Krönika: Går det att lita på Ollila?

Visst, Nokia plockar marknadsandelar på mobiltelefoner och har befäst sin dominans. Visst, ingen annan i telekomsvängen drog in mer pengar. Visst, Ollila levererade med råge vad placerarna räknat med och aktien handlades upp.

Men för analytikerna var rapporten paradoxalt pinsamt bra. Dessutom reser rapporten flera allvarliga frågor om Nokia går att lita på. Så sent som 11 december var bolagets prognos att vinsten per aktie för det fjärde kvartalet skulle bli i det övre intervallet av 0,18-0,20 euro. Det var då en liten uppjustering från niomånadersrapporten. De flesta experter köpte prognosen och lade sig i genomsnitt på 0,20 euro.

Det blev 0,24 euro. Hur var det möjligt – att på tre veckor slå både den egna prognosen och analytikernas förväntningar med 20 procent? Hur kunde Jorma Ollila sulfinta upp hela analytikerkåren till ståplats? Inte en enda av de 29 telekomanalytikerna som SME hade frågat inför rapporten, de bäst betalda i skrået, var ens i närheten av sanningen. Den värsta vildhjärna vågade slå till med 0,22 euro. Hur kunde det ske? Jag har tre möjliga hypoteser.

Hypotes 1: Nokia räknade helt enkelt fel 11 december.

Nej, Nokia är känt för sin kontroll och är inte sen att berömma sig själv just för detta. Omvandlat till resultat före skatt motsvarar prognosavvikelsen 2,6 miljarder kronor. Alternativet att finanschefen Olli-Pekka Kallasvuo skulle ha glömt bort ett så stort belopp verkar otroligt. Stryk.

Hypotes 2: De tre sista veckorna av 2001 överraskades Nokia av en fantastisk försäljning av högmarginaltelefoner.

Förmodligen inte. Dels var försäljningen i nivå med vad aktiemarknaden förväntade sig. Dels så är det svårt att få ihop matematiken. Under sista kvartalet såldes 40 miljoner Nokiatelefoner. Anta att en tredjedel, 13 miljoner telefoner, avyttrades efter att Nokia stämt av sina böcker inför prognosuppdateringen 11 december. Per telefon motsvarar vinstökningen 200 kronor extra utöver marginalen på 20 procent. Glöm det.

Hypotes 3: Jorma Ollila ljög marknaden rakt upp i ansiktet.

Att ha lite marginal på sina prognoser hör till spelet på aktiemarknaden. För en VD är det är betydligt roligare att tala om att hur duktig man varit och överträffat prognoserna än att skylla ifrån sig när de bommas. Även aktiemarknaden brukar tolka detta som ett styrketecken.

Men att överträffa en treveckors prognos med 2,6 miljarder kronor är översmart. Analytikerna framstår som både veritabla fån och Ollilas knähundar. Det gillar ingen. Sorgligt nog är den tredje hypotesen den mest troliga.

I det avseendet är Jorma Ollila lik fåraherden Peter i sagan om Peter och vargen. Ni kommer ihåg honom som narrades och ropade ”vargen kommer” för att sedan ligga dubbelvikt av skratt när hjälpen anlände. Två gånger gick det hem. Tredje gången var på riktigt och Peter blev en välsmakande varglunch.

Ollila kalkylerar nog med att aktiemarknaden har kortare minne än de som kom för att hjälpa Peter. Det är tyvärr sannolikt en korrekt bedömning.