KRÖNIKA: Europas fondrevolution

Det är inte bara Sverige som upplever en fondrevolution. Det ärlikadant i de flesta länder i Europa. Spararna plockar ut pengarur sina bankkonton och från obligationssparande och placerar demi fonder, huvudsakligen aktiefonder.

På många håll har revolutionen nätt och jämnt börjat. Sparandeti våra nordiska grannländer är till exempel ytterst blygsamt.Faktiskt är svenskarna så flitiga fondsparare att det samladekapitalet är större än fondsparandet i Belgien, ett land som ärkänt för sitt ambitiösa hushållssparande. Av siffrorna från deneuropeiska fondbolagssammanslutningen, FEFSI, framgår också attdet tyska fondsparandet bara är fyra gånger så stort som detsvenska, trots att Tysklands ekonomi är åtta-nio gånger störreän Sveriges. Det bör dock tilläggas att en hel tyska sparpengarockså ligger i lågskattelandet Luxemburg.

Ökningen i det samlade kapitalet under 1996 (oktober 1995–september 1996) var störst i Finland, Danmark, Italien ochSpanien. De länderna har inte så mycket mer gemensamt än att deär relativt omogna som fondmarknader. Utgår man från en litenbas blir det förstås stora procentuella ökningar i början. Blandde mogna fondländerna hade Sverige en utmärkt utveckling, plusen tredjedel. Holland var det enda landet i sammanställningensom noterade minskat sparande. Det är viktigt att påpeka att denprocentuella förändringen inte är nettotillskott av sparmedel.Siffrorna avser förskjutningar i det samlade kapitalet, vilketinnebär att där också ingår värdeförändringar. Värdeökningenunder perioden bör ha uppgått till mellan tio och 20 procent vadgäller sparandet i Sverigeplacerande aktiefonder (Generalindexsteg 13,5 procent under perioden).

Det mesta tyder på att vi bara har sett början på den europeiskafondrevolutionen. Frankrike förfogar över det störstafondkapitalet. Men mer än 90 procent ligger i räntefonder ochmerparten är i princip att betrakta som kontosparande (vanligabankkonton ger ingen ränta i Frankrike). Allt fler sparare inseratt de behöver sprida riskerna. Det innebär för det mestaplaceringar i aktier, inhemska eller utländska, vilket enklastgörs genom fonder. Lagändringar till förmån för ökatindividuellt pensionssparande i länder som Frankrike och Italien- och så småningom även Tyskland – bidrar också till de godaframtidsprognoserna.

Lagstiftningens betydelse märkts tydligt. En orsak till attsparandet har stagnerat i Luxemburg kan vara de tyska kraven påatt landet skall göra något åt skillnaden i beskattning mellande båda länderna – vilket fått många sparare att dra öronen åtsig. Men politikerna kan påverka i positiv riktning också. Baranågra dagar efter att nationalförsamlingen i Paris godkäntpensionssparförslaget i höstas drog de stora franskasparinstituten igång ambitiösa kampanjer för fondprodukter. ITyskland ledde privatiseringen av Deutsche Telekom i novembertill ett rejält uppsving i fondsparande.

Än så länge är marknaden mycket lokal. Diana Mackay, Europachefvid researchföretaget Lipper Analytical Services, anser attnågon europeisk fondbransch inte finns i dag, trots att EU:s ISD–direktiv (Investment Services Directive) trätt i kraft.Distributionen måste vara lokalt anpassad, skattelagarna ärolika, med mera.

Bolag som Fleming och Fidelity och lågprismäklare som Schwab hardock börjat marknadsföra sina produkter i allt fler länder. Itakt med att deras och andras fonder tar marknadsandelar lärdetta leda till att branschen blir allt mer paneuropeisk. EMUfår stor betydelse i denna process.

FRANKRIKE STÖRSTFondsparande. Miljarder kronor.

Volym Förändr fr 3 kv. 1996 föreg år,%Belgien 199 20Danmark 63 50Finland 14 55Frankrike 4150 7Holland 370 -3Italien 845 50Luxemburg 2580 14Norge 62 32Schweiz 351 13Spanien 978 48Storbritannien 1372 19Sverige 248 33Tyskland 1033 15Källa: FEFSI.