Kunden framför allt

Det blir sämre och inte bättre konkurrens om fyra storbanker så småningom blir tre. Det är svårt att invända mot den slutsatsen, även om SEB:s och Föreningssparbankens företrädare gjort sitt bästa sedan den stora bankaffären presenterades.

“Vi har aldrig varit konkurrenter, utan kompletterar varandra”, har Föreningssparbankens ordförande Göran Collert upprepat gång på gång.

Att affären ger kundnytta kommer parterna i målet att få mycket svårt att bevisa. I dagsläget tror inte gemene man att det blir så, och inte heller konsumentrörelsens företrädare. Inte heller regeringens egen konsumentminister, Ulrica Messing, har något till övers för maktkoncentrationen i finanssektorn.

Erfarenheten har visat att fusioner hittills resulterat vare sig i lägre avgifter eller mer nöjda kunder. Den minnesgode kommer ihåg att SEB lovade att inte höja avgifterna i Tryggbanken efter övertagandet, men man bröt sitt löfte fortare än kvickt. Med sådana erfarenheter har affären inte det allra bästa utgångsläget.

När konkurrensmyndigheterna prövar ärendet kommer man att ha kunden i fokus och dennes möjligheter före och efter affären. Myndigheterna bestämmer relevanta produktmarknader respektive geografisk marknad utifrån kundperspektivet.

Att affären kommer att anmälas till Bryssel står klart, eftersom banken passerar gällande tröskelbestämmelser med råge. Om den nya verksamhetens omsättning överstiger fem miljarder euro (42,5 miljarder kronor) eller om det nya bolaget har mer än 25 procent av sin försäljning utanför hemlandet går anmälan direkt till EU. I det här fallet får den nya storbanken en omsättning på 52 miljarder kronor, varav 25 procent utanför den svenska marknaden. Fyra månaders fördjupad prövning är att vänta, eftersom dominansen på fondmarknaden är stor.

Att Göran Collert och Jacob Wallenberg har presenterat affären för konkurrensfolket i Bryssel betyder inte att det är fritt fram.

“Konkurrensmyndigheter ser alltid positivt på så kallade prenotification-möten, så att parterna bland annat får klart för sig vilka regler som gäller”, säger Jan-Erik Ljusberg, informationschef på konkurrensverket i Stockholm, som i det här fallet är den viktigaste remissinstansen för EU:s slutliga prövning. Men några klartecken i förväg, är det aldrig tal om, betonar Ljusberg.

Konkurrensmyndigheter har inte som utgångspunkt att affärer ska stoppas. Istället får parterna göra åtaganden och försöka hitta lösningar på de problem som framkommer. Och här finns det givna stötestenar som dominansen på den svenska fondmarknaden, eller en förkrossande dominans i Baltikum.

På fondmarknaden kommer SEB Swedbank raskt upp i en marknadsandel på 51 procent, men av nysparandet är det “bara” 25 procent av flödena som kontrolleras av de två bankerna. Delar av stocken måste sannolikt avyttras för att affären ska få grönt ljus.Bankernas misslyckande i PPM-valet i höstas har plötsligt vänts till en fördel. Se här; vi har en konkurrens som fungerar!

Frågan är om konkurrensmyndigheterna också anser det. Hur som helst kommer talet om att öppna distributionsnäten för externa förvaltare, konkurrenter, att ses som en förmildrande omständighet, men knappast som en tillräcklig åtgärd. Ty det är en sak att plocka in internationella förvaltare eller nischprodukter i utbud, men en helt annan att börja sälja Handelsbankens eller Nordeas fonder.