Krönika: TV efter Robinson

Jan Emanuel sitter i Mona-fällan. En sosse måste ha god ordning på pengar och moral annars blir det stupstocken. Men den sista Robinson-uppståndelsen ebbar ut snabbt, Jan Emanuel är snart glömd.

Det är trångt i doku-himlen. Förra året såg vi ”Radio”, ”Popstars”, ”Temptation Island”, ”Farmen”, ”Baren”, ”Villa Medusa”, ”269 grader nord”, ”Mullvaden”, ”Harem” och ”Robinson”.

Det kommer mer. I USA lanseras ”The Chamber”. Man kan vinna en miljon kronor på att svara på halvsvåra frågor samtidigt som man torteras. De tävlande uthärdar iskyla, ugnsvärme, orkanvind, skakningar upp till nio på richterskalan och så vidare instängd i en svarsbur. ”Vem vill bli miljonär” korsas med extrem doku-TV.

I februari startar TV3s nya familjeprogram med proffsboxaren Paolo Roberto som programledare. I det utsätts människor för utmaningar som vanligt folk aldrig kommer i närheten av. Extrem-TV är här.

Om några veckor börjar skandinaviska ”Temptation Island”. Otrohet är en minst lika stark känsla som Robinson-mobbing. Det bör bli succé.

2002 blir nog året då vi får se det första tydliga doku-knullet på TV. Vi tittare inte kan motstå TVs peepshows. Vardagsrummen har blivit våra privata runkbås och då menar jag inte bara i sexuell bemärkelse. Alla tabun exploateras.

Programidéer som Funniest home videos och de galnaste polisfilmerna kommer att slås ihop med doku-genren. Vi kommer att få se de mest osmakliga fettsugningarna, de roligaste könsbytena, de bäst kämpande aidspatienterna, the real docu-war och så vidare. Allt som samlar stora skaror tjuvtittare framför TVn.

En anledning till att TV-spektaklen blir djärvare är att de varje vecka får marknadsbidrag värt runt 20 miljoner kronor netto i form av publicitet i kvälls- och skvallertidningar. Omräknat i branschtal är det cirka 2,5 miljarder brutto i reklam, enligt medierådgivaren Ulf Sandberg. Det är vad de 10 största annonsörerna investerar tillsammans under ett år.

Det är ändå tittandet som avgör programmens öde. Likt alkisar måste vi bottna i vårt missbruk av skit-TV. Men sen stänger vi av. Poff! Botten är nådd.

Men det blir inte svart i rutan. TV överlever doku-eran. Tittare kommer att fortsätta levereras till annonsörer till en rimlig kostnad. Kanske så här:

Hybrider skapas En sådan är BBC 2s framgångsrika Robot Wars. Ett gör-det-själv-program slås ihop med en game-show. Hemgjorda robotar slåss mot varandra i en gladiatorarena. Den sexhjuliga pick-upen Antrax med en fyra tons hydraulisk sågarm är en av publikmagneterna.

Robot Wars väntas i år dra in 1,5 miljarder kronor i programförsäljning och handel med prylar runt programmen. Det arrangeras till och med VM i Robot Wars. Med tanke på att det bor en speedway-, motorcross- eller raggarbilsmeckare i vartannat hus utanför Stockholm, så skulle Robot Wars bli en omedelbar succé.

En annan hybrid är indiska Super Selector. Det är seriös sport kombinerat med ett smart Bingolotto. Tittare tar ut ett drömlag inför varje omgång enligt givna regler. Det specialkomponerade lag vars spelare samlar mest poäng med mål, passningar, räddningar minus utvisningar etcetera segrar. Vinnaren får en ny bil eller sagolik semesterresa. Indiens svar på en sportintresserad Sven Wollter är proffsig och rolig programledare.

Både Robot Wars och Super Selector är bra för ring-och-rösta, en finansieringsform snart lika viktig som annonsering. Om 500 000 ringer a 6 kronor blir intäkten 3 miljoner kronor att dela med teleoperatören.

Mindre spektakulära hybrider föds också. Ny i USA är Jamie Kennedy Experiment, där en komiker blandar dolda kameran med påhittade sketcher.

Släpp datorkraften lös i TV X-box och Playstation är succéer. Även TV kan förverkliga fantasieggande manus i datorn till en rimlig kostnad. I USA kommer Fox med den dataanimerade serien Galidor: Defenders of the Outer Dimension, som lär bli cool.

Svenska produktionsbolag bör skaffa den datakompetensen, om de inte redan har den. Sen är det bara att hitta på rätt story. Fantasin är begränsningen, inte produktionsekonomin.

Lär av Hollywood och England I USA och England drar fortfarande dramaserier stor publik. Ingen kan värja sig mot mustiga historier och maffiga karaktärer. Jag menar ”Sopranos”, ”Sex and the City”, ”Ally McBeal” från USA. Eller svenska Skärgårdsdoktorn för den delen.

I England har just ”Footballers Wifes” startat. En dramaserie om fruar till framgångsrika fotbollsspelare. En pangidé. Beroendeframkallande, bra med pengar, droger och styva bröstvårtor som en engelsk kritiker utrycker det. På gränsen till komedi, tycker en annan. Kan bli lika stort som Dallas, skriver en tredje. Det tycks och det tittas.

Det går att hitta på nya dramaserier som inte kostar skjortan att spela in.

Gör billiga dokumentärer Digital teknik och billig TV-utrustning gör att det kommer fler minidokumentärer. Varför inte en om fenomenet Jonas Birgersson eller ”Under skinnet på Marianne Nivert”.

Skapa svenskt 60 Minutes När alla springer och ställer sig i det slaskiga doku-hörnet öppnas den andra planhalvan. Aldrig en trend utan en antitrend.

Men SVT har inte hållit fast vid vare sig programidé eller varumärke för ett samhällsprogram. Varje gång det kommer ett nytt Granskning, Agenda eller Striptease måste det lanseras och barnsjukdomar botas. När tittarna sviker eller programmet får kritik läggs det ned.

Ett av de mest sedda programmen i USA är samhällsmagasinet ”60 Minutes”. Det har 16 miljoner tittare i snitt per program. ”60 Minutes” har funnits sedan 1968.

Tills vidare njuter vi av ”Temptation Island” som börjar den 28 februari i Kanal 5.

Mats Paulsen