser innebär att hushållen får utrymme att öka sin konsumtion. Exempelvis Nordea menar också att det senaste årets kraftiga lagerneddragning har varit överdriven och att omslaget till oförändrade och så småningom en viss ökning av lagren kommer att ge en rejäl tillväxtimpuls.

Stark varningssignal

Å andra sidan finns det en hel del som talar för en ganska långsam uppgång. Hittills har inte de låga räntorna gett samma expansiva effekt som de brukar göra. De motverkas av den starka dollarn och börsfallet. Risken finns också att arbetslösheten, som troligen kommer att stiga lite till, dämpar hushållens konsumtionslust. Investeringarna, som är en viktig orsak till konjunkturnedgången, brukar inte heller börja stiga förrän ganska sent i en konjunkturuppgång.

Hur stark uppgången blir är alltså omdiskuterat. Att den amerikanska ekonomin håller på att vända uppåt är däremot ganska klart. Om det blir ett nytt jubelår med oväntat stark tillväxt och kraftigt stigande börs ska man nog uppfatta det som en stark varningssignal för ännu en krasch.