Kommentar: Mycket på spel på Skandias stämma

Skandias styrelse med ordförande Lars Ramqvist i spetsen har tagit hård strid för att genomföra vad de anser vara ett nödvändigt optionsprogram för att behålla kompetent personal i främst Skandias amerikanska och brittiska verksamheter.

Propåer från institutionella aktieägare att skjuta på frågan till en extra bolagsstämma har hårdnackat avvisats.

Frågan om ersättning till Skandialedningen blir därmed betydligt mer allvarlig än en principiell diskussion om ersättningsnivåer till ledande befattningshavare. Det beror på den svenska Leo-lagen som kräver att 90 procent av aktieägarna på stämman ställer sig bakom ett förslag om tilldelning av optioner till personal.

Vägrar styrelsen att backa på stämman, och revidera programmet, betyder det i praktiken att aktieägarna kan tvingas in i ett misstroendevotum mot styrelsen. Det skulle kunna sluta med att styrelsen avgår. På måndagen vägrade storägarna i Skandia att överhuvudtaget kommentera programmet til media.

Det bråkades redan 2000 när Skandia skulle ge ut sitt första optionsprogram till cheferna. Skillnanden nu är att aktieägarna hunnit bli mer pålästa, att VD Lars-Eric Petersson förstått att han borde avstå från att delta, och inte att förglömma – Skandiaaktien har rasat kraftigt i värde.

Aktiekursen har backat 80 procent från toppen år 2000 och är på samma nivå som i början av 1998. Detta trots miljardoptioner.

Tredje AP-Fondens VD Tomas Nicolin påpekar i lördagens Dagens Nyheter att värdet av optionsprogrammet som löper 2002-2005 till 350 chefer omfattar 1,2 miljarder kronor – motsvarar 20 procent av Skandias vinst. Utspädningen är fem procent på tre år. Nicolin ifrågsatter därtill hela idén med att ha optionsprogram till cheferna kopplat till Skandias aktiekurs, som ändå mest följer börsutvecklingen.

Tredje AP-Fonden har redan fått sällskap av Andra AP-Fondens VD Lars Idermark. De har tillsammans drygt 2 procent av aktierna. AMF Pension, med nära tre procent av aktierna, uppger till TT att de vacklar.

Reaktionen hittills har annars mest blivit att Nordeas största ägare, svenska staten, stoppat ett optionsprogram i det bolaget. Men i Nordea finns ingen amerikansk ledning som måste smörjas.

Fjärde AP-Fonden och Alecta, med tillsammans nära 5 procent av aktierna i Skandia, har kritiserat Nordeas program men öppet ställt sig bakom det i Skandia. Deras ja dock kom dock först efter att de manglats hårt av Skandias ordförande Lars Ramqvist och amerikanska jurister. Programmet som sedan lades fram var därtill kraftigt reviderat.

Situationen i Skandia blir än mer känslig av att det i Skandias styrelse finns representanter för två av Skandias största aktieägare, Pohjola (VD Eero Heliaövaara) och Industrivärden (före detta VD Claes Reuterskiöld). Tillsammans kontrollerar de direkt och indirekt knappt 16 procent av kapitalet.

Att de accepterat programmet kan i sig ses som en extra markering över hur akut styrelseordförande Lars Ramqvist upplever ersättningssituationen i Skandia. Industrivärden ingår i Handelsbankssfären och har i andra samanhang lagt stor prestige i att utforma bra incitamentsprogram.