KRÖNIKA: Härliga imperfektioner

Juni har inte börjat bra. Först kom det franska valutslaget, somifrågasatte alla de placeringsstrategier som bygger på EMU ochfortsatt strukturomvandling i europeiskt näringsliv. Sedanbörjade familjeägda företag fly från Stockholmsbörsens A-lista,vilket gör värderingen av aktiemarknadens toppnamn mer oklar.Många artiklar i ekonomipressen brukar inledas på det här sättet.Efter att ha konstaterat hur orolig omvärlden är, hängerjournalisten på ett resonemang om vilket elände det är attpolitiker och andra inte kan skapa fasta spelregler. Men man kanäven hävda motsatsen, att osäkerhet är bra för avkastningen.Finansiella aktörer lär alltid få sucka över att oväntadehändelser kullkastar deras antaganden. I dag lever vi i en frioch globalt beroende ekonomi och i en världsdel där detekonomisk-politiska systemet dessutom befinner sig i enbrytningstid. I Sverige och i Europa kan man knappast vänta siglika god stabilitet som i USA, där konsensus numera råder om attekonomin är ungefär i balans och att politikerna inte skallförsöka rucka på skutan.

Just nu hänger en mängd prisförväntningar på valuta- ochräntemarknaden på om förbundskansler Kohl skall kunna rida utopinionsstormen hemmavid och om premiärminister Jospin skallnöja sig med innehållslösa formuleringar i EMU:s stabilitetspakt.Går inte det kan allt möjligt intressant hända. Vänder manblicken till börserna är deras värderingar upphängda påantaganden av ett annat slag, nämligen att det europeiskanäringslivets strukturomvandling skall fortgå i nästan likasnabb takt som det har gjort i de engelsktalande nationerna. Ochvisst, tyska och franska koncernchefer har sedan något år fåttlära sig att de bör uttala frasen aktie-ägarvärde titt som tätt.Men finns det substans bakom orden? Nja. Och omdaningen av denfranska ekonomin lär nog gå långsammare efter socialisternasvalseger.

För värderingen av svenska aktier och ob-ligationer innebärhändelserna i fransk och tysk politik större oklarhet än förnågra veckor sedan.

Till detta kommer nu diskussionen om börslistorna. Om tungabörsbolag av skatteskäl lämnar den primära listan, och om detinnebär att kapitalströmmen till marknaden från utländskainstitutioner tunnas ut, är det negativt för börsen. Men det härhör till den typen av politiska risker som alltid förekommit isvensk ekonomi. Politiska chocker har vi haft gott om de senaste25 åren – ändå har Stockholmsbörsen varit en av världens absolutstarkaste under den tidsperioden.

Nej, finansiella aktörer lever faktiskt på imperfektioner. Oftahar de imperfektionerna inget med politiken att göra. Titta tillexempel på diagrammet här intill. Det visar hur mångahögteknologibolag som noterats i USA på senare år och hur mångaerfarna analytiker och corporate finance-människor medspecialisering på IT som kommit till under åren. Analysutbudethar inte hängt med och kompetensen har blivit knapphetsprissatt.Det är beklagligt, men det har inte hindrat många sparare ochplacerare från att investera i och göra goda vinster på IT–aktier.

Det riktigt starka argumentet för fasta spelregler, välfungerande finansmarknader och minimala imperfektioner kommerfrån ett annat håll: allmänintresset.

Imperfektioner ger visserligen affärschanser för många. Tittabara på alla svenska hushåll som köpte obligationer när räntornastod i zenit 1992-93. Men den som tar skada är samhällsekonomini stort.Dåligt fungerande finansiella marknader höjeravkastningskraven i den reala ekonomin. Därmed utvecklas BNPsämre än den skulle ha gjort annars.