Konsultjätten demonteras

Pricewaterhouse Coopers har onekligen ett av världens mest otympliga firmanamn, men det kanske man kan kosta på sig när man är störst i världen i sin nisch. Hur stort det globala revisors- och konsultföretaget egentligen är blir begripligt när man sätter det i relation till dess svenska dotterföretag, Öhrlings Pricewaterhouse Coopers. Öhrlings är med svenska mått ganska ansenligt med sina 2.700 anställda, 120 kontor och en omsättning på 2,1 miljarder kronor. Ändå utgör bolaget en mycket liten del av koncernen, som omsatte 17,3 miljarder dollar 1999 och i dagsläget har närmare 160.000 anställda i över 150 länder.

Men detta är på väg att ändras. Inom bara några veckor kan företaget i ett slag ha blivit 35.000 personer fattigare. Pwc står nämligen i begrepp att sälja sina managementkonsulter. I september lade hårdvarujätten Hewlett Packard ett bud, enligt uppgift värt lika mycket som hela Pwc:s årsomsättning, och frågan om budet går igenom eller inte väntas få ett svar när som helst.

Pwc är ett företag med rötter i 1850-talet, men det har förmodligen aldrig upplevt så tvära kast och snabba förändringar som nu. För bara tre år sedan hade samma delägare som idag ska ta ställning till HP:s bud förmodligen skrattat rått åt tanken på att sälja sin mest snabbväxande och lönsamma del till en simpel skrivartillverkare. Då rasade fortfarande en konsolideringsvåg bland revisions- och konsultföretagen, med jättefusionen mellan Price Waterhouse och Coopers & Lybrand 1998 som kronan på verket.

Logisk brytpunkt

Då beskrev de inblandade fusionen som en milstolpe i branschen. Det blev den också, men kanske inte på det sätt de inblandade hade tänkt sig.

I dag framstår affären snarare som en ganska logisk brytpunkt efter 30 år av snabb och stadig tillväxt för de globala revisions- och konsultjättarna. De största firmorna har under åren gradvis expanderat från basen, som fanns i revisionsverksamheten, till allt fler områden, vilket skapat den omfattande diversifiering av tjänster som finns idag. Det finns numera knappt något tjänsteområde som de så kallade Big Five-firmorna inte kan bistå med – allt i från revision, corporate finance och juridik till utbildning, e-handel och strategirådgivning.

Så har också företagen som, förutom Pwc, är Arthur Andersen, Ernst & Young, KPMG samt Deloitte & Touche, utvecklats till pålitliga vinstmaskiner åt sina delägare. Sidoverksamheterna visade sig nämligen ganska snart vara betydligt mer lukrativa än revisionsrörelserna. Under de senaste åren har firmorna i stort visat tillväxtsiffror på 15 till 20 procent om året, ibland mer, vilket är alldeles utmärkt för så mogna branscher som det faktiskt handlar om.

Trettio procents tillväxt

Mest lönsam har managementkonsulting visat sig vara. I det segmentet har den genomsnittliga tillväxten varit 20-30 procent per år för de största företagen. Från 1998 till 1999 ökade exempelvis de cirka 35.000 managementkonsulterna på Pwc intäkterna med 27 procent, vilket kan jämföras med skatte- och juristdelen som ökade med 15 procent, med finansrådgivningen som ökade med 14 procent och med revision som ökade med blygsammare 9 procent. Marginalerna inom managementkonsultverksamheten har också varit goda. I Sverige fakturerade exempelvis konsulterna i Pwc Management Consulting för i genomsnitt 2,3 miljoner kronor var under 1999.

Konsultrörelserna är alltså goda affärer. Så varför meddelar plötsligt en efter en av de stora firmorna att de på ett eller annat sätt tänker separera verksamheterna från moderbolagen? Ernst & Young har redan sålt sina managementkonsulter till Cap Gemini, KPMG har låtit Cisco köpa en andel i sin managementkonsultrörelse och står nu i begrepp att – om tillstånd ges – börsnotera den och nu senast har alltså Pwc öppnat dörren för HP.

Internationell anpassning

En del av svaret är att internets framväxt har påverkat revisorerna i mycket högre och snabbare utsträckning än de kunnat förutse. Samma globalisering och teknikutveckling som drivit fram behovet av de konsulttjänster revisionsjättarna säljer har också en baksida: det väcks nya krav på regler och internationell anpassning för revisorerna, och framför allt ifrågasätts revisorernas oberoende.

En av de mäktigaste krafterna bakom utvecklingen är den amerikanska tillsynsmyndigheten Securities and Exchange Commission, SEC, vars ordförande Arthur Levitt driver linjen att revisorsuppdragets roll som grundbult i en sund marknadsekonomi inte får ifrågasättas på något vis. Revisorn är investerarnas garant för att företagen lämnar korrekt information. Om en revisorsfirma också har lukrativa konsultuppdrag skulle oberoendet kunna vara i fara, exempelvis genom att information från en revisorsklient läcker till en konkurrent som köper konsultuppdrag från samma revisorsfirma. En annan fara vore om en kund köper så mycket konsulttjänster att revisorn frestas vara alltför vänlig vid revisionen för att inte gå miste om konsultuppdragen. Genom att helt sonika sälja managementkonsulterna slipper revisorerna undan SEC, ��tminstone tills vidare.

Klarar sig på egen hand

En annan del av svaret är att managementkonsulterna i vissa avseenden faktiskt skulle kunna klara sig bättre på egen hand. Så länge verksamheten är knuten till en revisorsfirma kan managementkonsulterna inte växa på något annat sätt ��n organiskt. Det är inte bara det att konsulterna hela tiden måste ta hänsyn till vilka företag revisorerna har som klienter för att undvika intressekonflikter, vilket gör att de kan gå miste om uppdrag. Det handlar också om att firmorna inte kan växa eller skaffa kapital för tillväxt på samma villkor som sina fristående konkurrenter.

För mindre än ett år sedan gällde diskussionen i hög utsträckning också att managementkonsulterna saknade möjlighet att ta betalt av sina kunder i form av aktier, något som inte är acceptabelt för revisorsägda verksamheter. Just den aspekten står dock knappast lika högt på agendan längre efter det senaste halvårets formidabla ras för teknikaktier och begynnande konkursvåg för de första e-handelsföretagen. Trenden att konsulter tar på sig en större risk för att sedan i gengäld kunna plocka hem en större vinst är dock fortfarande stark – och inte mindre svår att kombinera med en revisionsfirma som ägare.

Att Pwc:s olika verksamheter skulle kunna utvecklas snabbare var och en för sig var också ett av argumenten som Pwc:s VD James Schiro framhöll när han i februari meddelade att han stod i begrepp att stycka företaget, mindre än tre år efter den gigantiska och kostsamma fusionen av Price Waterhouse och Coopers & Lybrand. Redan då cirkulerade rykten om att ett större teknikföretag skulle vara intresserat av att köpa managementkonsultdelen, och i september kungjorde så HP:s chef Carly Fiorina att ett bud var på väg.

Teknikföretagen vänslas

Initiativet är hennes hittills djärvaste drag i HP:s strävan att på allvar ta upp kampen med IBM. Hennes motiv för affären är inte svåra att se. De stora teknikföretagen har under de senaste åren vänslats allt intensivare med tjänstekonsulter genom antingen partnerskap, gemensamma projekt eller direkta förvärv. Teknikfirmor som Sun, Dell och Microsoft letar alla efter metoder för att bygga upp sina konsultdelar. De vill “göra en IBM”, det vill säga omprofilera sig från försäljare av hårdvara till leverantörer av lösningar. Förklaringen är enkel; det ger långt bättre marginaler att sälja kvalificerade tjänster än att bara sälja datorer, servrar och skrivare.

Hårdvarutillverkarnas intresse för Big Five-firmorna kan till största delen förklaras med deras omfattande affärssystemverksamhet. Internetutvecklingen har gjort att revisions- och konsultföretagens kunder tvingats ändra många av sina rutiner och börja söka nya lösningar, inte minst för e-handel. Dessa kunder vill hårdvarutillverkarna komma åt.

HP har redan börjat omriktningen mot att bli ett tjänsteföretag. Koncernens globala konsultdel växte 46 procent andra kvartalet i år jämfört med samma period året före. Konsultdelen, som ingår i företagets avdelning för IT-tjänster, har nu 6.000 konsulter som tillsammans drog in cirka 1,8 miljarder dollar av HP:s totala intäkter på runt 42,4 miljarder dollar förra året.

Pwc:s konsultdel borde åtminstone ur IT-perspektivet passa bra ihop med HP. Enligt undersökningsföretaget Kennedy Information hade Pwc den största andelen IT-relaterade uppdrag av alla de stora revisors- och konsultfirmorna under 1999.

Sett i relation till HP:s totala intäkter kan ett bud på 17,5 miljarder dollar framstå som ganska bra betalt för Pwc:s 35.000 konsulter. Det motsvarar cirka 5 miljoner svenska kronor per konsult. Men det är med nuvarande dollarkurs, och ligger faktiskt ändå något under vad Ernst & Young fick när Cap Gemini köpte deras konsultdel i början av året. Då betalades knappt tre gånger konsultdelens årsinkomst.

Frågan blir då hur Pwc:s 10.000 delägare, framför allt ur revisorslägret, ställer sig till budet. Om de bestämmer sig för att sälja konsultdelen är det rimligt att utgå ifrån att de också vill ha riktigt bra betalt, dels för att kompenseras för det arbete det faktiskt varit att bygga upp själva managementverksamheten; dels för att få loss pengar till att bygga verksamheter som kan kompensera bortfallet av konsulterna. Det kan också vara klokare att sälja nu än att vänta på att SEC genomför en regeländring som tvingar fram försäljningar, till kanske ett mycket lägre pris

Bättre tillväxtmöjligheter

Det är svårt för utomstående att räkna fram några riktigt pålitliga kalkyler för affären med HP eftersom Pwc inte offentliggör alla sina siffror. Men man kan ändå gissa att Pwc:s delägare kan komma att kräva mer pengar än som hittills diskuterats. Pwc har till exempel bättre tillväxtmöjligheter än HP. Sett över en femårsperiod har Pwc:s konsulter, inräknat dem från både Pricewaterhouse och Coopers & Lybrand, ökat intäkterna med 150 procent till 7,6 miljarder senast i juli. Pwc har dessutom med allra största säkerhet bättre marginaler på sina intäkter än HP, helt enkelt för att de säljer mer kvalificerade tjänster. Enligt den amerikanska samarbetsorganisationen Association of Management Consulting Firms är 20-procentiga vinstmarginaler före skatt inte ovanliga bland de största amerikanska konsultfirmorna.

Dessutom bör man fråga sig vad Pwc har för alternativ om HP-budet inte går igenom. Det finns faktiskt flera. Dels kan man vänta på andra friare, för sådana finns säkert. Ryktet gör till exempel gällande att Siemens, General Electric, Microsoft och till och med IBM uppvaktade Pwc innan företaget fastnade för HP. Dels kan Pwc återgå till den plan som sägs ha diskuterats i ett tidigare skede: att låta ett konsortium av två eller tre företag köpa 20 procent var i konsultdelen och sedan göra bjuda ut resten till aktiemarknaden.

Att låta sig förvärvas av ett enda företag är dock att föredra ur flera aspekter, framför allt för att det är något enklare att administrera övergången.

Om affären blir av – och detta gäller även om det skulle visa sig att någon annan än HP köper – så blir den största frågan om Pwc:s konsulter klarar en övergång. Det har gått mindre än tre år sedan den ganska krävande fusionen, och nu ska konsulterna utsätta sig själva för en strukturaffär till.

Carly Fiorina sade på en presskonferens att hon såg affären som att hon förvärvade talanger. Problemet är bara att talangerna har så många andra alternativ att välja på i dagsläget. Många Pwc-konsulter kommer med all säkerhet att se sig om efter någon annan arbetsgivare om affären blir av. Det kan låta billigt, och få konsulter skulle öppet erkänna det, men prestige är viktigt i konsultbranschen. De som befarar att de kommer att transformeras från oberoende konsulter till att bli en säljkår för HP-produkter kommer att flytta på sig. Just integritetsfrågan är ett problem som exempelvis IBM har kämpat hårt med; det gäller att få konsulterna på IBM Global Services att framstå som just oberoende och IBM poängterar gärna att konsulterna inte alls nödvändigtvis rekommenderar sina kunder lösningar som bygger på just IBM:s produkter.Oavsett om det blir ett köp eller en annan lösning för att avskilja managementkonsulterna från moderbolaget, så återstår frågan vad det kvarvarande Pwc ska göra för att kompensera förlusten av sina snabbväxande konsulter. Det handlar ju heller inte om att företaget inte kommer att ha några konsulter kvar efter en sådan affär. De av Pwc:s konsultdelar som överlappar revisorstjänsterna, som skatterådgivning, ska förbli i huvudbolaget.

Men om SEC inte tillåter managementkonsultverksamhet på grund av risken för att oberoendet hotas – vad är det då som talar för att SEC tänker se mildare på verksamheter som exempelvis affärsjuridik eller andra växande områden? Inte mycket.

Att återgå till kärnaffären och sluta sälja kompletterande tjänster utöver revision är dock inte ett alternativ för något Big Five-företag. Det är därför ganska talande att de båda jättar som gått längst och bjudit ut sina managementkonsulter till försäljning – det vill säga Pwc och Ernst & Young – nu också tagit på sig rollen som medlare mellan SEC och exempelvis Deloitte & Touche och Arthur Andersen, som vägrar göra sig av med sina konsulter. Pwc och Ernst & Young har lämnat ett eget förslag till ny reglering, som delvis tillfredsställer SEC:s krav.

Uppoffringar

På sätt och vis kan man se denna strategi som ett försök från E&Y och Pwc att försäkra sig om att deras konkurrenter måste göra samma uppoffringar som de själva. Men sanningen är nog snarare att E&Y och Pwc har allt att vinna på en lösning som tillåter deras kvarvarande konsultdelar att växa, eller till och med låter managementkonsultarmen ånyo växa fram på några års sikt.