Konjunktur: Det ser ljust ut

Ett allt mer övertygande “mjuklandningsscenarie” för den amerikanska ekonomin och fortsatt Europeisk högkonjunktur som paras med nödvändiga strukturåtgärder talar för att världsekonomin kommer att utvecklas bra även nästa år. De största orosmolnen är oljepriset och USA:s galopperande utrikeshandelsunderskott.

Speciella omständigheter

Många av de europeiska indikatorerna som inkommit under senare tid har varit något svagare än väntat. Det bör dock poängteras att svaren har angivits under speciella omständigheter med stigande oljepris och en skakig euro. Det är också signifikativt att det framför allt är framåtblickande frågor, där osäkerheten är stor, som vänt i negativ riktning medan sådant som rör nuläget fortfarande utvecklas starkt. Exportindustrin stimuleras dessutom av en svag euro och hushållens konsumtion hålls uppe av en allt lägre arbetslöshet och löften om betydande skattesänkningar framöver. Redan tidigare var tillväxten hög i mindre länder som Finland, Irland och Portugal men nu har också de stora kärnländerna Tyskland, Frankrike och Italien börjat röra på sig.

Stigande sysselsättning betyder dessutom att den tidigare synen på Europa som en ekonomi med “job-less growth” numera kan avfärdas. När tillväxten spritt sig från att i stort sett enbart gälla exportindustri till att även inbegripa inhemskt orienterade sektorer, främst arbetsintensiva tjänstebranscher, har också sysselsättningen skjutit fart. Ett fenomen som även kunnat observeras för Sverige.

För USA är bilden annorlunda och tecknen på avmattning blir nu allt tydligare. Tydligen börjar kombinationen av en stramare penningpolitik, höga oljepriser och en ansträngd arbetsmarknad att kräva sin tribut. Avmattningen sker dock från en hög nivå och årets tillväxt väntas bli klart högre i USA än i Europa. Och så länge tillväxten hålls uppe på så höga nivåer kan också USA tillförsäkras ett betydande inflöde av kapital som hjälper till att finansiera det numera gigantiska handelsbalansunderskottet.

Mjuklandning överväger

De flesta bedömare är dock rörande överens om att det kommer en avmattning i USA men fortfarande är det “mjuklandningsscenariet” som överväger. Enligt detta sjunker tillväxten men landar trots detta på en i stort sett genomsnittlig europeisk nivå. Därmed skulle en konjunkturnedgång i USA endast få begränsad effekt på tillväxten i världsekonomin. De senaste dagarnas statistik, exempelvis inköpschefsindex (NAPM-index) och sysselsättningsstatistiken, understödjer denna bild av utvecklingen.

För Europas del är det också lätt att måla upp en positiv bild för det kommande året. De större europeiska länderna ser ut att närmast tävla i att genomföra skattereformer. Betydande skattesänkningar planeras nästa år i såväl Tyskland, Frankrike, Italien och Holland. Sammantaget skulle dessa sänkningar betyda en BNP-stimulans på drygt en halv procentenhet. Tillsammans med stigande sysselsättning talar detta för att den privata konsumtionen kommer att hållas kvar på en hög nivå. Dessutom borgar den svaga euron för att exporten fortsätter att stimuleras och det är troligt att exportindustrin i euroländerna även skulle klara av en betydande förstärkning av eurokursen.

En stor osäkerhetsfaktor för hur utvecklingen kommer att bli är dock oljepriset. Visserligen har dess betydelse för ekonomin minskat sedan de stora oljekriserna på 1970-tal men det är fortfarande den enskilt viktigaste råvaran. Den internationella valutafonden (IMF) räknar med tumregeln att en oljeprisstegring med fem dollar per fat dämpar den globala BNP-tillväxten med 0,2 procentenheter. Dessutom påverkar oljepriset för närvarande den europeiska ekonomin även indirekt genom att höja inflationen kraftigt. Den europeiska centralbankens (ECB:s) övre inflationsmål har under de senaste månaderna överskridits och mycket talar för att så kommer att ske även de närmaste månaderna. Därmed borde ECB, enligt sina beslutsregler, höja räntorna för att dämpa inflationstakten. För ECB gäller det nu att ha is i magen och avvakta utvecklingen. Förra veckans oljeprisfall skulle kunna markera ett trendbrott och i så fall finns det inget skäl att höja räntan. Ett sjunkande eller stabiliserat oljepris betyder att inflationsimpulserna kommer att minska framöver. De senaste signalerna från ECB indikerar också att mindre vikt kommer att läggas vid kortsiktiga priseffekter som härrör från oljepriset men att lönestegringstakten även fortsättningsvis kommer att bevakas med lupp.

Lyckad intervention

Samtidigt har euron stärkts och centralbankernas intervention har i inledningsskedet varit lyckosam då den av allt att döma brutit den negativa trenden för euron. Den befarade turbulensen som ett danskt nej i folkomröstningen skulle kunnat innebära har också uteblivit.

En större fara är, enligt Affärsvärlden, de stora obalanserna i den amerikanska utrikeshandeln. Så länge investerarna tror att tillväxten i USA har bättre förutsättningar än den europeiska så kan USA finansiera sitt stora underskott i utrikeshandeln. Om detta förtroende rubbas kan det betyda finansiell instabilitet när dollarn i så fall börjar sjunka. Det skulle också kunna leda till åtstramningar för att dämpa de amerikanska hushållens köplust.