Kronan dinglar i Greklands rep

Tidningsrubrikernas putslustigheter om det “grekiska dramat” har ersatts av ren skräck när människor bränns ihjäl under protester mot räddningspaketets villkor. I takt med att depescherna från Grekland blivit alltmer oroväckande försvagas kronan.

Dollarn steg i förra veckan 40 öre mot kronan. I skrivande stund handlas den på över 7,60 kronor. Förklaringen – ja, den hittar du i Europas eget Bear Stearns: Grekland.

För svenskar som planerar en weekendresa till New York betyder det att en Ipad har blivit drygt 200 kronor dyrare, två nätter på The Bowery kostar 340 kronor mer och priset på ett trepack strykfria skjortor från Brooks Brothers har stigit med nästan en hundring.

Det kan tyckas djupt orättvist att vi sparsamma nordbor ska betala för excesserna vid Medelhavets östra kant. Men det är långt ifrån första gången svenska utlandsresenärer drabbas av andra länders kriser.

Valutarörelser är komplicerade mekanismer. Ibland är det flödeseffekter som styr valutan. Det kan vara stora företagsaffärer eller utlandsskulden som spökar, där någon eller några aktörer behöver köpa eller sälja stora volymer kronor. Ofta är flödeseffekterna en effekt av ren spekulation, att investerare går långa eller korta i en valuta, för att de tycker att den är för billig (eller dyr).

På lång sikt kikar placerarna främst på valutaområdets eller, som i kronans fall, landets offentliga finanser och ekonomiska styrka. Ett land med litet lånebehov och statsfinanserna i ordning har, allt annat lika, en starkare valuta än en högt skuldsatt stat med stora underskott. Och går det riktigt bra är dessutom styrräntan hög, i syfte att kyla ned ekonomin. Och en rejäl ränta gör en valuta mer attraktiv för investerare.

Så säger skolboken. Men för en liten valuta som den svenska kronan finns en faktor som trumfar ut alla andra faktorer: trygghet. Det har de senaste två åren visat med största tydlighet. Ju allvarligare kris, desto sämre går kronan. Då spelar det ingen roll hur duktig finansminister Anders Borg (M) eller Pär Nuder (S) varit på att spara pengar till statskassan.

Kronan stärktes stadigt mot både dollarn och euron under större delen av år 2009, i takt med att paniken efter Lehman Brothers konkurs började lägga sig. Förstärkningen fortsatte mot euron under våren. I inledningen av Greklandskrisen, i början av året, betraktades den svenska kronan som en “safe haven”, en trygg valuta där placerarna kunde vänta ut stormen.

Så sent som i mars var förtroendet för den svenska kronan det största på tio år bland valutahandlarna. Greklandskrisen betraktades då fortfarande som i första hand ett lokalt statsfinaniellt problem. En gren där Sverige utmärkte sig positivt. På plussidan fanns också att svenska Riksbanken väntades höja snabbare än kollegorna på euroområdets centralbank ECB i tyska Frankfurt.

Men säg den lycka som varar för evigt.

Bara under de senaste veckorna har situationen förändrats snabbt. Vändningen (till det sämre) kom när Greklands situation gick från riktigt illa till akut. När reaktionen på räddningspaketet i Grekland blev våldsamma demonstrationer och brinnande banker, då tvivlade de flesta på att krisen skulle lösas så lätt.

Som den förre IMF-direktören, statssekreteraren och krisexperten Jens Henriksson sammanfattade saken när han intervjuades på Affärsvärldens bank- och finansseminarium för ett par veckor sedan:

– Budgetsanering är väldigt enkelt. Det är bara att höja skatterna och sänka utgifterna. Men om det nu är så enkelt, varför gör inte fler politiker det? Jo, för att du måste ha folket med dig. Det är det svåra.

Misstron mot euron började pressa även den hittills så trygga svenska kronan.

Om Grekland ställer in betalningarna, kanske lämnar euron och krisen sprider sig till Irland, Portugal och Spanien, då hotas hela Europas återhämtning. Om den europeiska ekonomins återhämtning hotas, försämras möjligheterna för den exportberoende svenska industrin. Men framför allt börjar den infernaliska jakten på trygga hamnar. Och till dem hör inte kronan.

Europrojektet befinner sig i den värsta krisen hittills. Brittiska pundet. Glöm det! Statsskulden och budgetunderskotten skenar också väster om Engelska kanalen. Den japanska yenen? Nja, ett land med en statsskuld som är dubbelt så stor som BNP är inte längre den säkra hamn det en gång var. Kina går som tåget, men yuanen är fortfarande peggad till dollarn.

– Skuldsättningen är ett globalt problem, säger Johan Javeus, valutaanalytiker på SEB, Nordens största aktör på valutahandel.

Så vart ska en trygghetssökande valutaspekulant vända sig? Jo, då återstår bara … den amerikanska dollarn. Hörnstenen i världens monetära system. Visserligen plågas fortfarande den federala budgeten med enorma underskott och en gigantisk statsskuld. Men i brist på bättre alternativ har världens plågade reservvaluta åter vunnit mark från euron. Och den amerikanska konjunkturen är på god väg att repa sig.

Handelsbanken räknar i sin senaste konjunkturprognos med att USA:s ekonomi växer med 3,8 procent i år, mot 0,9 procent i eurozonen. Nordea, SEB och Swedbank har lite lägre prognos på tillväxten i den amerikanska ekonomin i sina konjunkturrapporter, kring 3 procent. Det är fortfarande långt mer än i EMU-området.

Det finns nu två huvudscenarier.

Tror du att grekerna snart kommer till sans, inser att lägre löner, förhöjd pensionsålder och slopad utomhusersättning till skogsarbetare är enda vägen ut ur krisen? Då kan du vänta med att köpa dollar. För då kommer euron långsamt att bli starkare igen, i takt med att förtroendet för valutasamarbetet ökar. Dollarn blir sannolikt ändå successivt dyrare, men inte så snabbt.

Är du däremot övertygad om att gatustriderna i Aten bara är början på en fullständig kollaps av staten Grekland och att krisen sprids till Irland, Portugal och Spanien ja, då ska du rusa till banken. Såvida du inte planerar att semestra i Europa förstås.