Kommentar: Vilket bolag tar Pharmacias plats?

Dagens affär har som isolerad händelse en liten betydelse för Sverige och börsen. Lyckas Pfizer med sitt bud på Pharmacia försvinner 0,73 procent Stockholmsbörsens börsvärde, en likviditet i paritet med skogsbolaget SCAs och enda bolaget på mest omsatta-listan som börjar på P.

Känner jag debattörerna riktigt kommer de, i sommarstitljen, med lokalpatriotiska och sysselsättningsmässiga argument ändå att sjunga på deppvisan ”nu-försvinner-ytterligare-ett-företag-utomlands”.

Okej, stora svenska bolag har köpts upp av utländska – men både relativt antalet bolag svenska företag köpt utomlands och i absoluta antal så har det inte varit någon utrotning i stor skala.

Av företagen som fanns på börsens mest omsatta-listan 1996 så har fyra uppköp av utlänningar ägt rum: Aga (köptes av Linde), Avesta Sheffield (Outokumpo), Sydkraft (E.on) och nu alltså Pharmacia (Pfizer).

I två bolag har fusioner dessutom inneburit att den utländska fusionspartnerns ägare tagit kommandot: Astra (Zeneca) och Stora (Enso). Summa summarum har svenska ägare förlorat makten i sex storbolag. Det betyder att ett bolag per år i genomsnitt lämnat Sverige de senaste sex åren.

Är det så mycket att förfäras över?

Visst kan det bli värre. Ingen vet vad som händer med Ericsson som är i finansiell kris. Volvo, Gambro och SSAB har varit uppköpskandidater en längre tid. Scanias ägarbild tyder på utlandsuppköp och Nobel Biocare har flyttat sitt huvudkontor utomlands. Spekulationer.

Men något som är verklighet och ett betydligt allvarligare problem är det tröga blodflödet. Antalet börsföretag som vuxit från att vara medelstora till att bli riktigt stora är lätträknade.

Sedan 1996 är det bara kvartetten Assa Abloy, Nobel Biocare, Swedish Match och Telia som är nykomlingar i börsens finrum, mest omsatta-listan. Av dem har Nobel Biocare tagit sig dit utan hjälp. Telia sålde staten av och Assa Abloy och Swedish Match fick flygande starter med höga börsvärden när Securitas och Stora knoppade av sitt lås- respektive tobaksbolag.

De förmånliga skattereglerna som lockat bolagen till O-listan är ett skäl att det ser lite värre ut än det egentligen är. Tele2, Telia-avknoppningen Eniro, MTG och Europolitan skulle alla ha tagit sig in på mest omsatta-listan om de ville.

Att inte fler svenska bolag på sex år förmått växa tillräckligt för att knuffa ut de mogna företagen i toppen är ett underbetyg för det svenska näringslivet, ägarpolitiken och kapitalet. Ett annat symptom på näringslivets tillväxtkris är att mest omsatta-listans status som avstjälpningsplats för Industrivärden, Investor och Wallenbergstiftarna.

Mer än hälften av bolagen på listan har sin hemvist i någon av de två sfärerna. Ingen av de två har möjligheter att bidra med några större mängder kapital för expansion.