KRONAN: För svag

Under förra veckan försvagades kronan ytterligare till sinlägsta nivå på tre år. Räntemarginalen mot Tyskland har ocksåvidgats kraftigt och låg i måndags eftermiddag på 1,45procentenheter. I början av januari låg den på drygt 0,8procentenheter. Vad är det som har hänt? Uppenbarligen finns deten stor oro för att den ekonomiska politiken skall bli alltförexpansiv och bidra till att inflationen drar iväg på några årssikt. Dessutom har tvivlen på EMU ökat under de senastemånaderna. Räntemarginalerna i Italien och Spanien har ocksåökat. I måndags intervenerade den italienska centralbanken föratt hindra lirens försvagning. På marknaderna har manuppenbarligen räknat med att sannolikheten för att Sverige skallgå med i EMU från början trots allt är ganska stor. Därför drasäven kronan och de svenska räntorna med när EMU-tvivlen tilltar.

Men det är svårt att hitta några fundamentala orsaker tillkronans försvagning och ränteuppgången. Konsumentpriserna harfortsatt att falla och enligt EU:s harmoniserade inflationsmåttvar det bara Finland som hade lägre inflation än Sverige ijanuari. Även om detta delvis beror på engångsfaktorer visarolika mått på underliggande inflation också attinflationstrycket är mycket lågt. Att exporten fortsatte att ökamed sex procent under förra året, när kronan i genomsnitt varbetydligt starkare än nu, visar också att konkurrenskraften ärgod. Det finns ingen anledning att kronan skulle försvagas föratt rädda den svenska exporten.

Frågan är också om inte oron för den ekonomiska politiken äröverdriven. Att oroa sig för att Sverige på lång sikt skallfortsätta att halka efter andra länder och att arbetslöshetenskall ligga kvar på en hög nivå verkar helt motiverat. Ingentingtyder ju på att regeringen skulle vara beredd att genomföra merdjupgående strukturella reformer av den svenska ekonomin. Menatt regeringen skulle ge upp det enda den har lyckats med denlåga inflationen och de senaste årens budgetsanering verkarmycket osannolikt. Och så länge inte inflationen väntas dra ivägfinns det ingen anledning till ränteuppgång och kronförsvagningi den här omfattningen.

Riksbankens agerande har förmodligen också bidragit till kronansförsvagning. Företrädare för riksbanken har visserligen sagt attman anser att kronan är undervärderad. Men för bara några veckorsedan sålde riksbanken kronor på valutamarknaden. Kronan hade dåstärkts litet grand mot D-marken och riksbankens avsikt såg utatt vara att bromsa förstärkningen.

Riksbankens förklaring till agerandet är att den avsåg attstabilisera kronkursen. Man anser sig inte kunna påverka trendeni kronkursen utan bara minska volatiliteten. Om man skall göradet måste man både köpa och sälja kronor. Effekten av att säljakronor blev dock knappast stabiliserande, snarare tvärtom. Närriksbanken samtidigt sålde kronor och sade att kronan ärundervärderad blev det för krångligt för marknaden, som nog hadebehövt en mer utförlig förklaring.