Köttet och evolutionen

Vilken rätt har vi då att använda djur; för mat, för djurförsök och för jakt? Frågan har ställts länge. Buddhismen är en hemvist för sådana funderingar. Men den icke-religiösa debatten är inte heller ny. Den lär ha böljat fram och tillbaka i ett par hundra år, livligast i Storbritannien. Till exempel uttalade sig Charles Darwin, vilkens teorier ju visade hur nära vi stod andra djur, mot grymhet. I dag skulle kanske Darwin fått mer stöd. Genforskning har visat att vi har samma antal gener som möss och att mer än 98 procent av vårt DNA är identiskt med en apas. Beteendestudier har visat karaktäristiska mönster hos flera olika vilda schimpansflockar när det gäller mänskliga beteenden som social interaktion, kommunikation och användandet av verktyg.

Djuren lider mindre

En av del ledande tänkarna inom området är australiensaren Peter Singer, i dag professor vid Princeton i USA. Han anser att djurens lidande minskat de senaste 25 åren i takt med att människors medvetenhet ökat, men att det är långt kvar. Om hundra år kommer folk att ha övergett uppfattningen att vi kan använda djuren som vi vill, tror han. Han menar till och med att man i framtiden kommer att se på behandlingen av djur under 1900-talet som vi nu ser tillbaka på slavtiden.

Singer anser också att jordbruk är ett viktigare område att ta itu med än djurförsök eftersom det handlar om så många fler djur. I till exempel Storbritannien dödas 700 miljoner djur varje år för att bli till mat, medan antalet som används för forskning och tester bara är 2,5 miljoner.Å andra sidan är kött en viktig del i den utveckling som ledde fram till den moderna människan. Det är den etablerade historieuppfattningen i dag. Jakt på däggdjur tros ha haft en avgörande betydelse för människans utveckling. Så här heter det till exempel i Bra Böckers Världshistoria, del 1:

»De flesta primater (apor med flera) är allätare. De äter frukt, blad, fröer och insekter och till och med kött när tillfälle bjuds. Skilda arter lägger dock olika vikt vid de enskilda födoämnena. Högre primater kräver en viss mängd föda från djurriket. Den ger dem proteiner och därigenom vitamin B12, som de inte själva kan producera. Brist på B12 ger skador på nervsystemet. Även de arter som lägger störst vikt vid vegetabilier, skaffar sig djurföda genom att fånga insekter och småkryp. Dock förefaller det som om de flesta primater bara tillfälligt äter däggdjur. Endast babianer och schimpanser äter kött regelbundet, och bara schimpanserna har visat sig kunna jaga levande däggdjur«.

»För människans utveckling har däremot jakten på däggdjur haft avgörande betydelse. De homonider (apmänniskor) som bestämde sitt näringsfång på detta sätt genomgick en utvecklingsprocess som gynnade de olika förändringar, som ledde fram till den moderna människan«.

Och längre fram:

»Jakten gav både mera och bättre mat. Kött är ett betydligt mer koncentrerat näringsmedel och en mer effektiv näringskälla än vilda vegetabilier. Men samtidigt är storviltjakten en långt mer krävande och långsiktig verksamhet än den födoinsamling som andra primater ägnar sig åt. Utan en grupporganisation skulle våra förfäder knappast ha kunnat ge sig i kast med en sådan jakt. Men när de en gång börjat med den, blev de samtidigt delaktiga i en urvalsprocess, som ytterligare främjade förmågan att uppträda samordnat i en grupp under en längre tid«.

»För att nedlägga storvilt krävs ofta en insats i timmar eller till och med i dagar. För att klara detta måste gruppen ha förmågan att samla sig kring uppgiften under så lång tid. Troligtvis var det i särskilt hög grad jakten som främjade förmågan till koncentrerad uthållighet, som bland primaterna är enstående hos människan. Människoaporna förmår sällan att samla sig kring en uppgift i mer än en kvart åt gången«.

Civilisationsgrad

Det är alltså naturligt att äta kött, blir den slutsats många drar. Men det är förstås inte självklart. Till syvende og sisdt handlar det om värderingar, eller, skulle en del kanske säga, om civilisationsgrad. När det gäller vår rätt att döda andra människor har ju våra värderingar ändrat sig. Då, när vi rest oss upp på två ben och började samarbeta för att jaga stora djur, då tyckte vi antagligen också att det var godtagbart att döda andra människor inte bara i uppenbart självförsvar utan kanske också för att skydda vår ställning i gruppen. Kannibalism förekom. I dag är sådana resonemang oss helt främmande. Kanske kommer våra värderingar när det gäller rätten att döda djur också att förskjutas.