Kommentar: Pressen ökar på Bush

Därmed har han i ett känsligt skede underblåst den nationella och internationella oron för landets ekonomi, istället för att stötta Federal reserve-chefen Alan Greenspans förtvivlade försök att hålla marknad och hushåll lugna och återuppbygga förtroendet.

Greenspan har visserligen uttalat sig positivt om skattesänkningarna, men många bedömare anser att de har en begränsad effekt, av två skäl. Det ena är att när de väl gått igenom den politiska kvarnen, tidigast i början av hösten, kan det vara för sent för att bromsa hastigheten i utförsbacken.

Det andra skälet, som väger minst lika tungt, är att skattesänkningarna främst gynnar höginkomsttagare och de är minst sårbara. Höginkomsttagarna behöver inte prioritera så hårt, de konsumerar även om förmögenheten har fallit i värde.

De som verkligen behöver stimuleras är den breda medelklassen, och även de strax under. Och de stimuleras bäst genom finansiella stödpaket från regeringen i form av exempelvis ökade bidrag. Det skulle få fart på konsumtionen. Men även sådana politiska lösningar tar naturligtvis tid att genomföra. Dessutom är det knappast troligt att en republikansk president försöker rädda landets ekonomi med en expansiv bidragspolitik.

Samtidigt hävdar en del bedömare att nedgången faktiskt fortfarande främst är en investerarkris, inte en brett spridd ekonomisk kris. Förlorarna är de som har överspekulerat i IT-aktier på börsen under de senaste årens kursrusning.

Men den verkliga världen fungerar fortfarande. Det finns flera faktorer som talar för det. Bilförsäljningen ökar fortfarande. Egnahemsförsäljningen fortsätter också att öka, liksom husbyggen. Räntelättnaderna i år, från 6,5 till 5 procents styrränta, innebär en betydande lättnad – eller stimulans – för en familj som köper eller bygger ny villa.

Inte heller har arbetslösheten ökat. Man kan hävda att det är för tidigt att jubla över det, eftersom sysselsättningen är en eftersläpande faktor. Men det är inte förrän de här indikatorerna vänder ned eller planar ut som det de facto finns en bred ekonomisk kris i USA.

Den mest negativa långsiktiga effekten av dagens kursfall, i såväl USA som Europa, är att riskkapitalmarknaderna stryps och alla nyintroduktioner stoppas, vilket i sin tur påverkar tillväxtmöjligheterna framöver. Risken är alltid att en häftig inbromsning inte bara drabbar luftslotten utan även sunda unga bolags kapitalanskaffning och uppbyggnad.

De bedömare som hävdar att Greenspan måste sänka räntan mer och snabbare för att stoppa börsoron menar att han måste inse att han inte kan vända utvecklingen eller öka förtroendet utan att ha marknaden med sig. Och det har han ännu inte, även om de amerikanska börserna hittills denna vecka har varit lugnare än förra veckan efter räntesänkningen.

Vad det handlar om är egentligen till vilka räntesänkningen riktar sig och vad man vill uppnå. Investerarna vill snabbt ha tillbaka en del av de värden som gått förlorade i börsraset. Det kan de få exempelvis genom stora snabba räntesänkningar som sätter fart på kurserna och ökar likviditeten på marknaden, genom att pengar blir billigare.

De kan också få tillbaka en del pengar genom stora skattesänkningar. Många kräver att Bush skall inse allvaret i situationen, öka takten och dessutom sänka skatten retroaktivt.

Men den verkliga världen, som hushållen och icke IT-företag tillhör, som får smittan med viss fördröjning, de behöver egentligen inte de stora, psykologiskt betingade, sänkningarna. För dem räcker den nuvarande takten, som förhoppningsvis säkrar en tillväxt på lägre nivå på sikt, men ändå låter dem som förtjänar det att gå igenom ett stålbad.