Kommunpolitiker efter SBB:s jätteaffär: ”Djupt oroande”

Förra veckans stora fastighetsnyhet var att SBB ska flytta över hela sitt bestånd av skol- och utbildningsfastigheter till ett nybildat bolag EduCo. Därefter ska kanadensiska Brookfield bli storägare med 49% av aktierna.

Det handlar om över 600 svenska och norska skolor och utbildningslokaler. Vilka fastigheter, och därmed kommuner, som berörs vill SBB inte berätta, trots upprepade förfrågningar från Affärsvärlden.

Jimmy Jansson är socialdemokrat och kommunstyrelsens ordförande (KSO) i Eskilstuna, en kommun som enligt SBB:s fastighetsförteckning 2021 har 22 SBB-ägda fastigheter. Tre av dessa är samhällsfastigheter. Han är orolig över läget, berättar han.

“En trend över tid är att fastighetsaktörerna i lägre grad är lokala. Man får backa tillbaka i projekt när fastigheterna byter ägare. Det kan inte vara meningen att vi ska höja skatten för Eskilstunabor för att någon i Kanada ska tjäna mer pengar”, säger Jimmy Jansson till Affärsvärlden.

“Var tvungen att vidta åtgärder”

En annan som är kritisk är Härnösands KSO Andreas Sjölander (S). Under 2007 gjorde Härnösand en stor affär och sålde den absoluta merparten av fastighetsbeståndet till Kungsleden. Efter ett antal försäljningar hamnade beståndet sedermera hos SBB.

Priset för affären landade på 913 miljoner kronor. I dag betalar Härnösand cirka 200 miljoner kronor per år i externa hyror.

På frågan hur det känns och om Andreas Sjölander ångrar affären svarar han:

“Det är lätt för mig (som inte ens var skriven i Härnösand då) att med facit i hand säga att det var en dålig affär och att jag skulle ha hanterat det annorlunda. Men frågan är inte så enkel och jag har aldrig pekat finger och sagt att den dåvarande kommunledningen hanterade frågan felaktigt. Man måste se det i en kontext med den verklighet som dåvarande kommunledning och Härnösands kommun levde under. Man var i princip nödd och tvungen att vidta åtgärder för att vända en tung ekonomisk situation.”

“Bäst för en kommun att äga själv”

En stor fråga hos många kommuner är vad som händer när avtalen löper ut och behöver förhandlas om. Troligtvis har fastighetsbolagen en mycket stark förhandlingsposition. Det är svårt för en kommun att hitta en alternativ lokal för en skola eller ett äldreboende, speciellt i kommuner där tillgänglig mark är begränsad.

Andreas Sjölander fortsätter:

“Men med det sagt så får vi nu också hantera en vardag där vi inte har rådighet över de fastigheter där vi bedriver välfärdsverksamhet (och i princip är enda hyresgäster), med tolkning av avtal, avtalsförhandlingar när kontrakten ska skrivas om, med oklarheter kring vad som är normalt underhåll och vad som är anpassning utifrån kommunens behov, där vi ibland fått göra investeringar i andras fastigheter. Min principiella och ideologiska inställning är att det är bäst för en kommun att själv äga sina fastigheter.”

Jimmy Jansson i Eskilstuna är inne på samma spår.

“Generellt kan man väl säga att den hets kring täta ägarbyten, över tid med sannolikt skenande hyror vid omförhandling av avtal som ska finansiera transaktionerna och de enorma och sannolikt alltför orealistiska värden som skapas, är djupt oroande.”

Kommundirektören ser nackdelar

Även Per Törnvall, kommundirektör i moderatledda Sollentuna, ser problem med att hyra för mycket, har han berättat för Dagens Samhälle.

“Har man valt att hyra lokaler från privata fastighetsägare underställs inte resurstilldelningen för lokaler fullmäktigebeslut, för hyran är kopplad till index. Utrymmet för fullmäktige att påverka kommunens budget begränsas ju i och med att en ganska betydande del av kostnaderna frikopplas från demokratiskt inflytande”, säger Per Törnvall till tidningen.

Läs mer om SBB:s affär med Brookfield.

Läs också Daniel Zetterbergs kommentar: “Inbakat i avtalet har Ilija Batljan smugit med rabatter på bortåt 10-15% av värdet.”