KONJUNKTUREN: Sverige i dåligt sällskap

Sedan i mitten av januari har skillnaden mellan svenska ochtyska tioårsräntor stigit kraftigt, från 0,8 till 1,2procentenheter. Kronan har försvagats från ett TCW-index (etthandelsvägt index) på strax under 116 till omkring 120 förnärvarande. Det ligger nära till hands att tolka detta som ettökat misstroende mot den svenska ekonomiska politiken. Men omman jämför med ränteutvecklingen i andra länder är det inte allslika självklart att den svenska ränteuppgången är självförvållad.Skillnaden mellan italienska och spanska räntor å ena sidan ochtyska räntor å den andra har nämligen ökat ungefär lika mycketsom den svenska. Liran och pesetan har också försvagats mednågra procent mot D-marken sedan i mitten av januari. Sverigeverkar alltså följa trenden för EU:s mer perifera valutor.Varför stiger räntorna i de mer perifera länderna?

En tolkning är att det är ökande misstro mot att EMU startar påutsatt tid som ligger bakom de vidgade räntemarginalerna. Det äri och för sig konstigt att Sverige skulle påverkas så mycket avdet eftersom det mesta talar för att Sverige ändå kommer att ståutanför EMU, åtminstone de första åren. Ökande tvivel om EMU harkanske bara råkat sammanfalla med beslut om kärnkraftsavvecklingoch annat som oroar placerarna på den svenska marknaden. Enannan förklaring kan vara att EMU-tvivlen också sammanfaller meden allmänt minskande riskbenägenhet bland placerarna på deninternationella obligationsmarknaden. Många spår att deninternationella räntetrenden vänder uppåt i år och det kaninnebära att placerarna blir mindre riskbenägna.

Fundamentalt är det inte mycket som talar för stigande räntor iSverige. Inflationen i januari var återigen lägre än väntat ochinflationsförväntningarna ligger också kvar på en mycket lågnivå. Enligt Prospera, som på uppdrag av riksbanken uppskattarinflationsförväntningarna hos olika grupper, väntas inflationenligga på i genomsnitt två procent under de närmaste fem åren. Påett och två års sikt ligger de på 1,5 och 1,7 procent.

Undersökningen skiljer på arbetstagare, arbetsgivare,inköpschefer inom handel och tillverkningsindustri och aktörerpå penningmarknaden. Skillnaderna mellan olika grupper är dockinte större än ett par tiondels procent.

Trots att många oroar sig för att lönebildningen fungerar dåligtär förväntningarna inställda på måttliga löneökningar framöver.De väntas ligga på omkring tre procent per år både på ett tilltvå års sikt och på fem års sikt. Lustigt nog tycks bådearbetsgivare och arbetstagare vara pessimister när det gällerdet närmaste årets löneökningar. Arbetsgivarna tror nämligen attlöneökningarna blir så höga som 3,6 procent medan arbetstagarnatror att de bara får 3,2 procent.

Även när det gäller kronan är det svårt att hitta någrafundamentala skäl till försvagningen. En del av förklaringenligger i dollarns styrka. Dollarn har ju stigit även mot D-markoch yen och att den också har stigit mot kronan kan inte gärnaförklaras av svenska förhållanden. Däremot har kronan,tillsammans med lire och pesetas, försvagats en del mot D-marken.Även denna försvagning är svår att förklara med fundamentalafaktorer. Inflationen i både Italien och Spanien har ocksåfallit förvånansvärt snabbt och ligger för närvarande under treprocent.

Fortsatt stora överskott i den svenska utrikeshandeln är ännuett så kallat fundamentalt skäl till att kronan verkar väl svagjust nu. Överskottet i januari blev 10,8 miljarder kronor vilketvar något mer än väntat.

Fortsatt dämpad privat konsumtion talar för att inflationenhåller sig i schack även framöver. I måndags presenteradeStatistiska Centralbyrån (SCB) den så kallade HIP-undersökningen,en enkät till hushållen med frågor om bland annat förväntningarpå den ekonomiska utvecklingen och planerade inköp. Den visadeatt hushållen i februari blev litet mer optimistiska både närdet gäller den egna ekonomin och Sveriges ekonomi.Förväntningarna om arbetslösheten blev också en aning mindredystra.

Trots detta var det något färre som ansåg att det för närvarandeär fördelaktigt att köpa kapitalvaror. Den andel som hade föravsikt att köpa mer kapitalvaror framöver minskade också frånjanuari till februari.

Vad betyder detta för den privata konsumtionen? Den någotsplittrade bilden innebär att scenariot med en måttlig ökning avden privata konsumtionen i år står sig. Det så kallade CCI–indexet, som är en sammanvägning av frågorna om Sverigesekonomi, den egna ekonomin och köp av kapitalvaror, skall ge envink om vart konsumtionen är på väg. Det låg i februari kvar påsamma nivå som i januari. Efter en viss förbättring under förravåren har det varit ganska stabilt.

Industrikonjunkturen tycks också vara försiktigt på väg uppåt. Imåndags presenterade Sparbanken sitt så kallade inköpschefsindex,med frågor till inköpschefer inom industrin om bland annat order,produktion och lager. Efter en nedgång i slutet av förra årethar det vänt uppåt i år och steg både i januari och februari.

Totalt kan man nog säga att den svenska ekonomin ser ut att varaförsiktigt på väg uppåt. Även om inflationen stiger något näreffekterna av förra årets kronförstärkning och räntenedgångebbar ut så lär det underliggande inflationstrycket förblimycket lågt under det närmaste året. Tyvärr tycks det inte räckaför att hindra de svenska räntorna från att stiga och kronan attförsvagas.