Kommentar: SAS patetiska soppa av lögner

SAS har bevisligen och dokumenterat haft ett kartellsamarbete med danska konkurrenten Maersk Air i tre år. Ändå visste styrelsen ingenting, påstår den. Som många andra kan jag bara konstatera att vare sig styrelsen, med bland andra svenska Bo Berggren och Urban Jansson, visste eller inte, är det lika illa och borde utgöra grund för omedelbart avsked.

Men kartellsamarbetet som EU nu avslöjat och bötfällt dem för är inte SAS enda problem. Till det kan man lägga sämre konjunktur, färre affärsresenärer, lägre vinst. Dessutom har bolaget problem även hos svenska och norska konkurrensverken, gällande samarbete med Skyways respektive SAS planerade köp av flygbolaget Braathens.

Därför behöver ägarna sin styrelse, att byta ut den i det här prekära läget skulle antagligen bara förvärra SAS kris. Istället för att sparka Bo Berggren och hans kompisar hoppas ägarna att det skall räcka med att man i sann japansk anda har bett folket om ursäkt samt offentligt avrättat förre VD:arna Jan Stenberg och senast Vagn Sörensen.

Jan Stenberg säger i sin presskommentar, den enda han mig veterligen givit, följande: ”En styrelse är allenarådande i sin värdering av sin VD och jag får ta till mig av dess kritik.” Innebörden i det han säger är att han är djupt besviken på styrelsen men att han är medveten om spelets regler och att det vore att slåss mot väderkvarnar att försöka korrigera bilden.

Vagn Sörensen, som till slut ensam belastades med allt ansvar för kartellsamarbetet med Maersk Air, tog snällt på sig skulden och gick ett par veckor senare vidare till ett nytt toppjobb, som VD för österrikiska flygbolaget Austrian Airlines. Det illustrerar med all önskvärd tydlighet det vi anade men tidigare inte fått bekräftat så tydligt: branschen har inga som helst problem med kartellsamarbeten. Det är en del i verksamheten. Inte ens när man åker fast är det ett problem.

Kartellbildning och uppdelning av marknader är vanligt i många branscher, men det är inte alltid så uppenbart för så många som i flygbranschen. Skälet till att det funkar är att de flesta länder vill ha ett nationellt flygbolag, ingen tillåts att slås ut, istället delar aktörerna upp marknaderna och samarbetar efter bästa förmåga.

SAS huvudproblem är att bolaget har en liten hemmamarknad där det är svårt att bedriva en lönsam verksamhet om man inte har 90 procent av marknaden, vilket de har tillsammans med Skyways, som de också har ett ”samarbete” med.

Slutsatsen kanske blir att på den här typen av mindre geografiska marknader måste det finnas en viss reglering. Kanske kan man göra som i fallet posten, ge SAS eller någon annan betalt för att garantera vissa nationella flygrutter till ett visst pris, och öppna upp för konkurrens på andra mer lukrativa linjer.

Historien om SAS kartellsamarbete med Maersk är en patetisk soppa av lögner och skyddande av lokala egenintressen. Skälet till att vi inte kommer att få se någon radikal förändring, varken i SAS sätt att verka eller styrelsen, är att de statliga storägarna, och kanske även de privata, har grumliga intressen. De vill ha ett lokalt flygbolag som garanterar infrastrukturen i Skandinavien samtidigt som de vill ha en avreglerad marknad och en hyfsad vinst. Ekvationen går inte ihop.