Krockkudde i öst för 250 miljarder

Den 11 maj var tre tunga internationella organisationer på road show i Stockholm och träffade Swedbank, SEB och Nordea, som alla har utlåning i öst. Den Europeiska investeringsbanken (EIB), den Europeiska utvecklingsbanken (EBRD) och Världsbanken presenterade sitt gemensamma räddningspaket för östeuropeiska banker på hela 250 miljarder kronor.

Att trion samarbetar i ett gemensamt paket, sjösatt 27 februari, är ett nytt drag som visar hur allvarlig krisen är. Organisationerna befarade att bankerna i Östeuropa skulle strypa sin utlåning till småföretag och kväva hela regionen. I så fall hotade Östeuropa att implodera.

Trots att paketet kan rädda svenska banker i österled – och minska risken för att svenska skattebetalare får rycka in – har det fått en undanskymd plats i medierna. I paketet lovar EIB att låna ut drygt 110 miljarder kronor medan EBRD ställer upp med drygt 60 miljarder och tre av Världsbankens grenar med nästan 80 miljarder.

Intressant nog ska de 250 miljarder kronorna inte ska ses som ett tak för paketet som ska löpa över två år. Det verkar alltså inte finnas någon gräns för hur mycket pengar väst är villigt att pumpa in i öst.

– EIB kan låna ut mer än de utlovade 110 miljarder kronorna. Vi lånar upp mer pengar på marknaden om det behövs. Finns det behov kan vi alltid besluta om mer, säger Mats Gunnarsson, rådgivare till svenska Eva Srejber som är vice ordförande för EIB.

– Det är inte så att vi har en absolut fast gräns för hur mycket pengar vi kommer att låna ut, säger Erik Berglöf, chefekonom på EBRD.

I Stockholm besökte den tunga internationella trion en svensk bank i taget för att inga affärshemligheter skulle överföras mellan de svenska bankerna.

Swedbank var snabbast att hugga och fick löfte om att låna drygt 2 miljarder kronor.

– En stor del av Swedbanks lån har gått till banken i Sverige. Vi har svårt att låna ut mer till Swedbank i Baltikum, där har vi nått vår limit (tak för hur mycket organisationen lånar ut till en viss bank i en viss region, reds anm). I stället lånar Swedbank i Sverige ut pengarna till dotterbanken i Baltikum, säger Mats Gunnarsson.

– I princip ligger vi väldigt nära våra limiter i Baltikum. Vi kan inte göra så mycket mer där, men vi kan i stället låna ut pengar via de svenska moderbankerna, säger Mats Gunnarsson.

Mellan åren 1999 och 2008 lånade EIB ut nästan 2,7 miljarder kronor till Swedbank i Baltikum.

EBRD och EIB har hög rating hos kreditvärderingsinstituten, AAA, och kan därför låna upp pengar billigt på marknaden. Därefter lägger de på en administrativ marginal för att täcka sina kostnader.

EIB har dock tidigare haft rätt krångliga regler för utlåning och i goda tider har många kommersiella banker därför hellre lånat på annat håll. Men nu då upplåning på marknaden är dyrare så blir EBRD:s och EIB:s erbjudande mer attraktivt, särskilt för banker som har svårt att låna, eller får låna dyrt, på marknaden. Det är i ljuset av det som Swedbanks lån ska ses.

Swedbank har tidigare sagt att banken även kan tänka sig att sälja en del av sin ukrainska bank till EBRD för att få loss pengar ur programmet. Affärsvärlden har förgäves sökt Swedbank för en kommentar.

De tre internationella organisationernas diskussioner med SEB och Nordea är inte klara. SEB:s informationschef Katja Margell säger till Affärsvärlden att det just nu inte går att säga “om vi ska vara med i projektet eller inte.”

– Vi lyssnar och diskuterar, säger hon.

Tidigare har bankens treasurychef Anders Kvist sagt till Wall Street Journal att banken kan vara intresserad av lån till moderbanken som inte är öronmärkta för utlåning till småföretag.

Nordea har redan haft hjälp från EBRD i östliga bankköp. År 2006 tog EBRD 12,5 procent i ryska Orgresbank när Nordea köpte 75 procent i den för 2,2 miljarder kronor. Den ryska bankens ledning tog resterande 12,5 procent. Senare köpte dock Nordea de övrigas aktier och äger 100 procent. Nordea överväger att använda det nya paketet.

– Vi kommer kanske att använda deras kreditlinor, om de har bra priser på långfristig finansiering (längre än fem år, reds anm). I några fall gör deras linor att kommersiella banker får hjälp, men inte i vårt fall. För oss är det bara en prisfråga, säger Esa Tuomi, chef för Nordeas företagsfinansiering i Ryssland, Polen och Baltikum.

Nordea har sedan tre år tillbaka en kreditlina hos EIB på en dryg miljard kronor som banken endast delvis har utnyttjat. Tidigare har Nordeas informationschef Helena Östman sagt till Wall Street Journal att banken talat med EIB om att låna pengar för utlåning till nordiska småföretag, som egentligen inte omfattas av paketet.

Den fjärde svenska storbanken, Handelsbanken, har just inga aktiviteter i öst.

EBRD, EIB och Världsbanken har också villkor för vad lånen går till. Bankerna kan inte bara låna upp pengar för att de behöver dem för att täppa till hål i sin egen verksamhet.

EIB:s pengar i paketet är tänkta att gå till småföretag i centrala, östra och södra Europa. Lånen ska gå till nyfinansieringar. Bankerna ska alltså inte kunna byta ut sina dåliga lån i småföretag mot lån från EIB – något som endast skulle gynna bankerna, inte företagen.

Med EBRD:s paketpengar är det lite annorlunda. Organisationen kan både ge vanliga lån till banker och småföretag samt gå in som ägare.

– Vi lånar ut pengar, tar aktier och allting däremellan. Vi använder många mellanformer. Drygt en tredjedel av våra avtal gäller aktier. Vi är aktieägare i ett stort antal banker i Östeuropa, säger Erik Berglöf.

EBRD stödjer drygt 200 banker i Östeuropa och äger andelar i 63 av dem. Och nu har alltså Swedbank öppnat för att EBRD kan gå in i dess ukrainska dotterbank.

I början av maj aviserade EBRD att organisationen, som en del i jättepaketet, stoppar in 4,5 miljarder kronor i italienska Unicredits dotterbanker i åtta europeiska länder. Dock utan att bli delägare.

– Många banker i Västeuropa är djupt engagerade i Östeuropa och när nu krisen slår finns det incitament för enskilda banker att dra sig tillbaka, även om de har ett gemensamt intresse av att engagera sig i Östeuropa. Vi vill få bankerna att fortsätta engagera sig i Östeuropa, säger Erik Berglöf.

__________________________________________________________________

Kampen mellan öst och väst

Västvärldens räddningspaket på 250 miljarder kronor för banker i Östeuropa kan även ses som en del i kampen om ekonomiskt inflytande över öst. Det är ett kallt krig med ekonomiska medel som pågår mellan Ryssland på den ena sidan samt USA och EU på den andra.

– Det är en analys där kostnad vägs mot nytta, politiskt och ekonomiskt. Det är ingen konspirationsteori utan en fråga om i fall man ska försöka stabilisera Östeuropas risiga ekonomier på lång sikt. Ekonomi och politik hänger ihop. Det är ett stort spel. Det är västvärldens framtid det handlar om, säger Kristian Gerner, professor specialiserad på Öst- och Centraleuropa vid historiska institutionen vid Lunds universitet.

Kristian Gerner pekar bland annat på att Vladimir Putin nyligen citerade en general från den vita sidan i det ryska inbördeskriget 1918-1922. Generalen, som alltså stred mot de röda kommunisterna, sade att man inte skulle inbilla sig att det gick att skilja Lillryssland, som Ukraina kallas, från Storryssland.

– Naturligtvis har Världsbanken och Internationella valutafonden uppmärksammat den skärpta tonen, säger Kristian Gerner.

Ukraina är ett självständigt land där ett stort antal banker – bland annat från Sverige, Italien, Frankrike, Grekland, Tyskland, Ungern och Ryssland – är verksamma.

– Det stora problemet är om EU:s östutvidgning ska bli stabiliserande eller om det blir en orosfaktor. Bulgarien och Rumänien (som är med i EU, reds anm) har ganska risiga ekonomier, milt uttryckt. Moldavien och Ukraina står utanför EU, men västländer har med ekonomiska medel försökt binda dem till väst, säger Kristian Gerner.

Samtidigt använder Ryssland alla till buds stående fredliga medel för att ha inflytande över Ukraina. Kampen mellan öst och väst är också ett viktigt energipolitiskt spel och en stor del av Rysslands naturgasexport går via Ukraina.

Här kommer även den Europeiska investeringsbanken (EIB) in i och med att ett av dess mål är energisäkerhet. Både EIB och den Europeiska utvecklingsbanken (EBRD) är dessutom politiska banker (se rutor).

Torbjörn Becker, vd för Östekonomiska institutet vid Handelshögskolan i Stockholm, tonar dock ned det säkerhetspolitiska spelet när det gäller räddningspaketet.

– Huvudlinjen är att de här ekonomierna behöver ekonomiskt stöd, säger han.

_________________________________________________________________

De tre vise bankerna

EIB – EU:s politiska bank

Den europeiska investeringsbanken (EIB) grundades för att utjämna skillnader i ekonomisk standard inom olika delar av EU, bland annat ska institutionen stödja innovation, energi, småföretag och miljö.

EIB är en politisk bank och dess utlåning ska stödja EU:s politiska mål.

EIB ägs av EU:s 27 medlemsländer, har huvudkontor i Luxemburg och 1 600 anställda. Medlemsländernas finansministrar är organisationens guvernörer, en av dem är alltså Sveriges finansminister Anders Borg. Ledningsgruppen består av en ordförande och åtta vice ordförande, varav en är Eva Srejber, som tidigare var förste vice riksbankschef.

EBRD – Ger lån eller köper aktier

Den Europeiska utvecklingsbanken (EBRD) stödjer projekt i 30 länder och investerar främst i företag som inte klarar sig helt i marknaden, antingen genom att ge lån eller köpa aktier.

I likhet med EIB är EBRD en politisk bank. På hemsidan står det: “Banken stödjer entreprenörskap och befrämjar en övergång mot öppna och demokratiska marknadsekonomier.”

EBRD ägs av 61 länder plus EU och EIB. De flesta ägarna är europeiska länder, men här finns även Australien, Kanada, Egypten, Israel, Japan, Sydkorea, Mexiko, Mongoliet, Marocko, Nya Zeeland, Ryssland och USA.

Världsbanken – Europas gamla räddare

Världsbanken bildades efter andra världskriget för att hjälpa till att bygga upp Europa. Sedan har mandatet utvidgats och nu sysslar banken med att bekämpa fattigdom och främja ekonomisk tillväxt i svaga länder.

Världsbanken är aktiv med tre grenar i paketet. Dels är det den privata grenen IFC (International Finance Corporation), som leds av svensken Lars Thunell, tidigare chef för SEB.

Dels är det grenen IBRD, den internationella utvecklingsbanken, som ska öka sin utlåning i Europa och Centralasien.

Och dels är det MIGA (Multilateral Investment Guarantee Agency) som ska erbjuda försäkring mot politisk risk.

Affärsvärlden har inte lyckats nå Världsbanken för en kommentar till paketet.