Kommentar: Rimligt bud på Scandic

Det finns flera goda skäl att acceptera budet från Hilton. Prislappen på knappt 9 miljarder kronor ser skälig ut. Hilton betalar med en kombination av Hiltonaktier och kontanter och budpremien är knappt 40 procent. För det får Hilton en hotellkedja som i fjol tjänade 423 Mkr efter skatt.

I år räknar analytikerna enligt Ibes med något lägre nettovinst då Scandic i fjol bara betalade 8 procent i skatt tack vare stora förlustavdrag. Räknat på en vinst om 400 Mkr betalar Hilton 22 gånger vinsten för Scandic. Det är i klass med de högst värderade hotellkedjorna i världen. Hilton värderas exempelvis till 14 gånger nästa års vinstprognos, enligt Ibes som sammanställer analytikernas prognoser.

Genom ungefär lika delar kostnadsbesparingar (minskning av administration, integration av sälj, marknadsföring, lojalitetsprogram och inköp) och intäktsökningar (byte av varumärke på vissa exklusivare hotell till Hilton, införande av nya distributionssystem) räknar Hilton med synergier på totalt 250 Mkr per år. Med en värdering på tio gånger motsvarar de med liten råge budpremien. Ett annat skäl att säga ja till affären är att Scandic får svårt att växa på egen hand. De senaste åren har Scandic ägnat sig åt mindre kompletteringsförv i Norden och det defensiva köpet av börsbolaget Provobis. Ett par små utländska köp har bolaget också orkat med. Men för att Scandic ska kunna komma tillbaka till de historiskt höga tillväxtnivåerna måste bolaget utanför Norden. Och uppenbart har bolaget inte tillräckligt med egen kraft för detta. Även om soliditeten varit mycket god har ägarbilden med huvudägaren Ratos, som haft Scandic på säljlistan och ett pärlband institutioner sannolikt inte velat bidra med en rejäl nyemission till förvärv som skulle förvandla Scandic till en stor europeisk spelare.

För att acceptera budet talar även att stor är bättre än liten i hotellbranschen. Det är Scandic själva ett bevis för. Tack vare sin storlek och ledningens fokus på att dra fördel av skalfördelar har Scandic blivit ett av företagen som kommit längst i att industriallisera tjänsteverksamhet i Sverige. Det gäller allt ifrån varumärkesbyggande, bokningssystem och rumsinteriörer, till att kombinera ihop olika maträtter från moduler till datoriserad utbildning av personalen. Vinstmarginalen har också klättrat stadigt uppåt. Kanske har bolaget nått gränsen för vad som är möjligt på egen hand.

Tajmingen är också ett skäl att kliva av Scandic nu. Affärsresandet står för mer än två tredjedelar av Scandics omsättning. I den mån är hotellverksamhet konjunkturkänslig och den svenska konjunkturen ser ut att toppa just nu.

Men känslomässigt tar det emot när ytterligare ett medelstort välskött svenskt företag hamnar i utländsk ägo. Och entrébiljetter till nya marknader ska vara dyra. Att köpa marknadsledare i fin kondition på en för företaget ny marknad brukar normalt svida ordentligt i plånboken för det köpande företaget. Att det ändå görs brukar motiveras med att risken är lägre och möjligheterna att bygga vidare från en marknadsledande position är mer gynnsamma än att stånga sig blodig mot en marknadsledare som känner sig hotad från en ny aktör. Hiltons premie på nästan 40 procent uppfyller de här villkoren. Möjligen kan konkurrerande bud vara på väg när andra globala hotellkedjor ser att tåget för den nordiska hotellmarknaden är på väg att rulla ifrån dem? Men troligen inte. Bland de kontinentaleuropeiska hotellkedjorna har flera försökt etablera sig i Norden såsom Choice och franska hotellgruppen Accor. Varför har de inte gjort något när köpmöjligheten har funnits en längre tid? Ratos säljavsikter har inte varit någon hemlighet. Dessutom är det svårt att se att synergierna för någon annan aktör skulle bli annat än marginellt större.

Nej, här var det först till kvarn som gällde. Hiltons bud har fått Ratos och Kapiteeli-bolagen att ovillkorligen överlåta sina aktier till Hilton, motsvarande knappt en tredjedel av rösterna. Och när också styrelse och företagsledning givit sitt bifall ser det mesta klappat och klart ut för en affär.