Konjunktur: Splittrat om Europa

Rapporteringen kring Europakonjunkturen kännetecknas till stor del av negativa kommentarer. I vissa fall är pessimismen så stor att positiva överraskningar i stort sett förbigås med tystnad, medan negativa nyheter inte bedöms efter en rättvis skala.

Konsumtionslusta

Den tyske regeringschefen Gerhard Schröder fick ordentligt med mothugg när han ifrågasatte den allmänt rådande uppfattningen att en svag euro var något dåligt för den europeiska ekonomin. Han hävdade att en svag euro gav exportindustrin välbehövlig stimulans och att det därför inte var nödvändigt att till varje pris stärka eurokursen. Han tvingades backa från sitt uttalande men faktum är att han i alla fall har rätt när det gäller industrins orderingång som fått ett rejält lyft. Precis som i Sverige i början av 1980-talet har ekonomin blivit “kickstartad” genom valutakursjusteringar.

De flesta framåtblickande konjunkturindikatorerna har blivit sämre än väntat, men vid en närmare betraktelse av siffrorna framstår läget som förhållandevist ljust. Orderstockarna är på samma nivå som i slutet av 1980-talet och produktionen tuffar på i snabb takt. Den kvantitativa statistiken över industriproduktionen fortsätter också att överraska på uppåtsidan. Dessutom sjunker arbetslösheten vilket får positiv effekt på hushållens konsumtionslusta.

Eftersom de framåtblickande indikatorerna till största delen baseras på kvalitativa omdömen från enskilda bedömare kan betingelserna under vilka svaren avgivits spela en betydande roll. Ett sentida exempel på detta är de svenska industriföretagens reaktion på Asienkrisen. När krisen började ställdes förväntningarna snabbt in på en ny lågkonjunktur, men några månader senare var denna oro som bortblåst när det visade sig att effekterna blev betydligt mindre än de första “skräckscenarierna” antagit.

I rapporteringen om den europeiska konjunkturen har det under senare tid funnits en klar övervikt för negativa nyheter med högt oljepris och svag eurokurs i fokus. Mot denna bakgrund ter sig indikatorerna snarast som mindre negativa än väntat, framför allt om det samtidigt skulle varit så att företagen upplevt en reell dämpning i ordertillväxten.

I Föreningssparbankens “EMU-panel 100”, en undersökning där cirka 100 professionella bedömare i de elva EMU-länderna uttalar sig om konjunkturutvecklingen i Euroland är tongångarna överlag positiva. Visserligen väntas tillväxten inte accelerera från dagens nivå, men flertalet räknar med att BNP-tillväxten ändå skall hamna på tre procent, marginellt lägre än i år. Mest positiv är tongångarna för de tre stora kärnländerna: Tyskland, Frankrike och Italien.

Revideras upp

Så på kort sikt ser situationen ljus ut i Europa. Förutsatt att oljepriset eller andra externa faktorer inte dämpar världsmarknadstillväxten betydligt, skulle det inte förvåna om prognoserna kommer att revideras upp när indikatorerna bedöms efter förtjänst.

Osäkerheten är, som vanligt, störst kring oljepriset och eurokursen. Ett högt oljepris höjer inflationen, vilket kan framtvinga räntehöjningar av ECB. Dessutom kan en sådan utveckling beskära utrymmet för privat konsumtion när hushållen måste lägga en större del av sin inkomst på exempelvis bensin eller eldningsolja. En svag euro fördyrar dessutom importen, som även många exportorienterade företag är beroende av och kan på sikt komma att hämma utvecklingen.