Konjunktur: Optimismen stor i Europa

Den kraftiga försvagningen av euron tycks inte ha mycket med den europeiska konjunkturen att göra. Tillväxtprognoserna håller på att revideras uppåt och ligger nu snarare över än strax under tre procent för både i år och nästa år. Och det mesta tyder på att det kan bli ännu något bättre.

Det finns många goda skäl att tro på en fortsatt stark konjunktur i år och nästa år.

Européerna är mycket optimistiska. Enligt den EU-barometer som presenterades i förra veckan ligger förväntningarna både inom industrin och bland hushållen nu på verkliga högkonjunkturnivåer. Det talar för att den privata konsumtionen, som hittills har ökat i ganska måttlig takt, får bättre fart. Industrins omdömen om order och lager tyder på att också industriproduktionen kommer att öka i snabb takt framöver.

Exporten går bra

Att euron är så svag betyder förstås att konkurrenskraften stärks och det är säkert en viktig orsak till att exporten har gått så bra. Efter dämpningen i samband med Asienkrisen under 1998 och 1999 ökar exporten nu snabbt. I februari låg exporten från EMU-länderna mer än tjugo procent högre än i februari förra året.

Dessutom är räntorna fortfarande låga. Just nu ligger inflationen på två procent och det innebär ju en kort realränta på under två procent. Men inflationen kommer säkert att falla tillbaka en del i takt med att effekterna av förra årets oljeprisuppgång klingar av. Men även med en inflation på 1,5 procent blir den korta realräntan strax över två procent.

Mer neutral ränta

Den europeiska centralbanken (ECB) kommer visserligen säkert att höja räntan litet till. Penningmängden ökar ju betydligt snabbare än målet på 4,5 procent, inflationen ligger strax över målet på två procent och konjunkturen ser som sagt allt starkare ut. Men med tanke på att den underliggande inflationen fortfarande är så pass dämpad finns det ingen anledning att tro på någon kraftig åtstramning. Liksom i Sverige handlar det mera om att höja den korta räntan till en mer neutral nivå.

Ännu ett positivt tecken är att arbetslösheten, som länge har varit EMU-ländernas verkligt svaga punkt, faktiskt också har fallit en hel del. I förra veckan rapporterades att arbetslösheten i mars föll till 9,4 procent, den lägsta nivån sedan i september 1992. Det har varit en stabil nedgång ända sedan sommaren 1997 när 11,6 procent var arbetslösa.

Flexibla arbetsmarknader

Att arbetslösheten har fallit så pass mycket trots att tillväxten inte har varit högre än knappt tre procent 1998 och strax över två procent 1999 är anmärkningsvärt. I någon mån kan det nog bero på att arbetsmarknaderna har blivit litet mer flexibla. Ett tecken på det är att visstidsanställningarna har ökat snabbt under de senaste åren. Antalet visstidsanställda i EMU-länderna ökade enligt investmentbanken Salomon Smith Barney (SSB) med 17 procent från 1995 till 1998. Antalet visstidsanställda svarar fortfarande bara för 14 procent av det totala antalet anställda, men för 70 procent av ökningen i sysselsättningen mellan 1995 och 1998.