Kommentar: Vänder Europa före USA?

Wim Duisenberg sade att ekonomin har nått botten, och att Europa har goda möjligheter att återhämta sig nästa år, med hjälp av inhemsk efterfrågan, som drivs av fallande inflation. Han poängterade också att Europa inte är beroende av att USA eldar på och leder uppgången, samt att Europa inte har USA:s problem med ”obalanser i ekonomin”.

Med obalanser refererar han till att USA:s hushåll och företag har en stor skuldbörda och att sparandet är relativt lågt. Ekonomer brukar dock peka på Europa som ett avskräckande exempel med stora strukturella obalanser, framför allt när det gäller skatter och på arbetsmarknaden, som hämmar tillväxten.

Wim Duisenberg sade också att den senaste tidens statistik visar att räntenivån på 3,25 procent efter sänkningen på 0,5 procentenheter 8 november fortsätter att vara en adekvat nivå. Med det signalerar han att det inte blir några fler räntesänkningar den närmaste tiden – förutsatt att inflationen fortsätter att falla och att tillväxten i euro-området tar fart igen nästa år.

Men det finns andra som är bekymrade över euro-områdets ekonomi. Det har skrivits spaltmeter om Tysklands kollaps, och exempelvis IMF har en tillväxtprognos på 1,2 procent för hela euroområdet nästa år, och 0,7 procent för Tyskland. Många tror på en betydligt lägre tillväxt, under 1 procent. Prognoser på USA ligger i spannet 0,4-1,1 procent ungefär. Även om Europa hittills ligger något högre, är det inga gigantiska avstånd som placerar dem i olika ligor på något sätt.

Man ska också komma ihåg att ECB-folket var de sista att erkänna att Europa faktiskt hade stora ekonomiska problem och att USA-sjukan hade smittat av sig. In i det sista hävdade Wim Duisenberg även då att USA:s problem inte rörde Europa i någon större utsträckning. Han bortser helt från börs- och psykologiska effekter.

Vid en jämförelse kan man konstatera att Duisenbergs förhållningssätt till konjunkturen är tjurlikt (bullish) optimistisk medan Greenspans är mer björnlikt (bearish) försiktig.

Alan Greenspan, kallad världens främste centralbankschef genom tiderna, har signalerat att det ännu efter elva räntesänkningar hittills i år mycket väl kan bli ännu fler inom överskådig framtid. Han är inte helt tillfreds med de tecken han ser i ekonomin. Allt fler på marknaden tror nu också för att börserna kommer att falla tillbaka igen i början av nästa år.

Konsumenterna, som bär ansvaret för tillväxten på sina axlar, förhåller sig fortfarande avvaktande, detaljhandeln i USA har minskat med 4,6 procent hittills i december.

Det finns också en risk för bakslag i byggandet, som tillsammans med konsumtionen har hållit USA ovanför ytan under hösten/vintern. Byggandet har gynnats av ränteläget, men också av det milda vädret, som gjort att man kunnat tidigarelägga planerade byggen.

Men onsdagens makrostatistik från USA, en sammanvägd mix av ledande indikatorer som orderingång, byggnadslov, arbetssökande etc, hamnade på plus 0,5 procent.

Dagens svenska statistik från HUI var också väntad, och svagt positiv. Dess snabbindex visar en ökning på 1,2 procent i fasta priser. I löpande priser är ökningen dubbelt så hög, 2,4 procent. Men det ska inte tolkas som att den underliggande trenden är så stark att det finns utrymme för prishöjningar, anser Håkan Frisén, ekonom på SEB.

”Nej det är inte positivt utan mer en effekt av hyfsad efterfrågan och en sen jakt på marginaler. När det tuggar på bra finns inte samma behov av att höja priserna”, säger han.

Det är ändå positivt att handeln ökar, dessutom brukar HUI:s siffror var något underskattade. SCB som samlar en större mängd statistik visar ofta mer positiva tal, med lite tur finns alltså en uppsida i dagens statistik. Dets kulle också innebära att riksbanken gjorde rätt som lämnade räntan oförändrad vid sitt senaste möte, trots att Kristina Persson opponerade sig och ville sänka.