Konjunkturen: Gryningstid

Äntligen börjar åtminstone vissa konjunkturbedömare tala om attriskerna i världskonjunkturen har minskat. Det finns till ochmed de som reviderar upp sina prognoser för tillväxten ivärlden. Inte så mycket, men ändå något. I början av februaribeslutade sig den internationella investmentbanken Merrill Lynchför att höja sin prognos för tillväxten i världen i år från 1,2till 1,5 procent. Konkurrenten Goldman Sachs framhåller attriskerna nu är balanserade; risken för en sämre utveckling änhuvudscenariot är inte större än chansen att den blir bättre. Sålät det inte under 1998.Risken för en allvarlig kreditåtstramning känns inte likahotande längre. Det var den risken som i höstas fick vissa attfrukta till och med en världsdepression. Då ökade gapet mellanmindre och mer kreditvärdiga låntagare dramatiskt. Det innebaratt många företag i praktiken fick betala mer för att lånapengar, trots att räntorna på statsobligationer fortfarande varmycket låga. En del företag kunde helt enkelt inte låna direktpå kapitalmarknaden utan hänvisades till bankerna.Nu har höstens räntegap minskat. Och även om det inte är likalitet som förra sommaren, är inte hotet om en allvarligkreditåtstramning lika överhängande längre. Se där en förstaljuspunkt.

Bottenkänning

Men det är inte bara så att risken för en riktigt dåligutveckling har minskat. Det finns faktiskt också en del somtyder på att konjunkturen kanske bottnar just nu. Det är frågaom tidiga och osäkra tecken. Men det är ändå mycket möjligt attdet är början av en återhämtning som vi ser just nu.Ljuspunkterna är små, och av teknisk karaktär. Men det vi kanskönja anses vara tidiga indikatorer på att konjunkturen hållerpå att vända. En av dessa är att de långa räntorna i bådeSverige, EMU-länderna och USA har börjat dra sig uppåt. De kortaräntorna har däremot legat stilla eller fallit.Avkastningskurvan, som visar räntan på olika löptider, harblivit brantare. Det är ett mått på att penningpolitiken harblivit lättare. Och det brukar förebåda bättre tider.En annan ljuspunkt är att de svenska verkstadsaktierna harstigit mer än börsen som helhet under den senaste månaden.Verkstadsindustrin är en typisk cyklisk bransch, som går bra närdet är högkonjunktur och dåligt när det är lågkonjunktur. Närverkstadsaktierna drar iväg tyder det på att aktörerna på definansiella marknaderna har börjat spekulera i enkonjunkturvändning.Även i den ekonomiska statistiken finns en del ljuspunkter,framför allt när det gäller industrin, och framför allt underden allra senaste månaden. När det gäller helakonjunkturbildningen kan man knappast tala om en gemensamutveckling. Men industrikonjunkturen i USA och Europa har följtsåt ganska nära under de senaste åren.Det var industrin som drabbades först av Asienkrisen. Därför ärdet naturligt att det också är där man ser de första tecknen påen vändning uppåt. I Europa tyder EU-barometern för januari påatt industrikonjunkturen kan ha nått botten. Orderingången frånexportmarknaderna, som brukar vara en tidig indikator, har ocksåförbättrats i flera EMU-länder. I USA steg NAPM-indexet kraftigti januari. Det är en konjunkturbarometer som bygger på en enkättill inköpschefer inom industrin.

Blandade signaler

I Sverige är signalerna från industrin fortfarande ytterstblandade. Orderingången från exportmarknaderna föll trendmässigtunder större delen av förra året, enligt Statistiskacentralbyråns (SCB) statistik. Och i förra veckan meddelade SCBatt orderingången föll kraftigt även i december efter entillfällig uppgång i november. Konjunkturinstitutets barometerför januari tyder dock på en viss ljusning. Den så kalladeconfidenceindikatorn, som är en sammanvägning av omdömen omorderstockar, lager och förväntningar på produktionen, steg förförsta gången sedan i mitten av förra året. Orderingången frånexportmarknaderna ökade också svagt för första gången sedan iaugusti förra året. Sammanfattningsvis kan man säga att dessapositiva tecken kan tyda på att industrikonjunkturen nu har nåttbotten. Men samtidigt ska man komma ihåg att man behöver sepositiva tecken under en längre tid för att vara säker.

Optimistiska hushåll

Om man tittar på hela konjunkturbilden och inte bara industrin,ser utvecklingen mer stabil ut. Ökande privat konsumtionkompenserade för försvagningen i industrikonjunkturen under1998. Men att hushållen var så optimistiska samtidigt somindustrikonjunkturen försvagades under 1998 är ett ovanligtmönster och sådana brukar inte hålla i längden. Risken finns attförsvagningen av industrikonjunkturen så småningom drar ner ävenden privata konsumtionen. Neddragningar inom industrin bidrartill en sämre arbetsmarknad, som i sin tur påverkar hushållennegativt. Arbetslösheten i EMU-länderna har minskat under detsenaste året, men under de senaste månaderna har den legat stillpå 10,8 procent. Även i USA har arbetslösheten varit stabilunder de allra senaste månaderna, men där är nivån så låg attarbetsmarknaden måste betecknas som mycket stark.Arbetsmarknaden brukar reagera sent och det finns fortfaranderisk att förra årets svaga industrikonjunktur ger en svagarearbetsmarknad framöver. Men i bästa fall skulle en uppgång inomindustrin nu till och med kunna öka optimismen bland hushållenännu mer. De allra senaste tecknen verkar lovande. Tydligaljuspunkter.

Sparandefaktorn

I USA steg optimismen bland hushållen mycket mer än väntat ifebruari, och det finns egentligen inga tecken på att denprivata konsumtionen håller på att mattas av. Låga räntor,ökande inkomster och mycket låg arbetslöshet bidrar till deljusa förväntningarna och talar för att den privata konsumtionenfortsätter att öka. Men att sparandet har fallit så kraftigt iUSA, talar dock för att en dämpning måste komma så småningom.Och om börsen skulle falla tillbaka, är risken uppenbar för enrejäl dämpning i den privata konsumtionen.I Sverige och EMU-länderna är det också mycket som talar för attden privata konsumtionen fortsätter att öka. Konsumenterna serljust på framtiden. Både korta och långa räntor ligger påhistoriskt mycket låga nivåer, även om de långa räntorna harstigit en del på sistone. Ökande realinkomster bör bidra tillatt öka den privata konsumtionen – precis som i USA. De senasteårens strama finanspolitik har blivit litet lättare och detinnebär att hushållen får behålla mer av sina löneökningar. Denoväntat låga inflationen bidrar också till att stärkarealinkomsterna. I Sverige och säkert på andra håll också slötsde senaste avtalen under antagande om att inflationen skulle blihögre. När vi istället haft fallande priser, innebär det attrealinkomsterna ökar mer än väntat.

Även i Sverige har sparandet fallit kraftigt under de senasteåren. Det beror huvudsakligen på att hushållens inkomsterminskade under åren 1995-1997 när budgetunderskottet skullepressas ner, och inte på en konsumtionsboom som i USA.Hushållens förmögenhetssituation ser nu bättre ut än på länge,vilket talar för att den privata konsumtionen bör kunnafortsätta öka trots det låga sparandet.Den senaste statistiken tyder också på att den privatakonsumtionen fortsätter uppåt. Under januari ökade detaljhandelnmed fem procent jämfört med samma månad förra året, enligtHandelns Utredningsinstitut (HUI). Eftersom även januari 1998var en bra försäljningsmånad är det ett tydligt styrketecken attförsäljningen ändå ökade så pass mycket.

Djävulens advokat frågar

En hel del ljuspunkter, alltså. Men frågan måste ställas: Vadskulle få konjunkturmörkret att åter lägra sig över oss?Fortfarande talar de flesta konjunkturbedömare om risken för nyachockvågor från tillväxtmarknaderna. Efter Brasiliensdevalvering nyligen är det framför allt Latinamerika de tänkerpå. Den vanliga uppfattningen är dock att en svagare utvecklingi Latinamerika skulle få mycket mindre effekter än Asienkrisen.En krasch i Kina är en annan orospunkt. Utvecklingen i Japan serockså mycket osäker ut. Även om det finns ett fåtal tecken somtalar för en viss stabilisering, ser det fortfarande ganskamörkt ut. Många prognosmakare tror att Japans BNP fortsätter attfalla i år.Det är vidare inte säkert att vi har sett alla effekter avAsienkrisen ännu. Under förra året var det framför allt dedirekta effekterna på utrikeshandeln som blev kännbara. GoldmanSachs uppskattar att dessa effekter drog ner OECD-ländernastillväxt med ungefär en halv procentenhet. Men nu kommer alltfler tecken på att de asiatiska länderna har det värsta bakomsig och i år kan de direkta effekterna till och med bli svagtpositiva. Goldman Sachs uppskattar att de drar upp tillväxtenmed 0,1 procentenheter i år.

Asienkrisens efterverkningar

I år måste vi däremot räkna med mer indirekta effekter avAsienkrisen. Förra årets försvagning av industrikonjunkturen börleda till att investeringarna mattas av. Till det kommer atteffekterna av den dämpning i OECD-länderna som från börjanorsakades av Asienkrisen nu fortplantar sig inom OECD-länderna.Goldman Sachs menar därför att de positiva tecken som syns nuinte ska övertolkas. De indirekta effekterna av Asienkrisen kanbli mer kännbara under andra halvåret i år och då kan tillväxtenåter försvagas.Ett annat hot är att den amerikanska ekonomin blir för stark.När den amerikanska centralbankschefen Alan Greenspan talade iförra veckan tolkade vissa bedömare hans ord som en antydan omatt den amerikanska centralbanken nu börjar luta mer åt att höjastyrräntan. Det bidrog till att pressa upp de långa räntornaytterligare och trettioårsräntan har nu stigit med ungefär 0,4procentenheter sedan i slutet av januari.Risken finns att en höjning av den amerikanska styrräntan kanbli det som till slut punkterar New York-börsen, som åtminstoneenligt vissa alltmer liknar en bubbla. Då blir hushållenrimligtvis försiktigare. Och då blir tillväxten inte lika hög.Men trots dessa risker har prognosmakarna kraftigt reviderat uppsina prognoser för den amerikanska ekonomin under den senastemånaden. Enligt tidningen Economists sammanställning höjdessnittprognosen för den amerikanska tillväxten i år från 2,1procent i januari till 2,8 procent i februari.

Ljuspunkterna

Följande åtta punkter talar för att konjunkturen håller på attförbättras:

1. Långa räntor har vänt uppåt under den senaste månaden.

2. Verkstadsaktierna har börjat dra iväg.

3. Avkastningskurvan har blivit brantare, vilket visar attpenningpolitiken har blivit lättare. Det brukar förebåda bättretider.

4. Konjunkturbarometrar i Sverige, EMU-länderna och USA tyder påatt industrikonjunkturen har börjat stabiliseras.

5. Hushållen i Sverige, EMU-länderna och USA ser ljust påframtiden.

6. Risken för en omfattande kreditåtstramning har minskat.

7. Prognosmakarna har börjat revidera upp sina tillväxtprognoser.

8. Katastrofhotet från Asien är borta.