Kylig telekomvår

Årets upplaga av den jättelika teknikmässan Cebit i Tyskland bjöd förra veckan på ett färgsprakande fyrverkeri av nya mobiltelefoner. Att döma av alla de nya trådlösa handdatorer, speltelefoner och andra avancerade manicker som ska komma ut på marknaden i år skulle man kunna tro att den sargade telekomsektorn går mot ljusare tider.

Så är inte fallet. Svackan är snarare djupare än någonsin och det finns ännu inga riktiga svar på de två frågor som betyder allra mest för tillverkarna av kommunikationsutrustning.

När börjar teleoperatörerna att spendera och investera igen och när får mobila datatjänster fotfäste på marknaden?

Ingen vet. De stora tillverkarna av telekomutrustning talar nästan unisont om en vändning under andra halvåret i år och stöder sig på kontakter de haft med sina viktigaste kunder – alltså de stora teleoperatörerna.

Men knappt några konkreta tecken på en vändning har dykt upp sedan botten gick ur marknaden för över ett år sedan. Den senaste veckan har istället gett börsen ett antal kallduschar. På hemmaplan drog Allgon ned marknadens förväntningar för året genom det tvivelaktiga tilltaget att ringa runt till ett antal analytiker, så kallad analytikermassage.

Prognosbesvikelser

På Cebit sade Nokia att försäljningsnedgången för mobilsystem skulle bli runt 25 procent första kvartalet snarare än 16-20 procent som man sagt tidigare. För helåret stod Nokia fast vid en försäljningsuppgång på 15 procent. Men i dagsläget tror aktiemarknaden ungefär lika mycket på den som på Ericssons marginalmål om 5 procent i år, det vill säga inte alls.

På andra sidan Atlanten gjorde Lucent sina aktieägare besvikna genom att sänka sin prognos för första kvartalet till en ökning på 10 procent från tidigare 10-15 procent. Lucent sköt också på tidpunkten för när man räknar med att kunna vara lönsamma igen. Dessutom tog företaget in 18 miljarder kronor i ett nytt konvertibellån att ha beredskap i fall kundernas investeringsvilja faller än mer. Knappast uppmuntrande.

Avgörande för när försäljningen av infrastruktur både till fast och mobil kommunikation kan vända uppåt igen beror på när operatörerna känner sig tvingade att investera i mera kapacitet. Det drivs i sin tur på av bredbandsutbyggnaden och ökningen i antal mobilanvändare.

Bredband ökar inte så fort man hoppats på. Dessutom så är lönsamheten obefintlig, vilket leder till stor försiktighet bland operatörerna. Detsamma gäller mobiltelefonin. Med undantag för Asien och i synnerhet Kina så har tillströmningen av nya kunder i Västeuropa och USA mattats betänkligt.

Lägre efterfrågan

Det har satt sina spår i efterfrågan på mobiltelefoner och mobilnät. Förra året föll för första gången antalet sålda mobiltelefoner. I år varierar prognoserna från en liten nedgång till en uppgång i antal terminaler på 5-10 procent för de mest optimistiska prognosmakarna. Siemens sänkte nyligen sin prognos till runt 400 miljoner telefoner i år från över 420 miljoner i sin tidigare prognos.

Det som mobilindustrin nu hoppas på allra mest är bildmeddelanden, så kallad mms. Det är i korthet textmeddelanden eller e-post som kan kombineras på olika sätt med bilder och även ljud. Flera av de nya telefonerna klarar av tekniken men än så länge finns den inte tillgänglig för användarna.

Risken är dessutom mycket stor att det går med mms som med mycket annat som lanserats av branschen på grund av att det är tekniskt möjligt snarare än att det efterfrågats av kunderna: alltså trögt. Snittintäkterna från rösttrafiken faller på grund av prispress, och det är de nya datatjänsterna som ska kompensera detta intäktsbortfall . Men någon ny renässans för telekomsektorn lär knappast vara möjlig innan mobil datatrafik blir kommersiellt betydelsefull.