Konjunktur: Godis till regeringen

Konjunkturinstitutet (KI), den i många avseenden tyngsta konjunkturbedömaren, presenterade i veckan sin nya konjunkturprognos. Enligt KI växer Sveriges BNP i år med 4,1 procent och nästa år med 3,6 procent. Det är en viss nedrevidering jämfört med prognosen i juni, men ändå en prognos som andas optimism och tillförsikt inför framtiden. Tillväxten ska vara möjlig utan alltför stora slitningar på arbetsmarknaden, och institutet måste nästan slå knut på sig själv för att finna inflationsfaror och då ligger dessa långt in i framtiden.

Riksbankens nuvarande inflationsmål (UND1X – KPI minus räntekostnader och indirekta skatter) landar enligt KI på 1,1 procent i år och på 1,3 procent 2001.

Andra bedömare – som Aragon och Hagströmer & Qviberg – kritiserar KI:s prognos för att göra orealistiska antaganden avseende höjda vinstmarginaler i näringslivet, och att inflationsprognoserna därför borde vara betydligt lägre. Trots detta gör KI bedömningen att riksbanken kommer att höja reporäntan, med 0,5 procentenheter i år och ytterligare 0,75 procentenheter nästa. I slutet av 2001 skulle därmed reporäntan ligga på 5 procent.

Godis till regeringen

För regeringen finns också mycket godis att hämta i prognosen. Regeringens löfte om en halverad arbetslöshet till 4 procent ser av allt att döma ut att uppfyllas redan under fjärde kvartalet i år. Arbetslösheten ska sedan falla ytterligare och landa på 3,6 procent 2001. KI flaggar för att bristen på arbetskraft kan ta fart under den här perioden men räknar – förvånande nog – inte med att detta ska leda till mer än en marginellt stigande löneökningstakt.

Statens budgetöverskott fortsätter att växa. Enligt KI:s beräkningar finns därmed ett potentiellt skattesänkningsutrymme på cirka 50 miljarder för nästa år. Visserligen finner KI att skattesänkningar är motiverade för att stimulera arbetskraftsutbudet, men varnar samtidigt för att ofinansierade skattesänkningar kan leda till att konjunkturen blir för stark.

De uttalanden som hittills gjorts av regeringen tyder dock inte på att skatterna ska sänkas med mer 12 miljarder nästa år. Hur regeringen ska hantera eventuellt resterande utrymme är det svårt att sia om. Möjliga vägar är att öka amorteringstakten på statsskulden, ytterligare skattesänkningar eller att föra över medel till kommunerna genom att minska deras avgifter till statskassan. Den sistnämnda möjligheten har den fördelen för regeringen att det rent tekniskt inte behöver betyda ett överskridande av det fastställda utgiftstaket.

Köpstarka hushåll

En av de komponenter som väntas bidra mest till tillväxten är hushållens konsumtion som väntas växa kraftigt. Däremot inte lika kraftigt som föregående år trots att de flesta indikatorer är starkare i dag och att den disponibla inkomsten väntas öka snabbare i år än tidigare. Senast i måndags presenterades en ny undersökning av hushållens inköpsplaner som visade på mycket stark konsumtionsvilja bland hushållen.

Från KI:s sida går här att spåra ett alltför stort hänsynstagande till de preliminära nationalräkenskapernas låga utfall för den privata konsumtionen första halvåret i år. Samma bild återupprepas för den offentliga sektorns konsumtion där KI:s bedömning ligger under det som många andra analytiker räknar med.

Sammantaget blir Affärsvärldens bedömning att konjunkturinstituet visserligen presenterat en positiv prognos över svensk ekonomi, men att möjligheten till ännu högre tillväxt är stor. De flesta indikatorer är de facto starkare i år än vid samma tid i fjol.

Underskattar faror

Dessutom underskattar institutet de faror för lönebildningen som uppstår när bristen på arbetskraft blir mer påtaglig. Även om institutet har en poäng i att arbetskraftsbristen ännu inte kan betecknas som generell, så har den ökat kraftigt under senare tid. Inom IT-sektorn och kvalificerade tjänstebranscher är bristen redan mycket stor och nu kommer också allt tydligare signaler om bristsituationer inom exempelvis bygg- och industrisektorn. Att detta inte skulle få större effekter på lönebildningen förefaller osannolikt.

Även LO presenterade sin prognos i förra veckan. I huvudsak utmålar LO samma bild som konjunkturinstituet för de närmaste åren, men gör dessutom en prognos av utvecklingen fram till 2004. Enligt LO finns möjligheten att även nå regeringens andra arbetsmarknadsmål; att 80 procent av befolkningen i åldern 20 till 64 år ska vara reguljärt sysselsatt 2004. Detta förutsätter i sin tur att LO-ekonomernas rekommenderade löneökningstakt på 3,5 procent per år blir verklighet. En orealistisk förhoppning, då det betyder att löneökningstakten skulle ligga still jämfört med 1999, trots en betydligt högre efterfrågan på arbetskraft de närmaste åren.