Krutet har torkat på Storgatan

Det är lugnt kring Industrivärden nuförtiden.

Så har det inte alltid varit. För lite mer än fyra år sedan fylldes tidningarna med uppgifter om att sfärens tjänstemän odlat vanor som förde tankarna till ryska oligarker och amerikanska trust fund-babies med uppblåsta instagramkonton: privatflygplan, jaktresor, seglingstävlingar i Kapstaden.

Industrivärdens styrelseordförande Sverker Martin-Löf försvann och den tidigare vd:n Anders Nyrén tvingades bort från vd-posten. In kom en 44-årig riskkapitalist uppvuxen i Kristinehamn.

Helena Stjernholm hette hon som i september 2015 fick ta över den skandalomsusade industriportföljen.

Och sedan dess har det alltså varit lugnt.

Kanske till och med för lugnt.

– Det var många som trodde att Industrivärden skulle bli mer aktiva och förvärva mer när hon tillträdde, men de har i princip inte gjort någonting sedan hon tillträdde, säger Marcus Fridell, författare till boken ”Bygg en förmögenhet: investera i investmentbolag”.

– Man väntar på att det ska hända lite, säger Markus Gustafsson, analytiker på Kepler Cheuvreux.

Anledningen till tronskiftet var just Stjernholms bakgrund i riskkapitalbranschen, med 17 års erfarenhet som investeringsvansvarig på Björn Savéns IK Investment Partners.

Här fanns ju en person med erfarenhet av förvärv.

Men förhoppningarna kom på skam.

– Om jag hade vetat för tre år sedan att vi inte skulle ha gjort några förvärv i helt nya innehavsbolag idag skulle jag ha blivit överraskad, säger Helena Stjernholm idag.

Hon nämner ett par förklaringar till varför det har blivit så. Den främsta är att hon och hennes investeringsteam på sex personer hellre stoppat pengar i bolag som Industrivärden redan äger.

– Det är svårt att hitta attraktiva investeringar när jag ställer dem mot de investeringar i de innehav vi redan har, säger hon.

En annan förklaring har varit målet om att minska belåningen. Det är en process som i stort sett är avslutad; vid den kvartalsrapport som presenterades i dag, tisdagen den 9 april, hade skuldsättningsgraden kommit ner till tre procent.

– Vi är i läge när tillfälle ges. Vi har i dag en stor finansiell handlingsfrihet. När tidpunkten och värderingen är rätt kan vi agera. Vi utvärderar nya innehav, men vi ser också potential i flera av våra innehavsbolag.

Skulle du helst vilja ha en nettokassa?

– Nej, vi ska vara fullinvesterade. Våra aktieägare skulle inte gilla att vi satt på pengarna. Vi har ett mål om noll till tio procents skuldsättning och vi kan även över- eller understiga det intervallet litegrann.

Under det gångna kvartalet pytsade Industrivärden in drygt 300 miljoner kronor i både Skanska och Sandvik. Men varför just de bolagen just nu vill hon inte gå in på.

– Vi har en värderingssyn på alla våra bolag men jag vill inte hålla på och sätta riktkurser.

Industrivärden skapades redan 1944, då med huvuduppgiften att säkra ägarkontrollen över framförallt Handelsbanken och SCA åt sfärens betrodda tjänstemän.

Sedan några år finns en tydlig storägare i Fredrik Lundberg, som är styrelseordförande för bolaget. Men till skillnad från Lundbergföretagen, som handlas med en premie i förhållande till värdet på de underliggande innehaven, värderas Industrivärden med en substansrabatt på cirka tio procent.

– För Lundberg, som äger in i evigheten, är det säkert bra om Industrivärden handlas med rabatt. Då kan han köpa sina favoritinnehav till rabatt. Men ledningen för Industrivärden borde se det som ett mått på framgång om rabatten går ner, säger Marcus Fridell.

Att en rabattminskning är ett kvitto på framgång håller Helena Stjernholm till stor del med om:

– Vårt uppdrag är att öka substansvärdet för att därigenom möjliggöra en långsiktigt konkurrenskraftig totalavkastning till våra aktieägare. Om vi är framgångsrika i det så tror jag att det minskar rabatten över tid. Ytterst är det dock marknaden som värderar vår aktie.

Hur det går för Industrivärden kommer till stor del att bero på hur konjunkturen utvecklas. Flera av Industrivärdens innehav – som Volvo, SCA och Sandvik – är cykliska, och från sina insynspositioner i bolagen har Helena Stjernholm bättre koll på vart världsekonomin är på väg än många andra. Och det är en ganska negativ bild hon tecknar:

– Det är alltid svårt att sia om framtiden, men konjunkturen tuffar inte på i riktigt samma takt som tidigare. Jag måste vara försiktig här så att jag inte pekar ut några av våra innehav, speciellt med tanke på att bolagen nu är inne i en tyst period. Men under ett tag nu har många av världens ekonomier gått i takt. Det gör de inte längre. Att bilindustrin i Kina backar blir till exempel allt tydligare.

Samtidigt, säger hon, är Industrivärden en långsiktig ägare i sina bolag. Så hon får inte stirra sig blind på små datapunkter.

– Våra bolag är redo för en lågkonjunktur. De jobbar med olika scenarier och med ökad flexibilitet. Samtidigt är det väldigt lätt i ett börsnoterat bolag att man tappar blicken på de stora rörelserna. Jag och mitt team försöker hela tiden hålla koll på megatrenderna i världen, och de slår olika mot alla våra bolag. För Volvo handlar det mycket om omställningen från fossila bränslen. Och när det gäller Ericsson var vi nyligen nere på Mobile World Congress i Barcelona. Där får man en väldigt bra överblick över konkurrentlandskapet och utvecklingen av 5g i världen. 

Det hon har gjort under de gångna åren har till stor del skett under ytan i de befintliga bolagen.

– Ericsson har gjort sig av med icke-kärnverksamheter. Och det finns många strukturella åtgärder att genomföra i de andra bolagen.

Men det är trots allt ett nytt köp som alla väntar på. Om man frågar de analytiker och bedömare som följer Industrivärden verkar det som att tåget har gått den här gången.

– Jag har egentligen inte några större förväntningar på att de ska göra något stort köp. När börsen kraschar kan de agera, men inte till de här multiplarna, säger Markus Gustafsson på Kepler Cheuvreux.

Frågan är om det ens blir några nya köp om börsen kraschar. I en sådan situation lär Stjernholm återigen prioritera industriklenoderna i portföljen. 

– Vi ska finnas där för våra bolag. Och om de skulle hamna i en situation där de behöver kapital lär omvärlden se annorlunda ut än den gör nu. Då vill vi kunna gå in med kapital utan att sälja något annat. 

Nya köp, inga köp eller påfyllningar av befintliga innehav – det återstår att se. Klart är att Helena Stjernholm byggt upp ett ordentligt lager torrt krut på Storgatan 10 i Stockholm.