Krönika: EU-beslut talar för sänkt kapitalskatt

Förra veckans EU-beslut om kapitalbeskattningen är en milstolpe.Det är första gången som samtliga medlemsländer kunnat enas omen minimiskatt på utlänningars sparande och om ett åtagandeländerna emellan att inte skattekonkurrera med varandra. För nioår sedan föll ett likartat förslag, om en 15-procentig källskatt,på motstånd från Storbritannien och Luxemburg. Den här gångenvar dock dessa länder med på noterna. I det brittiska fallet ären orsak säkert att det konservativa partiet inte längre sitteri regeringsställning. Den nya brittiska attityden märks intebara i att britterna alltså gått med på minimikrav avseendesparandebeskattning utan också på att de tillsatt en utredningsom ska granska marknader, regleringar och myndighetstillsyn iskatteparadisen Isle of Man, Jersey och Guernsey.En svensk serknappast förslaget från Bryssel som särskilt dramatiskt.Källskatten fastställs till minimum 20 procent och ska tas ut påutländska medborgares räntesparande. Länder som inte tillämparen sådan skattesats ska i stället upplysa skattemyndigheten ispararens hemland. Sverige hade velat ha obligatoriskakontrolluppgifter och en högre källskatt. Men det kunde inteLuxemburg godta.

Harmonisering

20 procent fick det bli och mycket talar för att den nivånantagligen blir den dominerande skattesatsen i Europa framöver.Trenden går entydigt mot harmonisering av beskattningen avsådana skatteobjekt som lätt flyttar på sig. Det gäller blandannat handelsfartyg, kvalificerad arbetskraft samt kapital. Omden europeiska nivån också införs i Sverige så småningom blirresultatet en väsentlig skattelättnad för svenska sparare, somju betalar 30 procent.

Förhoppningsvis kan Brysselbeslutet leda till en bättrefungerande europeisk kapitalmarknad. Stora skillnader iskattesatserna leder till att risk- och avkastningsrelationernafördunklas. Med samma förutsättningar i fråga om avkastningskravoch skatter blir allokeringen av kapitalet antagligen bättre.Men helt okomplicerat är inte beslutet. Företrädare förinternationella mäklarhus varnar för att minibeskattningen kantvinga obligationshandeln ut ur EU, kanske till Schweiz ellertill skatteparadis utanför EU. De pekar på att den så kalladeeurobondmarknaden växte fram i London på 1960-talet just pågrund av att dollarflöden emigrerade från USA som då nyss hadeinfört en skatt på sparande (interest rate equalization tax). Endel ekonomer fruktar att också det allt mer populärafondsparandet i Europa kan skadas.

TRE SKATTEPARADISTroligen är dock farhågorna överdrivna. För det första gällerskattebeslutet inte beskattningen av aktier, den överlägsetsnabbast växande sparformen. För det andra avser det enbartprivatpersoner och inte institutioner. För det tredje var detknappast hållbart att fortsätta med vitt skilda regimer förkapitalbeskattningen med tanke på övergången till euron. Detfinns idag tre EU-länder som kan betecknas som skatteparadis:Irland, Luxemburg och Österrike. Inget av dem är särskilt piggapå att ändra det förhållandet, eftersom inflöde av sparande frånandra länder genererar ett positivt kapitalflöde och skapararbetstillfällen i banker och fondbolag. Men trenden går motfärre och färre särbestämmelser. Österrike håller, med betydandevånda, på att avveckla sina anonyma nummerkonton. Skattefrizoneni Dublin lever på ett tidsbegränsat undantag från EU–kommissionen. Luxemburgs beslut att gå med på förra veckansbeslut i Bryssel beror på den starka pressen från grannen påandra sidan Moselfloden, Tyskland. Sedan den tyska källskattenpå ränteinkomster infördes 1993 har flera hundra miljarder D–mark sökt sig till lilleputlandet. Det är något som tyskapolitiker inte längre kan acceptera.