”Krisen krävs för att komma överens”

Vad var det egentligen som gjorde att förhandlingarna avslutades?
– Den kris som legat på lut ganska länge blommade ut. Många har försökt ha optimistiska tongångar och vi har sett en del stolta proklamationer men i grunden har det hela tiden bubblat en kris. Det är ofta så i de här förhandlingarna att det krävs ett extremt tryck innan det ska bli någonting. Är man optimist kan man hävda att nu är trycket där, är man pessimist kan man säga att trycket pyste ut och att alla har gett upp. Krisen krävs för att man över huvud taget ska kunna komma överens. Det är det paradoxala i handelsförhandlingar.

Varför ser inte alla fördelarna med ökad världshandel nu när det går bra i den globala ekonomin? Förhandlingsläget borde ha varit lysande.
– De merkantilistiska idéerna är förvånansvärt livskraftiga. Det finns en risk i alla handelsdiskussioner att man bara ser till sin egen export och inte förstår att importen är lika viktig för ett lands välfärd. Även om i stort sett alla förstår att öka frihandel leder till ökad välfärd så är det svårt att sälja in på kort sikt när den egna industrin eller det egna jordbruket råkar ut för ökad konkurrens.

Vilka länder talar vi om?
– Frankrike är ett starkt sådant land när det gäller jordbruksprotektionismen. Men det finns flera länder i den europeiska unionen som prioriterar jordbruket trots att man är välutvecklade industriländer.

Många andra bedömare har pekat ut USA som boven i dramat bland annat för att man inte ville minska på exportsubventionerna till sitt jordbruk.
– Så var det i sommar. Det fanns inom EU möjlighet att erbjuda relativt stora tullsänkningar på jordbruksområdet ganska nära det som G20-länderna krävde. Då vägrade USA att minska sina jordbrukssubventioner.

Hur kommer kollapsen i förhandlingarna att påverka Sverige?
– Det kan vara början på ytterligare luft under vingarna på protektionisterna. Inom EU har vi till exempel haft begränsningar av textilimporten och skotullar. Det är tecken på att det finns en protektionistisk strömning inom viktiga medlemsländer i EU. Om WTO-spåret försvinner så finns det risk för ökad protektionism.

Några specifika områden där du redan känt att det kan hända?
– Det kommer att komma som ett brev på posten. Det såg vi redan när skotullsdiskussionen dök upp att det började mumlas inom andra delar av näringslivet. Även i USA så finns det stora möjligheter att det blir en fråga om mer skydd av inhemsk industri. Kongressen i USA är protektionistiskt lagd just nu.

Hur påverkar en total nedläggning av förhandlingar de fattiga länderna?
– Alla starka aktörer kommer att söka alternativ. Det kommer att bli mer regionala avtal vid sidan av WTO. Då riskerar de fattiga länderna att hamna helt vid sidan av.

Vad är din egen bedömning av om och i så fall när nya förhandlingar kan påbörjas?
– Det bästa tipset är att det inte går att få fram ett avtal även om jag noterar att det redan nu börjat röra på sig igen. Men jag tror också att vi måste få ett större engagemang från premiärministrar och presidenter i länder som USA, Tyskland, Kina som sätter press på förhandlarna att komma i gång igen. Inom EU måste vi vara beredda på att minska kraftigt på jordbrukstullarna. Det är kostnaden för att få ökad frihandel.

Hur kommer det sig att jordbruket har en så stor makt när den ekonomiska betydelsen är förhållandevis liten, i alla fall i vår del av världen?
– I vissa länder är den viktig. Det är lätt att förstå Ungerns eller Polens strategiska val även om båda också är avancerade industrinationer. Frankrikes jordbruk är en viktig del av deras självbild även om det ekonomiskt sett inte är så betydelsefullt. Det behövs också ett starkare tryck för frihandel från europeisk industri och tjänstesektor.

Kan Sverige spela någon roll för att det kommer till ett nytt avtal?
– Vi kan påverka både inom och utanför EU. Men det är Mandelson som förhandlar för hela EU och det är vi inom EU som ger honom hans mandat. Där spelar Sverige en viktig roll. Vi har bildat en informell grupp inom EU, “Friends-of-free-trade”, som regelbundet träffas så att vi gemensamt kan vara en stark röst när EU bestämmer internt.

Vad kan EU göra om det inte blir ett avtal?
– Det kan göra en del rejäla insatser redan nu. Till exempel förbättringar för de allra fattigaste länderna. Ett sådant initiativ är “Aid-for-trade”, det vill säga en biståndspolitik som också inriktar sig på handel. Dessutom kan vi uppfylla löftet att de allra fattigaste länderna ska kunna sälja tullfritt till EU. “Everything but arms” kallar vi det initiativet. Det skulle vara en viktig signal från EU:s sida. EU är också i full färd med att undersöka möjligheterna till separata avtal med nyckelländer i Asien. Det är inte minst ett viktigt besked till det svenska näringslivet.