Krisen ger roligare städer

Om jag bara fick välja en enda New York-skildring skulle det nog varken bli någon av Woody Allens filmer, Henry James romaner eller något avsnitt av 30 Rock, utan snarare en bok om stadsplanering som gavs ut 1961: Jane Jacobs Den amerikanska storstadens liv och förfall.

Med en romanförfattares öga för detaljer och den gränslösa entusiasm som bara kan komma från en nyinflyttad New York-invånare som växte upp i en riktigt gråtrist småstad (i Jacobs fall Scranton, Pennsylvania, som i dag är mest känd som inspelningsplatsen för amerikanska tv-serien The Office) försökte Jacobs förstå varför hon mådde så mycket bättre på Manhattan. Jacobs konstaterade att städer har en unik förmåga att göra våra liv mer komplexa och intensiva, och därmed också mer innehållsrika.

I dag omfamnas Jacobs ofta av storstadsbohemer som slentriangnäller på ”multinationella kaffekedjor” och ”gentrifiering”, men i själva verket var hon ganska konservativ. I gatulivets kaos lyckades hon urskilja mönster och ordning, och hon såg butiksägarnas småföretagande som grogrunden för den amerikanska drömmen.

Det som gör att Jacobs hyllning till storstäderna fortfarande är relevant är att hon inte bara lyckades skildra hur trevligt det var att bo här, utan även varför storstäder är bra för ekonomin.

I år är den centrala frågan i USA hur landets ekonomi ska kunna ta sig ur den värsta krisen på 70 år. Enligt en ny artikel av stadsforskaren Richard Florida kommer det till stor del att hänga på just storstäderna.

Florida, som gett ut flera böcker om hur informationssamhället påverkar den amerikanska geografin, skriver i artikeln ”Så kommer kraschen att omforma USA”, i tidningen The Atlantic, att många av de amerikanska storstäderna kommer att klara finanskrisen bättre än resten av landet.

Storstäder tenderar nämligen att skapa ekonomisk tillväxt snabbare än andra platser. Florida citerar en ny undersökning från Santa Fe Institute om ”urban metabolism”. Medan djur och människor får långsammare ämnesomsättning ju större de blir fungerar städer tvärtom: ju större en stad är, desto mer ökar produktiviteten, effektiviteten och kreativiteten.

Precis som västvärlden i stort har USA rört sig gradvis från brukssamhälle till informationssamhälle, och enligt Florida kommer den nuvarande recessionen att snabba på den utvecklingen. Därmed stärker New York sin ställning som global begåvningsreserv, eftersom staden har så stor mångfald på expertis. Finanssektorn har tagit rejält med stryk, men den utgör bara 7–8 procent av stadens jobb, knappt över det nationella genomsnittet på 5 procent. Det är snarare stadens kreativa ekonomi som gör den unik – ingenstans i USA finns det fler arkitekter, kläddesigner, konstnärer, musiker och filmregissörer än här. Ett intressant kreativt klimat attraherar i sin tur finansvärlden.

De senaste årens finansbubbla riskerade faktiskt att vända den här utvecklingen åt det andra hållet. New York höll på att bli en homogen stad för finanseliten. I en av Jane Jacobs sista intervjuer (hon dog 2006) bekymrade hon sig över att finansbranschen hade fått alltför stort inflytande i New York: ”När en stad blir tråkig så flyr även de rika”.

Jacobs förstod att storstäder har ett bräckligt ekosystem, som lätt kan rubbas när en bransch eller inkomstgrupp blir alltför dominant. Så även om finanskraschen har fått katastrofala följder för Wall Street kommer den även att leda till mer mångfald i New York, vilket i sin tur innebär ett mer hälsosamt klimat för kreativitet och innovation.

Det skulle inte bli första gången som Fenix reser sig ur New Yorks aska.

– Martin Gelin är frilansjournalist i New York och ger i vår ut boken ”Det amerikanska löftet: Barack Obamas väg till Vita huset” på Atlas förlag.