KONJUNKTUREN: Ett splittrat Europa

Den europeiska konjunkturen är på väg uppåt, det är inga somhelst tvivel om det. Det bekräftades senast i förra veckan av EU–barometern, som bygger på en enkät till företrädare förindustrin, byggsektorn och hushållen. Uppgången inleddessommaren 1996 och särskilt inom industrin har det sedan fortsattuppåt i bra takt. Uppgången är inte lika brant som 1994, menändå väldigt tydlig.

Indexet för hushållens förväntningar har inte stigit lika mycket.Efter en ganska svag uppgång i slutet av 1995 verkar dockuppgången ha fått fart igen under det senaste halvåret. I bästafall är kanske den europeiska konjunkturen på väg in i enuppgång som visserligen inte är så stark, men i stället mervaraktig än den förra. Den kraftiga uppgången under 1994 fick juett snabbt slut, bland annat på grund av den snabbainternationella ränteuppgången.

Risken för en upprepning av det scenariot förefaller inte såstor just nu. De långa tyska räntorna har hittills i år varitganska stabila, de har rört sig mellan 5,5 och 6,0 procent.Börsfallen och devalveringarna i Asien har skapat ett vissttryck nedåt på räntorna. Konjunkturuppgången drar dock åt andrahållet, vilket innebär att man knappast kan vänta sigytterligare räntenedgångar. Det mest sannolika förefaller justnu vara att räntorna vänder uppåt, men att uppgången blir ganskamåttlig. Men trots att till exempel EU-barometern ger intryck aven mycket stabil och tydlig konjunkturcykel i EU-länderna, så ärden europeiska konjunkturen vid närmare anblick ganska splittrad.

FLERA ÅR FÖREAtt Storbritannien går sin egen väg är i och för sig inget nyttoch inte särskilt förvånande. Eftersom pundet inte ingår i ERMoch Storbritannien inte skall delta i EMU från start harbritterna kunnat föra en mer självständig ekonomisk politik. Deligger flera år före i konjunkturcykeln och medankonjunkturuppgången i de kontinentaleuropeiska länderna i högregrad bygger på ökande export är det framför allt inhemskefterfrågan som driver konjunkturen i Storbritannien. Farhågornaför överhettning ökar och penningpolitiken har stramats åtrejält. Senast i förra veckan höjdes den så kallade basräntan,den viktigaste styrräntan, med en kvarts procentenhet till 7,25procent.

Inflationen har vänt uppåt och ligger betydligt högre än iflertalet andra EU-länder. I september hade konsumentprisernastigit med 3,6 procent sedan samma månad förra året. En del avökningen beror dock på att räntehöjningarna drar uppboendekostnaderna. Bortsett från bolånekostnader var inflationenmera måttligt på 2,7 procent i september. Även löneökningarnahar dragit sig uppåt och har under de senaste månaderna legat på4-4,5 procent.

Mer förvånande är att Nederländerna, ett litet grannland tillTyskland som dessutom har följt den tyska penningpolitikenmycket nära under lång tid, har haft en så pass stark utveckling.Den nederländska tillväxten väntas enligt Economistssammanställning bli nästan tre procent i år och över tre procentnästa år. Tillväxten i den tyska ekonomin väntas bli ungefär enhalv procentenhet lägre både i år och nästa år. Även under 1994–1996 har tillväxten i Nederländerna varit i genomsnitt ungefären halv procent snabbare än i Tyskland.

Även i Nederländerna har inflationen börjat dra sig uppåt, mentill skillnad från i Storbritannien kan man inte höja räntan föratt minska risken för överhettning. Den holländska florineningår ju i ERM och penningpolitiken måste inriktas på att hållavalutan inom föreskrivna ramar. Dessutom innebär ju övergångentill EMU och beslutet om hur valutorna skall omvandlas till euroi maj nästa år att de korta räntorna i Europa troligen anpassastill en gemensam nivå redan under de kommande månaderna.Eftersom Nederländerna hör till de länder som har starkastutveckling är risken stor att penningpolitiken blir väl lätt förderas behov.

SVAGASTItalien å andra sidan hör till de länder som har svagastutveckling. Enligt Economists sammanställning väntas tillväxtenbara bli drygt en procent i år och drygt två procent nästa år.Mot den bakgrunden kan en lättnad i penningpolitiken verkavälbehövlig. Men eftersom Italien är ett så nyblivetlåginflationsland är det väldigt svårt att veta var styrräntanidealt borde ligga. För närvarande har Italien, trots den svagautvecklingen, en av de högsta styrräntorna i EU på 6,25 procent.Spanien, som när det har gällt ränte- och valutakursutvecklingofta har buntats ihop med Italien, har i stället haft betydligtstarkare tillväxt än snittet. Både i år och nästa år väntastillväxten ligga över tre procent. Även Spanien har högrestyrräntor än genomsnittet i EU, men har trots den starkautvecklingen börjat sänka dem för att anpassa sig till dengemensamma europeiska penningpolitiken.

Hur ser Sverige ut jämfört med EU-snittet? Enligt EU-barometernligger vi bättre till. Både hushållens och industrinsförväntningar har ljusnat mer än genomsnittligt i EU. Totaltsett väntas dock tillväxten bli nästan precis lika hög som iTyskland och Frankrike, 2, 3 procent i år och 3,0 procent nästaår. Att tillväxten inte blir högre trots att både privatkonsumtion och export tycks öka i bra fart beror på attoffentlig konsumtion minskar samtidigt som investeringarna inteökar alls i år.

KÖPER MERAI förra veckan kom nya bekräftelser på att den privatakonsumtionen i Sverige fortsätter uppåt. Enligt HandelnsUtredningsinstitut (HUI) så kallade blixtindex stegförsäljningen av kläder och skor med 10,0-12,0 procent i oktober.Det betyder förhoppningsvis att den tendens till försvagning avdetaljhandelns försäljning som märktes i augusti och septemberbara var tillfällig.

Statistiska Centralbyråns (SCB) så kallade HIP-undersökningtyder också på att den privata konsumtionen fortsätter att öka.Enligt HIP-undersökningen ökade andelen hushåll som tror att densvenska ekonomin är på väg att förbättras, samtidigt som andelensom tror på en försämring minskade avsevärt. Förväntningarna omden egna ekonomin förändrades inte så mycket. Andelen som trorpå en förbättring av den egna ekonomin överväger fortfarande.