KRÖNIKA: Äntligen lite action

Om man bortser från sommarens kalabalik i Sydostasien har detvarit ganska lugnt och behagligt på världens finansmarknader densenaste tiden. EMU-projektet har rullat på helt enligt plan,valutakurserna har – med undantag för det engelska pundet hållitsig inom snäva ramar, räntorna har legat still eller sjunkitytterligare och börserna har fortsatt att klättra uppåt.Telekomjättarna Worldcom och British Telecom slåss visserligenom amerikanska MCI, men annars har det till och med varit ont ominternationella storaffärer.

För de finansmarknadsaktörer som inte nöjer sig med 30–procentiga börsuppgångar utan vill att det skall hända ännu merhar det varit litet småtrist. Oktober har dock börjat merlovande.

För det första verkar den globala räntecykeln nu definitivt hapasserat botten. USA:s centralbank, Federal Reserve, hartidigare sett mycket positivt på den amerikanska ekonominsförmåga att hålla inflationsimpulserna under kontroll. Men förraveckan flaggade chefen Alan Greenspan för attobligationsmarknaden inte skall vara för tvärsäker på att nästaräntehöjning dröjer till 1998. Marknaden höjde snabbtriskpremien på amerikanska statspapper.

För det andra verkar förberedelserna inför EMU nu vara inne islutfasen, att döma av fredagens samordnade anpassning avräntorna uppåt i den blivande valutaunionens kärnländer.Penningpolitisk koordination är ju nödvändigt för att fåräntorna på plats när stafettpinnen skall lämnas över till dennya europeiska centralbanken. De flesta bedömare räknar med attkorträntorna kommer att hamna mellan fyra och en kvarts och fyraoch en halv procent. För att nå dit krävs höjningar i Tyskland,Frankrike med flera länder.

För det tredje verkar strukturomvandlingen av det europeiskanäringslivet fortsätta i god takt. Visserligen föll Italiensreforminriktade center-vänsterregering i helgen på grund avkommunisternas misstro och motstånd mot planerade nedskärningari de offentliga utgifterna. Men ingen tror att det innebär någonhelomvändning i den italienska politiken, som bara haröverraskat positivt de senaste två åren.

För övrigt har nyhetsflödet i Europa varit i stort sett enbartpositivt. Ett antal fientliga uppköpsaffärer (som tidigare varitotänkbara) är på gång i Frankrike, oljejätten Shell aviserar ettaggressivt program för att sänka kostnaderna i en redankonkurrensutsatt bransch och i finansbranschen kommer affärernaslag i slag: S-E-Banken/Trygg-Hansa, Nordbanken/Merita, CreditSuisse/Winterthur och nu i måndags Zürich/BAT. Dessutom trortydligen marknaden att något spännande skall hända med Pohjolaoch med Skandia.

Temperaturen har alltså höjts. Och det som hänt är mestadelspositivt ur en portföljförvaltares synvinkel. Strukturaffärerfrigör ju kapital, dels på sikt i form avrationaliseringsvinster som höjer utdelningen för aktieägarna;dels omedelbart genom att höja börsernas värdering av bolagen ifråga och av deras konkurrenter.

De senaste årens räntesänkningar i Europa har satt fart påkonjunkturen och därmed börserna. Nu stramas penningpolitiken åt.Men aktiemarknaden är inte sur för det, eftersom Bundesbankshöjning sannolikt gör att inflationstoppen förhoppningsvis blirlägre den här konjunkturcykeln än den skulle ha blivit annars.Att Federal Reserve åtminstone verkar signalera en åtstramningäven om man inte gör något konkret – är också positivt eftersomdet antas dämpa de värsta excesserna på Wall Street. Därmed blirrisken mindre för ett börsras i New York, som ju snabbt skullesprida sig även till den här sidan Atlanten.

Det enda som inte riktigt är idealiskt är dollarns ändradefärdriktning. Exportföretagen i Sverige och övriga Europa harnjutit frukterna av den starkare dollarn under de gångna två ochett halvt åren. Bundesbanks höjning gör att bolagen, och därmedbörserna, får valutamässig motvind.Men man kan ju inte få allt.