Kommentar: Vem köper SEB Swedbanks kontor?

Det riktdatum som EU har angivit för sitt förhandsbesked är 5 september, det vill säga imorgon onsdag. Då får bankerna motta dokumentet ”Statement of objections”, där EU listar de affärsområden där den nya bankkoncernens marknadsdominans är ett problem. EU anger dock aldrig vilka åtgärder bankerna bör vidta för att få fusionen godkänd, det är alltid upp till dem själva.

Från början utgick de flesta bedömare från att den stora stötestenen skulle bli den nya bankens totalt dominerande ställning på exempelvis kort-, bolåne- och fondmarknaden. Här har förekommit en hel del mer eller mindre välgrundade spekulationer om tvångsförsäljningar, senast gällde det Föreningssparbankens fondbolag Robur.

Men på senare tid har många analytiker istället fått uppfattningen att det är kontoren som är problemet. Mycket tyder på att bankerna har fått signaler om att deras nya koncern får en alltför dominerande ställning inom lokal bankverksamhet på hemmamarknaden. Här är bristen på konkurrens mest besvärande eftersom ingen utländsk koncern väntas vilja etablera sig och ta upp kampen ute i den svenska obygden.

När det gäller låne- och sparprodukter däremot finns internationella konkurrenter, därför är konkurrensmyndigheterna mindre bekymrade över detta. De båda bankerna har också hela tiden argumenterat för att det myndigheterna bör titta på är andelen av nyförsäljningen, inte den totala marknadsandelen inom exempelvis fonder. Då ligger marknadsandelen på runt 20 procent snarare än 50, vilket är mindre upprörande.

SEB och Föreningssparbanken har redan uppgivit att de planerar att avyttra runt 100 kontor. Men om det är här dominansen anses vara ett problem kan det bli nödvändigt att göra sig av med betydligt fler, totalt får den nya banken 1100 kontor bara i Sverige. Konkurrenterna ligger på runt en fjärdedel, exempelvis Nordea har 260.

Frågan är bara VEM som ska köpa de här kontoren. Exempelvis Lars G Nordström, vice VD på Nordea, säger att de inte är intresserade. Offensiva Danske Bank-ägda Östgöta Enskilda Bank kan tänka sig att räkna på ett erbjudande, men frågan är om de kan komma överens med säljaren.

”Vi säger aldrig nej till ett erbjudande, men ska vi köpa ett kontor måste det passa in i vår struktur. Helst ska vi ha kontor på samma ort så att vi får ut rationaliseringsvinster. Vi skulle vara intresserade av en del strategiskt viktiga kontor, som Västerås, men jag tror knappast att de vill sälja det till oss”, säger Horst Könenkamp, VD för Östgöta Enskilda Bank.

Det han säger är egentligen att de kontor som är intressanta för köparen är också mest intressanta för säljaren. SEB/Föreningssparbanken vill naturligtvis inte sälja bort strategiskt viktiga marknadsandelar om de inte är absolut tvingade. Risken är att fusionen får ett högre pris än parterna hade räknat med från början om den nya koncernen måste göra sig av med en väsentlig del i sin kärnverksamhet – kontorsrörelsen.

Man ska komma ihåg att även om Robur anses vara ett guldägg ligger en viktig del i dess värde i kopplingen till Föreningssparbankens stora kundbas. Det är värre att tvingas sälja hönan än ägget, även om det är ett guldägg.

Det slutgiltiga beskedet från EU:s konkurrensmyndigheter väntas i mitten av november. Därefter har SEB och Föreningssparbanken 1,5 månad på sig att acceptera, och sedan genomföra fusionen, med allt vad det innebär av sammanslagningar, nedskärningar och nya chefsutnämningar. I de första fusionsdokument som skrevs av bankerna i våras står det att om fusionen inte är genomförd 31 december är det fritt fram att dra sig ur om någondera parten skulle vilja det.

Allt pekar på att argumentationen från EU:s sida blir densamma som i fallet Volvo-Scania, det vill säga “tagga ned på hemmamarknaden”. Förhoppningsvis blir inte bankfolket lika tagna på sängen av detta som lastbilsgubbarna blev.