Köp fler lågriskaktier

När börsmäklare säger att en viss aktie är tråkig och en annan är en riktigt högriskaktie, så är det ganska klart vad de menar.

En tråkig aktie har en jämn kursutveckling utan större överraskningar, »bra för änkor och faderlösa« brukar det heta, men är ingenting för den som vill ha chans att snabbt dubbla pengarna. En högriskaktie däremot rör sig i tvära kast, vilket bottnar i att företaget har en ovanligt svårbedömd framtid.

Mycket talar idag för att välja lågriskaktier. Alltför många spekulativa placerare har valt högriskaktier för spänningens skull, vilket har drivit upp värderingen och sänkt den förväntade framtida avkastningen. Den som vill sova gott om nätterna förlorar därför knappast på att välja lågriskaktier. Den som vill ha chans till högre nettoavkastning bör istället öka sin belåning och köpa fler lågriskaktier.

Dessutom är värderingen av aktierna på Stockholmsbörsen idag historiskt sett hög, vilket både beror på stort nysparande i aktier och förväntningar om stora vinstökningar i framtiden. När sparandet och/eller vinstkonjunkturen vänder gäller det därför att ha lämnat högriskaktierna.

Tyvärr är bedömningen av vilka aktier som är säkra och vilka som är riskabla ofta känslomässig och subjektiv. Det är kanske inte så konstigt eftersom ingen säkert vet vad som kommer att hända. Men fakta och nyckeltal kan förstås ge vägledning.

Närmast till hand ligger förstås att studera börsföretagen, deras verksamhet, finansiella ställning, konkurrenter, och så vidare. Denna typ av information ägnar Affärsvärlden stort utrymme varje vecka.

Så mäts risken

Även i aktiens kursutveckling finns dock information om hur riskabel den är. Redan ett vanligt diagram över aktiekursen jämfört med Generalindex de senaste åren säger en del om risknivån. Ju kraftigare rörelser, desto högre risk.

Dessutom kan man beräkna olika statistiska riskmått med hjälp av den historiska kursutvecklingen. Resten av den här artikeln ägnas åt två av dessa nyckeltal: betavärde och volatilitet.

Frågorna som besvaras är: Hur fungerar nyckeltalen? Och hur pålitliga är de?

Om det skall vara någon mening med ett riskmått så måste det förstås säga något om framtiden. För att testa om riskmåtten klarar detta har Affärsvärlden därför valt ut fyra tidpunkter under 1990-talet då det skulle varit utmärkt att ha haft bra riskmått: invasionen i Kuwait 1990 som resulterade i att Generalindex föll 39 procent på fem månader, kronkrisen 1992 då Generalindex föll 36 procent på fyra månader, kronans fall i november 1992 som följdes av 15 månader då Generalindex steg fantastiska 127 procent, och räntenedgången 1996/1997 som på sju månader drog upp Generalindex med ytterligare 48 procent.

Detta är alltså två extrema nedgångar, då en portfölj med enbart lågriskaktier hade minskat förlusterna, och två extrema uppgångar då en högriskportfölj skulle ha ökat avkastningen väsentligt. Vid alla fyra tillfällen har en tydlig yttre händelse påverkat samtliga aktiekurser.

För varje period har vi beräknat betavärde och volatilitet vid periodens början, samt avkastningen under perioden för de tjugo största aktierna på börsen. Dessa tjugo aktier har sedan delats i två grupper, de med högst och de med lägst risk och slutligen har den genomsnittliga avkastningen jämförts. De åtta tabellerna (som finns publicerade i den tryckta tidningen i nummer 9/1998) visar resultatet av undersökningen.

Den första gäller betavärden hösten 1990 och visar att de tio aktier som hade högst betavärde vid periodens början föll 39 procent medan de med lägst betavärde föll 33 procent. Skillnaden borde i teorin ha varit betydligt större, men betavärdet gav ändå en viss hjälp. Volatiliteten i tabell två fungerade däremot inte, de aktier som hade högst volatilitet vid periodens början tappade mindre än de lågvolatila, vilket främst beror på att Sydkraft hamnade fel.

Den tredje och fjärde tabellen visar resultatet under nästa nedgångsperiod. Nu fungerar båda nyckeltalen bra, men tyvärr inte så väl som teorin utlovar (betavärdet är i genomsnitt 1,46 samt 0,66 i de två grupperna och högriskgruppen borde därför falla mer än dubbelt så mycket som lågriskgruppen).

Opålitligt

Vid det här laget är det uppenbart att inget av nyckeltalen är särskilt pålitliga när det gäller enskilda aktier. I samtliga tabeller finns det aktier som har hamnat fel. Det är inte så konstigt eftersom inte bara generella faktorer utan även företagsspecifika faktorer påverkar aktiekurserna. Det krävs alltså portföljer som innehåller många aktier för att betavärden och volatilitet skall ha prognosvärde (vilket gör att dessa nyckeltal fungerar bättre vid jämförelser mellan aktiefonder än vid jämförelser mellan enskilda aktier).

Så kommer vi till de två uppgångsperioderna. Den femte tabellen visar att betavärdet missade S-E-Banken och Handelsbanken som faktiskt var klara högriskaktier hösten 1992. Volatiliteten placerade däremot dem i rätt grupp och som den sjätte tabellen visar gav högriskgruppen därmed tre gånger högre avkastning än lågriskgruppen efter kronfallet 1992.

I den sjunde och åttonde tabellen syns slutligen resultatet under räntenedgången hösten 1996 och vintern 1997. Både betavärden och volatilitet träffade rätt, men återigen är skillnaden inte så stor som teorin utlovar.

Allmänt kan man notera att de två nyckeltalen, betavärde och volatilitet, för det mesta är överens om vilka aktier som vid en viss tidpunkt hör till hög- respektive lågriskgruppen.Intressant är att två aktier, ABB och AGA, i samtliga åtta fall hamnar i lågriskgruppen. Samtidigt hamnar skogsaktierna Modo och Stora alltid i högriskgruppen.

Både betavärden och volatilitet fungerar i tre fall och misslyckas i ett. Detta talar för att det är säkrast att studera båda dessa nyckeltal: för att klassa en aktie som lågrisk bör både betavärde och volatilitet vara lågt, och tvärtom. Men även då är det som synes långt ifrån självklart att de två nyckeltalen träffar rätt när det gäller enskilda aktier.

Slutsatsen är därför att det är bättre med en ordentlig analys av varje enskilt börsföretag. Betavärde och volatilitet kan visserligen ge en första indikation på om en aktie är riskabel eller inte. Men de kan inte ersätta en genomgång av företagets styrkor och svagheter, hot och möjligheter i omvärlden, samt en aktievärdering som visar hur högt den nuvarande vinsten är värderad.

Därför kommer Affärsvärlden även i fortsättningen att publicera företagsanalyser istället för betavärden. Med hjälp av kolumn 22 i Aktieindikatorn i den tryckta tidningen kan du hitta när vi senast skrev om ett visst börsföretag.