Köp så det ryker – men inte på börsen

För 20 år sen eller så var det en allmän uppfattning att bolag skulle växa organiskt. Tillväxt genom förvärv var, ansågs det, riskabel och dyr för aktieägarna. Jag måste erkänna att jag fort­farande hyser en viss misstänksamhet mot företagsköp, per se. Anar man inte provisionsdriven bankirs bockfot bakom varje vd, som i sin iver att visa dådkraft annonserar en ny storaffär?

Ändå har påfallande många av Sveriges och börsen mest framgångsrika företag de senaste 15–20 åren blivit stora just genom uttalade och ambitiösa förvärvsstrategier. Verkstadskoncernen Lagercrantz har exempelvis gjort 40 förvärv de senaste tio åren (se sid 22). Låsjätten Assa Abloy har köpt ett bolag i månaden i åratal. ÅF, Getinge, Meda, Hexpol, Hexagon, Sweco, Indutrade och Lifco är andra snabbförvärvande framgångssagor.

Flera av de stora riskkapitalbolagen har också gjort till skön konst att förvärva och integrera mängder av små bolag till större koncerner. Stopp där. I förra meningen finns två ord som förmodligen ger mycket av förklaringen till att de nämnda företagen har lyckats så väl, nämligen ”små” och ”integrera”. Med något undantag (Assa och Abloy, till exempel) förvärvar nämligen skickliga köpare bolag som bara tillför några procent av omsättningen, som regel ett ensiffrigt tal. För det andra är de duktiga på att suga upp de små och dela med sig av kunskap och andra värdehöjande synergier, som ofta saknas i mindre bolag.

Sist men inte minst köper de nästan aldrig på börsen. Då rusar priset iväg, och resultatet blir därefter. Så håll köpen enkla. Och små.

Land utan kultur

Besökte Italien förra veckan. Konstaterade att där renoverar de byggnader som är över tusen år gamla. I Stockholm river vi sånt som byggdes på 1800-talet därför att det är lönsammare att bygga nytt. Den som hävdade att det inte finns någon svensk kultur har ju snart rätt.