Krönika: 3G blir nytt fiasko för regeringen

Den så omhuldade svenska “skönhetstävlingen” för 3G-licenserna är på väg mot katastrof. Med facit i hand kan man konstatera att den kan leda till att det svenska mobiloligopolet består, att Sverige hamnar efter i utvecklingen, och att det plöjs ned mångmiljardbelopp i 3G-master ute i obygden. Det finns med andra ord risk för ett politiskt praktfiasko fullt i klass med varvsstöden eller Stålverk 80.

En vacker vision
Tanken med skönhetstävlingen var att vi snabbt skulle få ett stort 3G-nät i Sverige. Därmed skulle vi också skapa förutsättningar för innehåll och allehanda tjänster, vilket i sin tur skulle göra Sverige till det ointagliga mobila framtidslandet.

Kanske en vacker vision, men verkligheten har drivit en träpåle rakt igenom hjärtat i den industri- och regionalpolitiska tanken. För vad händer när det visar sig att 3G kanske inte är svaret på alla böner?

Låt oss ta det från början. Man kan dela ut licenser på två sätt; antingen sälja dem på auktion, eller dela ut dem till den som lovar mest. I första läget handlar det om att få in pengar till statskassan och lämna utbyggnadstakten till marknadskrafterna, med några tämligen lättuppnåeliga miniminivåer.

Miljonrullning i andra bolag
I det andra läget handlar det om regionalpolitik. Svenska politiker valde alternativ två med visionen att hela Sverige ska få tillgång till 3G.

Grovt sett kan man säga att operatörerna slapp betala för licensen, men tvingas i gengäld bygga nät på platser de aldrig skulle ha ägnat en tanke annars. Och de tvingas bygga nätet på mycket kort tid.

För operatörerna kanske det totalt sett inte spelar så stor roll. Exempelvis tog Danmark in 472 miljoner dollar, Österrike 610 miljoner dollar, Belgien 419 miljoner dollar och Holland hela 2,5 miljarder dollar på sina licensauktioner. I Tyskland respektive Storbritannien betalade man 46 respektive 35 miljarder dollar.

En auktion i mobilernas hemland Sverige kanske hade inkasserat någonstans runt en miljard dollar. Lite ironiskt är det därför att det är ungefär den summan som operatörerna nu måste plöja ned för att bygga den delen av nätet som aldrig kommer att bli lönsamt.

Få 3G-nallar i Vittangi
För svenska skattebetalare är dock situationen inte neutral.

Det finns naturligtvis ett regionalpolitiskt värde av att ha 3G i Vittangi och liknande platser, men det är knappast värt mångmiljardbelopp.

Och eftersom operatörerna inte har betalat något för licensen kostar det helt enkelt inte så mycket att strunta i Sverige, vilket är precis vad Orange nu gör. Skulle det värsta inträffa och flera andra operatörer göra samma sak så faller korthuset ihop fullständigt. Även om operatörerna ihärdigt förnekar alla planer på att dra sig ur så kan man konstatera ett antal saker:

Orange drar sig ur Sverige. Antingen frivilligt, eller så återkallar Post- och Telestyrelsen licensen när Orange inte uppfyller utbyggnadskraven.

Osäkert värde
Genom att köpa ut de återstående 25 procenten av aktierna i svenska Vodafone skulle Vodafone centralt få total kontroll över ett mycket intressant kassaflöde som skulle kunna användas bättre på annat håll än till ett svenskt 3G-nät.

3 kör på för fullt, av allt att döma, men behöver man äga sitt eget nät? Man har inga kunder och blir tvungen att ta enorma investeringskostnader i Sverige för något högst osäkert. Kanske pengarna gör bättre nytta på annat håll? Det har redan blivit dyrare med Oranges avhopp (3, Vodafone och Orange har ett gemensamt nätutbyggnadsbolag) och lär bli en etablerad sanning om även Vodafone skulle fatta ett sådant beslut. Vice versa gäller naturligtvis för Vodafone om 3 skulle dra av på takten.

Kvar står då Telia och Tele2 (som ju nyligen lämnade tillbaka sin norska 3G-licens) med en delad licens.

På näringsdepartementet säger man att man följer det hela noggrant, men poängterar att avtal ska hållas, och att marknaden får ha sin gång.

Det senare är det lätt att hålla med om, under förutsättning att det rör sig om marknadsfrågor. Men de svenska 3G-licenserna är som sagt regionalpolitik.

Sämre konkurrens och högre priser
Vill det sig illa sitter vi till följd av skönhetstävlingen i en situation med färre nya mobiloperatörer i Sverige än i andra länder, vilket ger sämre konkurrens och högre priser. De som har näten har också tvingats bygga ut tidigare än alla, vilket innebär att de inte kan dra nytta av innovations- och priskurvorna fullt ut. Och vill det sig riktigt illa (eller väl tycker vissa) så kommer det helt nya tekniker som uppfyller stora delar av 3Gs löfte (läs wlan). I alla fall på de intressanta storstadsmarknaderna.

Då har den regionalpolitiska satsningen helt fallerat och istället för 10 miljarder i statskassan sitter vi med värdelösa mobilmaster runt om i landet. I det läget kan regeringen lägga ytterligare ett infrastrukturellt mångmiljardfiasko till sin långa lista.